På en del äldre kartor som visar området kring Göteborg finns ”Jättegraven” (se karta från ca 1800 i Krigsarkivet) eller ”Jättekonungens grav” markerad invid Kallebäck. (Lindroth 1929 s. 190) Under äldre tid kallades hällkistor ofta för jättestugor och det är en beteckning som ännu lever kvar i Danmark. (Hedeager 1985, s. 143, Nyqvist 2007, s. 233) Namnet kung Rings grav eller Ringshåla skapades efter Laurentius Svenonis Bökers besök i området under slutet av 1600-talet, han har därmed gjort ett visst avtryck i området även om hans idéer kring graven var helt felaktiga. Idag vet vi att hällkistor är gravmonument från ca 1800-1500 f. Kr., från en tid då de tidiga bönderna hade börjat brukar markerna vid Kallebäck (se länk). Hällkistan är en av omkring 20 som finns inom Göteborg stad. (Delsjöreservatet 1969, s. 24-25, Gustafsson et al 2001, s. 49-51)
Laurentius Svenonis Böker var en av de första infödda göteborgarna som bedrev högre akademiska studier och författade en avhandling. Staden hade vid den tiden inte något universitet så avhandlingen försvarade han i Greifswald. Han blev därefter tjänsteman och arbetade bland annat i Skåne under några år innan han återvände till Göteborg. Bökers egentliga intresse låg dock inte i administration utan i fornforskning. Hans brev till Olaus Rudbeck d.ä., om antikviteter i Göteborgstrakten, författat 1692 är ett tydligt tecken på ämnet som Böker önskade arbeta med, men som aldrig blev hans yrkesuppgift. Rudbeck d.ä. skulle användas som underlag för Atlantikans tredje del, men Bökers text lämnade inte stora spår hos Rudbeck. Däremot finns det mycket av Rudbecks sätt att tolka det förflutna hos Böker. genom godtyckliga analogier förklarar uppkomsten av sin hemtrakts ortsnamn: Landvetter hade enligt B. sitt namn av »landvetare», som från bergens höjder genom eldar underrättade om fiendens ankomst, Askim hade sitt namn av invånarnas askar eller farkoster, Hisingens namn härledde sig från ett äldre Hinsidingen osv. En del av dessa märkliga slutsatser återkom i Cederbourgs beskrivning av staden Göteborg 1739. I Granbergs historik över Göteborg konstateras att Bökers text som vetenskaplig produkt är värdelös, men att det utgör en intressant exponent för rudbeckianismens ortshistoriska forskning. (SBL Vennberg)
Det är därmed knappast förvånande att Böker skapade en ”storslagen kunglig historia” kring hällkistan i Kallebäck. Böker hävdade med bestämdhet i sitt brev 1692 att graven tillhörde konung Ragvald Knapphöfde. Enligt en äldre tradition skulle konung Ragvald ha dödats i Karleby Långa nära Falköping men det ville Böker ändra på. Han baserade sina argument på att kungen var ute på Eriksgata och hade utgått från Jönköping, då skulle han inte ha rest mot Falköping utan istället tagit genaste vägen mot Älvsborgs och senare Lödöses fästen. Enligt den argumentationen borde kungen passerat Kallebäcksområdet och det ville han stärka ytterligare genom ett resonemang kring själva ortnamnet. Han hade nämligen, av ortens gamla, fått veta att platsen inte hette Kallebäck utan Kaile-Pitt och Kaile-Putt, det skulle stämma bättre med traditonen att kungen dödats vid Kaile-Pitt. (Fröding 1921 s. 37-38)
I Bökers brev finns även mer jordnära och värdefull information, nämligen en tidsbestämning av när graven förlorade sina takhällar; ”Thenne konungs Grifften finnes på en höjd emillan twenne Bergkullar wid pass fem Svenska alnar i bredden, ombygd öfwer Jorden med släte och slutne Gråstens Hallar i en aflång Fyrkant, warandes alla Hallarne satte och fäste neder i Jorden en styf Swensk aln högt, och såg jag för 10 åhr sedan, då jag detta monument först blef warse, att Låket på thenne tumben war ocksåaf twenne brede och flate Gråstens Hallar gjordt och nätt hopfogadt. Men nu i förledin Sommar, då jag par curiosité red litet ifrån Landswägen att se på Grifften, woro begge Låkstenarne borttagne, uthen twifvel af owettige Bönder till någre Qvarnstenar employerade, hwilket gjck mig mycket till sinnes.” (Fröding 1921 s. 37)
Hällkistans takhällar försvann alltså någon gång mellan 1680-talets början och 1690-talets början och det är inte osannolikt att ytterligare förändringar av graven gjorts under följande århundraden. I en skildring av ”Grafhög med hällkista” från 1821 finns en bifogad teckning som visar att graven då var avdelad i flera ”rum”, men dessa mellanväggar har uppenbarligen försvunnit sedan 1800-talets början.
