Pelle och elkraften

Göteborgs Tidningen skrev 1963 om Pelles kamp för elkraft till Delsjökärr i en längre artikel som även handlade om skötseln av Delsjöområdet i stort. Kanske kan dagens söndagsläsning locka dig ut till de östra delarna av området och ett besök vid Delsjökärr och dagens ”Bertilssons stuga”?

”Uppfattningarna om hur Göteborg skall sköta sitt stora friluftsreservat kring Delsjöarna är olika. Dessa uppfattningar går som mest isär — om Ni förlåter uttrycket — i en punkt 170 m rakt öster Lilla Delsjöns ostspets. Där ligger ”Bertilssons stuga”. Den lilla gården är ett litet lydland för sig mitt i staden Göteborgs domäner över vilka Skogsnämnden råder. Gården bebos av en särling. Kapten Pelle Bertilsson — reservkapten och gymnastikdirektör — snart 70 år är en friluftsentusiast av stora mått. Han vill göra Delsjön till ett friluftsområde, en Göteborgs ”lunga”, där jäktade storstadsbor kan finna avkoppling.

Skogsnämnden vill göra trakten till ett område för rationellt skogsbruk. Skogsnämnden är självförsörjande och måste i första hand lägga ekonomiska synpunkter på Delsjönaturen. Nu är Pelle Bertilsson trött på bråket om Delsjö-terrängen. I sju år har han sökt att få elkraft till sin stuga. För att hans medhjälpare inte skall behöva slita ut sig på vedspisar och andra otidsenliga hushållsredskap i ett kök, som skall betjäna så många som det är fråga om. Sin senaste ansökan ställde han till Göteborgs Stads fastighetsnämnd för närmare ett år sedan. Han framställde förslag om: Belysning av vägarna inom reservatet och elkrafts framdragande till Delsjökärr.

Foto: Pelle Lund 1963.

Telefon har man fått men ännu väntar man på det elektriska ljuset. Foto: Pelle Lund 1963.

— Elkraften är nödvändig för att jag skall kunna fortsätta min verksamhet, säger Pelle Bertilsson, belysning av vägarna skulle göra området mer lockande för friluftsentusiaster än för ljusskygga fristörande element.

Kapten Bertilssons framställde förslag om: Iordningställande av parkeringsplats i enlighet med av Skogsnämnden upprättat förslag för ca 10 år sedan men utökad för att motsvara nuvarande frekvens.

— Självklart måste parkeringsplatser anläggas så att det blir ordning på parkerandet. Nu ställer folk bilarna på alla upptänkliga ställen på söndagarna, när det är som mest.

Men det viktigaste för Pelle Bertilsson i hans framställan var frågan om elkraft. Till sin framställan hade han fogat en anhållan om ”att denna min framställning snarast behandlas enär jag hoppas att utbyggnad skall komma till stånd redan i sommar”.

Skrev alltså Pelle Bertilsson någon gång på hösten 1962. Ännu har han inte fått svar. Men så långt vet han att hans skrivelse som på långa och krokiga vägar bla varit på remiss hos Skogsnämnden och där avstyrkts med motiveringen att framdragande av elkraftleding genom Delsjö-terrängen inte ur estetisk synpunkt kan försvaras. Jägmästare Tore Svensson informerade GT om det beslutet.

Ni skall få lite bakgrund till historien. Det började 1929. Pelle Bertilsson köpte gården Delsjökärr för att få en plats, där hans 4-barnsfamil kunde trivas på fritiden. Det första Pelle — kapten Bertillson är Pelle med nätt opp hela Göteborg — gjorde var att ta bort alla stängsel för att flera utöver hans egen familj skulle få njuta av områdets natur. Pelle gick ändå längre — han började bjuda av skridskoåkning och promenader trötta göteborgare på varm dryck framför eldstaden i storstugan.

Det tog Pelles ekonomiska sinne fyra år att övertyga hans varma hjärta att han måste ta betalt för att klara av det här.

Det var så stugan i Delsjökärr blev ”Bertilssons stuga”, en kaférörelse — föra att tala med Pelle själv — en årlig strålande förlust på mellan sex- och åttatusen kronor. Pelle är inte affärsman, han har aldrig blivit av med vanan att bjuda alltför mycket folk på kaffe.

Men hans gästfrihet undantränges mer och mer av det faktum att gästerna blivit så många att han inte längre kan erbjuda plats åt alla skolbarn och vuxna, som dagligen besöker hans stuga. Många får stanna utanför med koppen i hand eller fortsätta utan den invanda rasten.

Det är därför Pelle måste ha elkraft. Den är en förutsättning för att han skall kunna utvidga och fortsätta den ”hobby” han skaffade sig 1929. Han får av alla tecken att döma utvidga — men han får inte elkraft.

