Ugglums forntid

De som idag har sina hem utmed Baggelidens övre sträckning i nuvarande Sävedalen är kanske inte medvetna om att de är bosatta på en plats med mycket lång historia. De som har sina villor i trakten av Skolvägen har kanske inte heller hört om att trakten för nära två årtusenden sedan var begravningsplats åt invånarna i Ugglum. Långt fram i tiden, när de första kartorna upprättades, låg Ugglums by i kanten av den stora utmarken som sträckte sig bort mot Kåsjön och Delsjöarna. Byns utmarker har under det gångna århundradet nästan helt bebyggts. Då byn har en mycket lång historia och dess invånare använde sig av utmarkerna, finns det goda skäl att berätta om även denna by här på Delsjöområdets historia. Dagens söndagsläsning ägnas Ugglums forntid och de lämningar som hittats i området. Under sommaren och hösten kommer fler skildringar av Ugglum under olika tidsepoker att publiceras.

Namnet Ugglum är sammansatt av uggla och hem (Ortnamnen. s. 177). ”Hem” är ett namn som visar på att platsen varit bebodd under mycket lång tid. Ortnamnsforskningen har kommit till slutsatsen att denna typ av namn ofta är gamla moderbyar varifrån annan bebyggelse flyttat ut när folkmängden ökat. Ortnamn som innehåller ”hem” bildades under de första fyra århundradena av vår nuvarande tideräkning (0-400 e.Kr). (Wahlberg s. 124)

Partille socken Ugglum nr 1-10, Storskifte på inägor 1766.

På den äldsta kartan över området från 1766 är byn samlad kring den nuvarande Baggelidens sträckning nära krönet i omedelbar anslutning till Bockemossen. Kring den lilla vattenytan finns flera markerade fornlämningar, vid den senaste inventeringen av dessa lämningar uttrycktes dock viss tveksamhet kring om det verkligen rörde sig om gravar.

Bockemossen. Foto: Per Hallén 2017.

Söder om Bockemossen ligger fornlämning Partille 8:1, ”Stensättningsliknande bildning, oregelbunden 4-5 meter i diameter” När den besiktigades 1989 ändrades bedömningen och anses nu vara en naturbildning. Norr om Bockemossen ligger Partille 7:1 och 7:2, båda stensättningsliknande bildningar på ca 2 respektive 6-7 meter i diameter, vid besiktningen 1989 hittades inga synliga lämningar i markytan.

Lite längre bort, på höjden vid Skolvägen har dock ett större gravfält från järnåldern grävts ut och dokumenterats 1963 (Partille 6:1). När Bergendahl började studera Partilles historia var han bekymrad över att det då inte fanns några kända fornlämningar i området. Men han började tala med invånarna i byn Ugglum och det gav snart resultat, han skriver ”För författaren var det länge en missräkning, att inga spår efter forngravar kunde påträffas i Ugglum eller bygden närmast däromkring. Ingen av de äldre allmogemännen kunde lämna några som hälst upplysningar som kunde tyda på förekomsten av dylika. Och dock ger namnet Ugglum tydlig hänvisning på att trakten redan var bebyggd under bronsåldern. Under samspråk om flydda tider kom en dag en 86-årig byaman att omnämna att han som gosse ofta om kvällarna såg ”lyktgubbar” uppåt en plats som han kallade för Högestena. Detta ord tydde ju på något mindre vanligt, varför han tillfrågades om han hört något om anledningen till detta ovanliga namn. Nej, det hade han ej, men tycktes vid närmare eftersinnande komma ihåg, att det var ”något konstigt” därstädes. Hans föräldrar hade talat om att där skulle vara ett ”skattgömme” eller dylikt. Platsen ifråga är belägen på en liten skogshöjd omkring 3 à 400 meter söder om Sävedalens folkskola, i närheten av lägenheten Källvik. Vid närmare undersökning därstädes fanns, övervuxen av mossa och ljung, ett järnåldersröse med en diameter av omkring 7 meter och en höjd av nära en meter. Den mitt i röset befintliga gravkammaren har tydligen för långt tillbaka blivit plundrad på sitt innehåll och en stor sten vältrats ned i densamma. I närheten av denna grav, på området för ovannämnda lägenhet, stod ännu för 15 år sedan ytterligare två liknande, vilka av lägenhetsinnehavaren plockades undan då han röjde upp gjorden kring det då nybyggda boningshuset. Den väldiga stengärdesgården, som utgör tomtgräns å söder visar ännu i dag vilka mängder av kullersten som de gamla gravrösena innehållit. Två manshöga stenpelare, som varit resta på toppen av gravrösena finnes ännu i behåll på gården. Under röjningsarbetena upphittades en sönderslagen gravurna av bränd lera, försedd med ornamenter samt diverse flintskärvor och delar av flintknivar, varjämte en väl slipad flintdolk med vackert arbetat handtag fanns i en av gravkamrarna [Det bör vara samma dolk som finns i Göteborgs stadsmuseums samlingar GAM:45013]. Med undantag av flintdolken tillvaratogs intet av det upphittade.” (Bergendahl, s. 52-54)

Flintdolk från Ugglum, förvärvad till museet 1922, ”Dolk med fyrsidigt fäste och endast utbildade sidokanter, begagnad som eldsten, udden avbruten, grå flinta..” Bilden är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.

Utgrävningen 1963 omfattade ett område som var 100 x 60 meter och där hittades omkring 30 fornlämningar, 2 högar, 9 ovala stensättningar, 1 rest sten (som ännu finns kvar om än att den är flyttad till Skolvägen 43s tomtgräns), 2 rektangulära stensättningar, 1 tresidig stensättning och 15 runda stensättningar varav 5 betraktas som osäkra.

