Mitt i den mörkaste årstiden återvänder vi till sommaren och Skatås. Under sommarhalvåret var Skatås under lång tid ett populärt vandrarhem, en viktig del av stadens turistindustri. I Göteborgs Tidningen den 23 juli 1952 gavs följande skildring av Skatås.
”Folk ligger här betydligt längre tid än förr, berättar föreståndaren för Skatås intendent Åke Sterner, när GT-aren igår gjorde visit. Det är nog så, att de har varit i Göteborg över en dag eller så förut, och så vill de gärna komma igen och ”göra stan” lite grundligare. Över huvud taget har säsongen varit god, och fullbelagt är det för jämnan åtminstone så gott som. I lördags t.ex. var där 200 personer, och så har man haft de här sångarfesterna och folkdanslagen.
Men heter man Åke Sterner och är intendent i Skidfrämjandet på vintern och Skatåschef på sommaren, blir man inte bortskämd med fritid. Någon sommarsemester har det inte varit sedan Skatås-jobbet började 1948, och det lär väl inte bli av senare heller. De är på vintrarna, som fjällräven inom föreståndaren vaknar och vill upp till de vita vidderna, och så sker även i rikt mått.
De långa ljusa sommarnätterna betyder dock mest sömn och inte sällan arbete. Kommer en busslast gäster, eller t.o.m. några enstaka, får man hoppa in bakom portierdisken och börja planera, och sedan blir det för hr Sterner att stå på huvudet bland 400 lakan, som utgör linneförrådet och som han ansvarar för. Det blir litet att pyssla med, är klockan tre på natten, som har hänt så blir den rekreerande sömnen lidande.
Övning ger färdighet och när dagen åter gryr och klockan blir åtta får morgonpigga skatåsgäster se chefen i toppform igen, som alltid full av vetande om de bästa badplatserna, närmaste vägen till Liseberg och stadens näringsställen. De frågorna återkommer med det oundvikligas säkerhet.
Näringsställen, ja det är klart att gästerna inte är utlämnade åt svältdöden så tidigt på morgonkulan. Ett inventiöst kök, gedigna grötkastruller och några damer med sinne för de materiella behoven sörjer för, att vem som önskar kan få sig ett skrovmål i den rymliga kafélokalen. På morgonen är där full trafik, men så framemot dagen blir det ganska tomt, och endast någon enstaka nykomling vill fira ankomsten till stan med en kopp kaffe. När vi anlände residerade Bodil Cadell vid diskbänken i ensamt majestät.
Det är inte första året, som hon hjälper till att sköta ruljangsen där. På vintrarna går hon i skola, men hädanefter tar nog förvärvslivet vid, så flera skatåssomrar lär det inte bli.
I sommar har det varit övervägande nordiska gäster mest norrmän. Men bakom portierdisken klingar det också danskt. Det är den danske skolynglingen Gunnar Kjer, som via sin turistintresserad far och tack vare gammal förkärlek för Göteborg har fått tillbringa sommarlovet här som assistent åt föreståndaren. Men nästa är studenten avklarad, och då bär det upp i luften i stället om allt går väl. Men som flygare kanske han får se Skatås från ovan i alla fall.
Som synes kommer det gamla att svika utom förstås hr Sterner, som inte har någon tanke på att överge sin post. Men det kommer nya skolungdomen vill gärna ha sysselsättning. Och Åke Sterner jobbar på, utom de enstaka kvällsstunder, då han kan smyga sig ned till Delsjön och utnyttja fiskekortet. Få äro utvalda med han var en av dem, och de kan behövas som avkoppling från turisterna. GT-aren.” (Ur Göteborgs Tidningen 23 juli 1952)
Delsjöområdets historia 