Blå Tornets hemligheter avslöjas

Blå Tornet, ett utsiktstorn högst upp på Korpberget vid Stora Torp försvann någon gång under början av 1900-talet.

På Stora Torps gårdssida finns en bokskog och ovanför den ligger Korpberget eller Utsiktsberget, som det också kallas. Där byggdes i slutet av förra seklet ett utsiktstorn – det s.k. Blå tornet. Det var i två våningar. Än finns det minnesgott folk som talade om hur man firade glada gökottemorgnar häruppe, gårdsfolket sökte sig gärna hit efter vardagens slit på åker och äng till en kaffestund i solnedgången. Än i dag kan man faktiskt njuta av att gå dit upp – här ges en vidsträckt utsikt ända mot Biskopsgården med Backa kyrka och långt uppåt Göta älvdalen! Tornet stod kvar till det murknade ner, men grundstenarna i rundel uppe på bergknallen skvallrar om var det stått! (Nils Boström, GHT 24/4 1961)

Jag har skrivit om tornet vid några tillfällen tidigare (se denna länk) men idag kommer det att handla om helt ny forskning som nu inletts kring tornets historia. I samarbete med arkeologen Roger Nyqvist och GAST (Göteborgs Arkeologiska Studentförening), påbörjades helgen 22-23 april 2017 undersökningen av platsen där tornet stod. Resultaten har redan överträffat alla förväntningar.

När grästorven togs bort kom det fram fynd som kan dateras till hela 1900-talet och även en del äldre material. Dessutom hittade järnpiggar som använts för att hålla tornets grundstenar på plats.

Vit krita har använts för att markera platsen för järn eller hål där det suttit piggar. För första gången gick det nu att se exakt hur stort tornet varit.

Varje punkt markerades med ett nummer för att göra det möjligt att rita en planritning över platsen.

Järnkorken ovan har i årtionden legat under jord, mossa och ljung men var trots detta i ganska gott skick nu när den åter kom fram i ljuset.

Fyndmängden och de många ganska välbevarade lämningarna efter tornet överraskade och gladde alla inblandade. Men det pågick även ett arbete i det omgivande landskapet. Vägen upp mot tornet skulle studeras och det visade sig att vägbanken var välbyggd och hade en stabil vägbank. Det stärker berättelserna om att det gått att köra häst och vagn upp till tornet och även bil upp till toppen långt efter att tornet försvunnit. Invid själva tornet finns en liten vändplats där herrskapet kunde vända med sina vagnar.

Tjocka rötter växer invid vägbanken idag (se bilden ovan) men den är ändå i gott skick. Det är tydligt att anläggningen med väg och utsiktstorn inte var något hastverk, det var byggt för att hålla och finnas kvar länge.

Den lyckade grävningen kommer högst sannolikt leda till en fortsättning under hösten och gradvis kommer vi att kunna berätta mer om Stora Torps omgivningar. Park och Naturförvaltningen, som gett tillstånd till grävningen, kan även tänka sig att sätta upp en skylt för att berätta mer för besökarna om denna plats. Under helgen var det många helglediga göteborgare som passerade och alla var mycket intresserade av vad som pågick.

Det finns även en presentation av projektet på GAST:s hemsida – se denna länk.

En intressant fråga för det fortsatta arbetet är hur gammalt är tornet och har platsen använts som träffpunkt även tidigare. På kartan över Stora Torp 1815, som förvaras hos Stadsbyggnadskontoret i Göteborg, finns en markering som liknar en flaggstång. Det skulle kunna vara på samma plats som Blå Tornet, kanske kan denna fråga besvaras av fynden som nu samlats in eller som kommer att hittas vid framtida grävningar.