Under grävningen hittades krukskärvor, järnfragment, pärla, järnring, brända ben och flinta som tyder på att gravfältet användes under järnålder, vilket alltså stämmer med namnet Ugglums ålder. Ursprungligen var gravfältet större än det område som undersöktes 1963. Bergendahls beskrivning ovan visar att många rösen och fynd försvunnit i samband med uppodlingen av området under sent 1800- och tidigt 1900-tal.

Den resta stenen vid Skolvägen. Foto: Per Hallén 2017.

Vid Gibsons väg, inte långt från Skolvägen hittades 1977 en tunnackig oslipad flintyxa, ytterligare ett spår efter stenålderns människor i området.

Tunnackig oslipad flintyxa, Bilden är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.

Norr om gravfältet, nära Ugglums skola, ligger fornlämning Partille 5:1. ”Angivet område för boplats med eldstadsgropar. Skörbrända stenar, kol och aska, likaså angivet område för hög, 6,5 meter i diameter och 0,9 meter hög och 3 resta kullerstenar. Inga rester finns av varken hög eller kullerstenar. Området har blivit starkt förändrat genom grustäkt, byggnation och breddning av gator”, enligt beskrivningen i Fornsök. I Bergendahls skildring av området har han följande att berätta om denna plats. ”mitt för Sävedalens folkskola, ligga i ett gammalt grustag tre stenar som troligen utgöra lämningar efter en hällkista. Gammalt folk berätta att där förr funnits stora släta hällar upplagda. Här påträffas även skörbrända stenar och märken efter kokgropar.” (Bergendahl. s. 54)

Även bronsåldersfynd har gjorts i Sävedalen. Denna kantyxa hittades 1939 i blålera på ca 3 meters djup. Tyvärr anges inte var fyndet gjordes, men då den hittades djupt ner i blålera så bör fyndplatsen ha varit i dalgången nedanför Ugglum. Bilden här hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.

När uppgifterna från nutida inventeringar och grävningar kombineras med Bergendahls skildring av förhållandena under tidigt 1900-tal framträder en bild av ett fornlämningsrikt område kring Ugglums by. De äldsta spåren tycks vara från senare delen av stenåldern då jordbruket etablerats i området. Hur jordbruket spreds över världen har det funnits många olika teorier kring. Förklaringar har varierat mellan invasioner och fredlig spridning av ny kunskap och kultur. (Welinder, s. 56-69, Burenhult, s. 98-188) I första delen av Arkeologi i Sverige skrev Göran Burenhult 1991 ”För Nordens del kan det ifrågasättas om någon invandring av bönder överhuvudtaget ägt rum.” (Burenhult, s. 101) De som idag arbetar med att studera gener från stenålderns skelett har idag kommit fram till helt andra slutsatser, ” Men så några tusen år senare kom bönderna till det som sedan skulle bli Sverige. De första kom till Skandinavien för cirka 6000 år sedan. Idag tyder DNA-resultaten på att de var människor med rötterna i nuvarande Turkiet och Syrien, som tog med sig kunskapen om att bruka jorden och hålla tamboskap.  Nykomlingarna spred sig ganska snabbt ända upp till Mälardalen, och Jan Apel tror att de trängde undan den ursprungliga befolkningen på sin väg norrut.  – Ja, det tror jag. De tidiga bönderna är inte bara bönder, de var också beroende av jakt och fiske, så det var en konkurrens om resurser, säger han.” (SVT) Via denna länk finns The Atlas publikationer om du vill få en ytterligare fördjupning. Titta även på SVT:s Vetenskapens värld (tillgängligt till den 18 november 2017)

Denna nya forskning håller alltså på att omkullkasta den bild som vi under årtionden haft av jordbrukets introduktion i Norden. Faktiskt är det något av en återgång till den äldre traditionen där man hävdade att ”stridsyxekulturen” var en invasion utifrån som erövrade och förändrade levnadsätten. Var det möjligen så att det var helt nya folkgrupper från Mellanöstern som flyttade in i Ugglum för bortåt fem årtusenden sedan och införde jordbruket och etablerade en bosättning? Eller var det människor från trakten som började bruka jorden? Det kommer att bli intressant att följa den fortsatta vetenskapliga debatten kring de nya forskningsresultaten.

Oavsett vilka människor som låg bakom etablerandet av Ugglum är det en av de platser som varit bebodda under längst tid i området invid Delsjöområdet.

Området där villabebyggelsen idag ligger var en del av Ugglums bys ägor, sett från Bockemossen. Foto: Per Hallén 2017.


Internet

Fornsök: http://www.fmis.raa.se

SVT, De första svenskarna: https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/de-var-de-forsta-svenskarna

SVT Vetenskapens värld, https://www.svtplay.se/video/13621147/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-26-vad-ar-bra-mat

The Atlas: http://theatlas.se/

 

Kartor

Lantmäteristyrelsens arkiv: Partille socken Ugglum nr 1-10, Storskifte på inägor 1766.

Lantmäterimyndighetens arkiv: 14-PAR-13, Storskifte 1766.

 

Litteratur

Bergendahl, Erik, Partille krönika, Göteborg, 1920.

Burenhult, Göran, Arkeologi i Sverige. 1, Fångstfolk och herdar, Wiken, 1991.

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1, Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Dialekt- och ortnamnsarkivet, Göteborg, 1923.

Wahlberg, Mats (red.), Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI), Uppsala, 2003.

Welinder, Stig, Pedersen, Ellen Anne & Widgren, Mats (red.), Det svenska jordbrukets historia. [Bd 1], Jordbrukets första femtusen år : [4000 f. Kr.-1000 e. Kr.], Natur och kultur/LT i samarbete med Nordiska museet och Stift. Lagersberg, Stockholm, 1998.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: