Skiftet av Partilles stora utmarker var ett omfattande arbete. Lantmätaren hade påbörjat uppmätningen 1835 och fem år senare kunde kartan fastställas men det skulle dröja ända till 1849 innan processen kunde slutföras. Utmarken gränsade till andra socknar och förhållandet till inte minst Örgryte var ytterst komplicerat och det var oklart var gränsen mellan socknarna gick. På den karta som slutligen fastställdes fick Partille Östergård ett stort landområde kring Prästtjärn, Furåstjärn, Björnåstjärn och Bergåstjärn. Inte mycket ny åker mark tillföll gården utan mest magert bete. (14-PAR-59) Ovan i sidhuvudet ser du 1764 års karta över inägorna i Partille by, det rödmarkerade området visar Östergårdens tomt. (Storskifte på inägor, 1764.)
Partille Östergård brändes ned inför byggandet av höghusen vid Olof Nilssons väg 1962 och det finns inte mycket skrivet om gården och dess historia. Byn Partille är känd genom skriftliga källor från 1362 och senast 1565 bestod byn av fyra hemman, Östergården (namnet förekommer i skrift först 1697), Kålkullegården, Mellangården, Stommen. I de äldsta jordeböckerna tillhör Östergården kyrkan men efter reformationen läggs mycket kyrkojord, även Östergården, under kronan. Gården har under en stor del av sin historia haft åbor som arbetar inom kyrkan, framförallt komministrar. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän, s. 104-105)
I ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän berättas om en tvist kring färdvägarna över gårdens marker under den tid gården beboddes av komministern Nicolaus Erici Elmelius på 1680-talet. Grannarna hade byggt en ny väg över Östergårdens marker, tydligen utan att det godkänts av Elmelius, vilket naturligtvis vållade en konflikt. Den gamla vägen hade lagts igen och grannarna hade till och med börjat skörda hö på den gamla vägen. När häradsrätten tog upp ärendet stod det klart att den nya vägen som Elmelius klagat över ”sedan urminnes tid” varit en gångstig och genom hävd blivit körväg. Vägen var viktig för postbönderna och deras transporter för att slippa en lång omväg. Utslaget i domstolen blev att vägen skulle förbli gång- och ridväg men att komministern som ersättning skulle få rätten att skörda höet som växte på den gamla igenlagda vägen. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän, s. 105)
Enligt Erik Bergendahl hade boningshuset som revs 1962 uppförts i slutet av 1700-talet, något som dock inte har varit möjligt att få bekräftat i andra källor. Redan när Bergendahl skrev sin hembygdsbok 1920 beskrev han den som en visserligen till det yttre en vacker och väl proportionerad byggnad med ett högt och förträffligt läge. Men, den är ”emellertid betydligt förfallen och behöver därför undergå in- och utvändig reparation.” (Bergendahl, s. 324)
Partille Östergård var på 1770-talet bebodd av komminister Carl Bentin och hustrun Brita Hylteen. Efterhand fick de två barnen Christian och Sophia. Gården sköttes med hjälp av två till tre drängar och ett par pigor.
Den 26:e maj 1827 avled Carl och i den bouppteckning som upprättades några veckor senare ger en inblick i vilka föremåls som fanns på Partille Östergård. Eftersom gården tillhörde kronan finns den givetvis inte med i bouppteckningen, men allt lösöre listas.
Carl hade några fodringar på bönder i Partille, 110 riksdaler i kontanta pengar och silverföremål till ett värde av 149 riksdaler. Många föremål var av tenn, koppar och mässing, till exempel ljusstakar, skålar, kaffekanna, kaffekittel och flera olika typer av andra kittlar och hushållsföremål. Alla hushållsföremål var givetvis inte av metall, en stor andel var gjorda av trä. Allt ifrån bakredskap till hemmets många vävredskap.
Det fanns böcker i hemmet till ett värde av 20 riksdaler, det är ovanligt mycket och visar att detta var ett hem där invånarna var läskunniga och hade pengar att köpa litteratur. Bouppteckningen listar inte vilka böcker som Carl ägde så vi kan därmed inte få någon inblick i hans litterära värld.
Boningshuset var möblerat med fyra soffor, 14 stolar med överdrag, samt sex äldre trästolar. Det fanns alltså många stolar men även borden var många, ett rödmålat klaffbord, ett omålat dito, ett runt ekbord med klaffar, ett runt ekbord samt tre andra mindre bord varav ett thebord. Det fanns även tre större och ett mindre skåp, tre sängar och ett antal kistor i oliks storlekar. Hemmet hade även ett väggur med fodral.
Gårdens jordbruksredskap och fordon omfattade en Chaisekärra, alltså ett passagerarfordon, en äldre släde tre kärror för jordbrukets behov, två ridsadlar, fyra plogar, fyra harvar varav tre var obrukbara, därtill fanns även några krokar. Det är alltså en viss skillnad gentemot Öjersjö by och dess gårdar som beskrivits här tidigare under hösten då Partille Östergården använde plog på sina åkrar. Men, liksom i Öjersjö fanns det enbart kärror, inga vagnar vilket kan tyckas vara lite märkligt med tanke på gårdens närhet till något bättre vägar.
På gården fanns sex kor, en kviga, två kalvar, en tjur, tre hästar, tio får med sju lamm och tre svin. (FIIa:20 1827:150)
Partille by genomgick 1833 laga skifte av inägorna och därefter fick Östergården den omfattning den sedan skulle behålla fram till dess att jordbruket avvecklades och ny bostadsbebyggelse tog över gårdens ägor.
Under en kortare tid brukade änkan Brita gården innan pastor Beckman tog över gården fram till sin död 1838 då han efterträddes av komminister Wennberg med hustrun Holm. Olof Wennberg avled på gården 1857 och i februari 1858 upprättades bouppteckningen, hade gården förändrats mycket sedan 1827? Det materiella välståndet hade ökat under de 30 år som passerat, det fanns mer ädelmetall, tenn, malm, mässing och koppar än tidigare och mycket mer glas och porslin i hemmet. Möblerna bestod av ett dussin stoppade stolar, brunmålat bord, väggur, spegel, tre rödmålade liggsoffor, flera bord varav ett var ett sybord. Det fanns även ett grönmålat brädspelsbord, vilket kan räknas som ett lyxföremål som inte så ofta syns i bouppteckningar efter bönder vid denna tid. Listan över möbler sträcker sig över flera sidor i bouppteckningen. Förmodligen hade det skett en om- och utbyggnad av gårdens huvudbyggnad under tiden mellan de två bouppteckningarna, annars hade knappast alla dessa möbler kunnat få plats.
I boningshuset fanns också ett mindre bibliotek värd 20 riksdaler och 50 öre, vilka böcker som ingick redovisas däremot inte.
Olof hade bland sina kläder en svart kofta, två par byxor, en väst, en blå päls överklädd med vadmal samt en väst utan päls. Tre par stövlar, två gamla rockar, en grå äldre kappa av vadmal, fyra par kalsonger, 15 skjortor, åtta prästkragar, sex par ylle långstrumpor, ett dussin vida halsdukar, sex vita näsdukar med och sex utan röda kanter, samt en hatt och en mössa.
Gårdens kreatur bestod av tre hästar fem kor och en kviga, en sugga, två galtar och sju höns. Hästarna sattes i arbete med att dra någon av gårdens tre kärror eller trillan vid persontransporter eller släden och gårdens gödsel och sprötkärror för transporter inom gården. Bland gårdsredskapen fanns även en ridsadel, kanske för komminister då han skulle över de besvärliga vägarna mot Landvetter. Antalet kärror hade ökat jämfört med trettio år tidigare, men fortfarande saknas vagnar i gårdens utrustning. Jordbruksredskapen hade moderniserats och det fanns förutom två sämre plogar en modern engelsk plog, en krokharv och en slättharv för bearbetning av åkermarken. Därtill hade gården ännu i bruk två gamla åkerkrokar. (FIIa:29 1858:1233)
Ny pastorsfamilj på Partille Östergård blev Elias Lindvall med hustrun Josefina. Därefter avlöste kyrkans tjänare varandra på gården under resterande delen av 1800-talet. Efter första världskriget omvandlades gården till ett Kyrkoherdeboställe men han lät istället arrendera ut gården. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän, s. 105)
Det gamla huset stod kvar fram till 1962 då det brändes ned för att ge plats åt nya höghus. (Aspström et al, s. 52)
Källor
Landsarkivet i Göteborg
Partille AI
Sävedals häradsrätt FIIa:20
Sävedals häradsrätt FIIa:29
Lantmäteriet
Lantmäterimyndighetens arkiv, 14-PAR-59, 1849.
Lantmäterimyndighetens arkiv, 14-PAR-44, 1833.
Lantmäteristyrelsens arkiv, Partille socken Partille nr 1-4, Storskifte på inägor, 1764.
Litteratur
Aspström, Helge, Frizell, Kristina & Olsson, Agneta (red.), Bilder från Partille, Partille, 1994
Bergendahl, E. Partille krönika. Göteborg 1920.
Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1, Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Dialekt- och ortnamnsarkivet, Göteborg, 1923
Vidareläsning
Bringéus, Nils-Arvid, Bouppteckningar som etnologisk källa, Lund, 1977
Bringéus, Nils-Arvid (red.), Arbete och redskap: materiell folkkultur på svensk landsbygd före industrialismen, 5., Stockholm, 2003
Gadd, Carl-Johan, Det svenska jordbrukets historia. Bd 3, Den agrara revolutionen : 1700-1870, Stockholm, 2000
Hallén, Per, Järnets tid: den svenska landsbygdsbefolkningens järninnehav och järnkonsumtion 1750-1870,Göteborg, 2003
Delsjöområdets historia 