Tvisten om elkraft har vuxit och blivit en tvist om Delsjöterrängens utnyttjande. Frågan om göteborgana nu liksom under mer än trettio år skall ha möjlighet att dricka en kopp kaffe på sin söndagspromenad i Göteborgs vackra naturpark rymmer i sig fröet till en tvist om Delsjö-terrängen skall vara skogsekonomiskt lönande eller om terrängen skall räknas som en Göteborgs naturpark. Men det är också frågan om en gammal man skall få fortsätta den behjärtansvärda, enligt honom själv inte lönande, verksamheten som han för så länge sedan påbörjade.

— I varenda glänta planterar Skogsnämnden, säger Pelle Bertilsson. Små granruskor, som när de vuxit upp helt spolierar utsikten. Sedan hugger de ned lite ved, låter den ligga och ruttna några år innan den säljs till stans egna myndigheter till överpris. Hela idén med rationell skogsvård i det här området är en ren bokföringsfråga.

Kapten Bertilsson vill inte sälja sin stuga. Han vet att de, som vill att han skall upphöra med sin verksamhet inte är många.

— Får jag inte elkraft nu så orkar jag inte hålla på längre. Det är alltför olidliga förhållanden att arbeta under. Men skall jag då sälja, då skall det vara till idrottskunnigt folk — fick Idrottsnämnden hand om gården vet jag att den skulle bli rätt utnyttjad.” (Text av: Bengt Hansson i GT 2 april 1963)

undervisning

Foto: Pelle Lund 1963.

Naturvett får de här skolungdomarna lära sig — nästan varje dag är fylld av skolklassbesök och därmed åtföljande lektioner som Pelle håller om hur barnen skall uppträda i naturen.

kallan

Foto: Pelle Lund 1963.

Hur såg staden på denna fråga? I anslutning till artikeln ovan uttalades sig stadssekreteraren Torsten Henrikson för GT under rubriken ” Dyrt hålla naturreservat”.

”Det kostar rätt mycket pengar att hålla parkstandard på ett naturområde, och hittills har staden ansett det naturligt att Skogsnämnden inte skall ha några skattemedel alls utan vara självförsörjande. Det har f ö lett till, vilket jag tycker är tvivelsamt, att Skogsnämnden har måst arbeta med extrema skogssynpunkter, man har måst se till vad som givit god ekonomi. Det har gjort att barrskog kommit att dominera rätt avsevärt inom delsjökomplexet, och det är ju en fråga om det säkert är riktigt ur ekonomisk synpunkt. Men som ett fritidsområde skulle man nog vilja ha lite mer omsorg för lövskog o s v. De gamla torpställena borde man nog också kosta lite pengar på så att de kunde hållas öppna som rastställen för trötta vandrare och solsugna friluftsentusiaster.

Så sade stadssekreteraren Torsten Henrikson i Stadsfullmäktige torsdagen den 17 september 1959, med anledning av det då framförda förslaget om golfbana i Delsjö-terrängen.

Vid samtal med GT för en tid sedan sa han så här:

— Jag har samma synpunkter nu som då. Nu är det meningen att staden skall försöka få bort bl a soptömningen vid Brudaremossen — det föreslås att soporna skall brännas i framtiden — och i det sammanhanget tänker jag mig ett förslag om hela Delsjö-reservatets planering i framtiden.

Det förefaller mig givet att Skogsnämnden, med den målsättningen den nu tvingas ha, inte kan göra området i första han attraktivt. I så fall skull den inte ha minsta chans att få debet och kredit att gå ihop.

Stora granbestånd skapar mörker och dysterhet och är inte alls någon lämplig natur för friluftsälskare att vistas i. Granskogen är visserligen vacker att se på, men för friluftsentusiasterna framstår nog gläntorna, de öppna platserna med omgivande lövskog som ger rymd åt naturen, som mer idealiska.

Jag nämnde ju i mitt yttrande 1959 att torpställena borde rustas upp och kostas på. Det var inte avsikten att det skall förstås så att staden har planer på att göra serveringställen av dessa eller att staden skall satsa pengar på sådant. Vad jag menade var helt enkelt att vi bör tillse att inte torpställena växer igen, utan blir idealiska rastplatser de har förutsättningar att bli. Serveringsrörelser i större skala tror jag inte på — friluftsentusiasten har väl matsäck med sig.

Kapten Bertilssons anhållan om elkraft är en fråga som givetvis får beröras av den instans till vilken den blivit ställd.” (Text av: Bengt Hansson i GT 2 april 1963)

Om du vill läsa mer om Delsjökärr och dess historia finns det flera tidigare artiklar här på Delsjöområdets historia:

Degsjöhult

Tragedin vid Delsjökärr

Lars Verner på Delsjökärr

På kapten Bertilssons tid

Göteborg medaljerade Per Bertilssons stuga

Spåren efter stenhuggarna

Mötet vid Ugglebäcken år 1312

Tidning

Göteborgs Tidningen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: