Puketorp

Puketorp var troligen en nyodling som utgick från Ugglums by och en lokal sägen berättar att det var riddaren Puke som lät anlägga gården och gett upphov till namnet. Bergendahl som undersökt gårdens äldre historia lyckades aldrig hitta några belägg för att den adliga släkten Puke skulle ha ägt gården. Istället framförs den något mindre romantiska förklaringen att bonden på gården haft en bisyssla som garvare, eller hudavdragare och det skulle förklara namnet då mansnamnet Puke kan kopplas till detta yrke. (Bergendahl, s. 379, Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän I, s. 110)

I 1550-års jordebok berättas att det är en man som heter Hallor som bor på gården som då var frälse. (Bergendahl, s. 380) Under 1600-talets förra hälft blev gården en del av den grevliga släkten Oxenstjernas omfattande godssystem. Givetvis bodde inte någon ur den släkten på gården, dess uppgift var endast att ge det ekonomiska underlaget till adelssläktens ganska dyrbara livsföring. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän I, s. 110)

Storskifte genomfördes på gården 1788 och den tillhörande kartan visar gårdens läge i utkanten av Ugglumsområdet i angränsning till den stora gemensamma utmarken. Intill gårdstomten fanns ett odelat område som innehöll en källa. Det skulle vara intressant att veta om någon av dagens villaägare i området känner till denna källa.

Gården var 1788 delad mellan två bönder, Johannes Löfgren och Lars Larsson med familjer. (AI:5 1787-1795) Förutom den information som kartan kan ge finns även en bouppteckning från 1794 efter att Lars Larsson avlidit. (FIIa:11, 1793-1795:70) Han avled redan 1790 men det hade dröjt med upprättandet av bouppteckningen och under tiden hade änkan tillsammans med sin nya äkta man Löfgren, sonen från den andra ¼ delen av gården. Han var 28 år yngre än sin fru!

Bohaget efter Lars ger intrycket av en ganska välbeställd bonde med flera guld och silverföremål.

I köket fanns möjlighet att tillaga kaffe i pannan av then och rummet lystes upp av flera ljusstakar i samma material. Det fanns även några koppargrytor och även en brännvinspanna av koppar. Möblerna i huset bestod av ett omålat slagbord, en blåmålad soffa som var märkt med årtalet 1783 och ett väggur som bar samma årtal. Det fanns även fyra rödmålade stolar, ett slagbord av gran som var gulmålat med blå blommor samt sex omålade stolar också tillverkade i gran. Husgerådsakerna och möblerna var många och omfattar flera sidor i bouppteckningen.

Redskap i form av yxa, såg, bandknivar, hammare och tänger, släggor, spadar avsedda för både hantverk och arbete på gårdens ägor var många och visar på att gårdens invånare troligen var mångsysslare inom både jordbruk och hantverk.

Gårdens åkerbruk sköttes med plog och harv, båda delvis utrustade med järndetaljer. Här märks skillnaden mot Öjersjöområdet som tidigare presenterats, där fanns plogen ganska sent inom jordbruket och under 1700-talet brukades jorden med ”krok”, alltså årder. Så var inte förhållandet bara några kilometer bort i Puketorp. En likhet mellan de två områdena var dock att båda använde kärror, alltså fordon med två hjul, inte vagnar. Givetvis fanns även slädar av olika slag bland gårdens fordon.

I ladugården på Puketorps gård fanns fyra kor, tre kvigor och två oxar. I stallet stod två hästar och på gårdens ägor betade nio får och två baggar. Det fanns även en svinstia med fyra svin i olika åldrar. Hönshuset var inte överbefolkat, endast tre unga hönor redovisas i bouppteckningen.

Det kvarvarande utsädet redovisades också och därigenom går det att få veta vad som odlades på gården under 1790-talet. 12 skeppor korn, 6 skeppor havre, 2 skeppor ärtor och bönor samt 6 kannor linfrö. Korn och havre var vanliga grödor i denna trakt av Sverige (jmf Gadd 2000 s. 134), ärtor och bönor var nyttiga växter inte enbart för födan de gav utan också för att jorden berikades med kväve. Linfrön visar på att det förekom odling för textiltillverkningens behov på gården.

Lars hade ett lån, det var ett kontantlån i Partille Sociala Fattig Cassa, det innebar inte att han var fattig. Det var vanligt att även de välbeställda lånade pengar ur kyrkans olika kassor. I övrigt fanns inte någon skuldsättning utöver de avgifter som alltid tillkom efter upprättandet av en bouppteckning.

Under början av 1800-talet delade den ena av gårdens ¼ mantals delar upp i två 1/8 delar och Puketorp hade därmed tre bönder som brukade jorden i området. Denna tredelning av Puketorp kom att bestå under hela 1800-talet och in på början av det följande århundradet. När Bergendahl skrev Partille krönika berättar han att då (1920) ägdes gården av J.A. Johansson, H.B. Karlsson och Berta Helgesson. (Bergendahl s. 380)

Idag är det svårt att hitta några spår efter gården Puketorp. Den gamla gårdstomten är numera bebyggd med villor och det är endast i gårdens utkanter som det finns några övervuxna odlingsytor och hägnadsmurar.

Källor och Litteratur

Göteborgs Landsarkiv

Sävedals häradsrätt
FIIa:11, 1793-1795:70

Husförhörslängder Partille AI:1 1771-1774 till AI:22 1899

Lantmäteriet
Lantmäteristyrelsens arkiv, Partille socken Puketorp nr 1, Storskifte på inägor 1788.

Litteratur
Bergendahl, E. Partille krönika. Göteborg 1920.

Gadd, Carl-Johan, Det svenska jordbrukets historia. Bd 3, Den agrara revolutionen : 1700-1870, Stockholm, 2000.

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1, Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Dialekt- och ortnamnsarkivet, Göteborg, 1923