I skriften Nordiska fornlemningar 35, Grafhög med hällkista gavs 1821 följande skildring av hällkistan ovan Kallebäcks källan:
”I Säfvedals härad och Örgryte socken, ej lång från Göteborg, och nordost om Kallebäcks källa, ligger den så kallade Jättegrafven och Ringshålan, hvilken här blifvit aftagen efter H:r Conducteur Hilfelings teckning och består af en hög, som har ungefär 60 alnar i omkrets, hvaruti finnesen 8 alnar lång och 2 alnar bred hällkista; dock ligga å hvarje ända om densamma tvänne stenar, som torde utgjort serskilda minre griftrum, eller också endast varit vårdprydnader. Sjelfva hällkistan, som ock de andre stenarne, står vid pass 1½ aln under jorden och lika högt ofvan dess yta, och äro alla täckstenarne bortförda, hvilket tyckes äfven vara fallet med åtskilliga sidstenar. Som begrafningssätten i Norden varit af ålder så ytterst olika, och som viss tid alldeles icke kan för desamma bestämmas, enär liken ej sällan högades i brännåldern och brändes i högåldern; är likafullt allt skäl att påstå, det de grifter, hvari flint-och kopparvapen förekomma, äro bland de aldraäldsta. Man erinre sig, att det från uråldriga tider varit öfligtända långt, fram i Christendomen, att hos de döda nedlägga rustningar och andra dyrbarheter, dem de i lifstiden burit. Då nu flint-och kopparvapen tillhöra tvifvelsutan våra urfäder, så är ingen ting rimligare än att de grafvårdar tillegnas dem, i hvilka dylika saker anträffas. Och, som just dessa grafvårdar merändels bestå af en eller flerasammanbyggda sten- eller hällkistor, hvilka äro dels mer eller mindre med jord, eller sten, eller jord och sten tillhopa öfver-höljde, dels resa sig mer eller minre öfver sina jord- och rörkullar; torde man derföre kunna med temlig säkerhet yrka, att den här ifrågavarande innehar en hög ålder, ja kanske varit till före Asarnas ankomst. — Det är klart, att vi, i följd af hvad nyligen andragits, ingalunda kunna, enligt några fornforskare, gifva Ragvald Knaphöfde detta hvilorum; en gissning, föranledd deraf, att nämnde Konung skall vid Kailläpit blifvit afdagatagen, hvarmed förmodligen menas Karleby Långa i Vartofta härad nära Falköping, der en jordhög kallad Ragvaldshög förefinnes(se H:r Prof. Sjöborgs Försök till en Nomenclatur för Nord. Fornl. s. 54 o. f.” (Liljegren & Brunius 1821)
Någon arkeologisk undersökning har aldrig utförts vid Kallebäcks hällkista, vad som eventuellt döljer sig i graven väntar alltså ännu på att avslöjas.
Karta
Krigsarkivet
Sverige Topografiska kartor, Göteborgs och Bohus län, detaljkartor, SE/KrA/0400/15B/038, bildid: K0002929_00001
Litteratur
Delsjöreservatet. Konsultbyrån GAKO. Göteborg 1969.
Gustafsson, A; Karlsson, H. Med kollektivtrafiken till förhistorien. Göteborg 2001.
Fröding, H., ”Laurentius Bökers brev till Olof Rudbeck om Göteborgstraktens antikviteter”, Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1921, Göteborg.
Hedeager, Lotte & Kristiansen, Kristian (red.), Politikens Danmarkshistorie. Arkæologi leksikon, Politikens forl., København, 1985
Laurentius Svenonis Böker, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16281, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Vennberg.), hämtad 2017-04-05.
Lindroth, H. Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän II. Ortnamnen på Göteborgs stads område jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Göteborg 1929.
Liljegren, Johan Gustaf & Brunius, Carl Georg,, Nordiska fornlemningar 35. Grafhög med hällkista, 1821.
Nyqvist, R., Landskapet som ram – hus och grav som manifest. Göteborg 2007. (https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=2&ved=0ahUKEwi92bzX6ZLTAhWJBiwKHVWNBc8QFggkMAE&url=https%3A%2F%2Fgupea.ub.gu.se%2Fbitstream%2F2077%2F15423%2F10%2Fgupea_2077_15423_10.pdf&usg=AFQjCNGZvYWBLOruPgRWI_4sJWRnB8CnaA&cad=rja)
Olof (Olaus) Rudbeck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6987, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Eriksson), hämtad 2017-04-05.
Delsjöområdets historia 