Degsjöhult

Under Hultet Nedergårdens båda jordbruk fanns under 1800-talet två torp, Sjöliden och Degsjöhult. Sjöliden låg ursprungligen utmed landsvägen men flyttades i samband med skiftet till en plats närmare gården och närmare sjön. Degsjöhult låg däremot längre från både väg och gårdsbebyggelse, idag kallar vi området Delsjökärr eller Bertilssons stuga. Flera av byggnaderna från 1800-talets början står ännu kvar på platsen.

Under Eric Bengtssons 1/8 av Hultet Nedergården noteras en ny familj i husförhörslängden från och med 1806. Mannen i familjen hette Nils Svensson och prästen har först antecknat honom som dräng, men strukit detta och istället skrivit husman vilket möjligen kan tolkas som om att han bodde i ett fristående hus på gården, inte som ägare utan snarast som torpare. (Partille AI:7 1804-11) Denna misstanke stärks då det i den följande husförhörslängden tydligt anges att Nils med familj bodde på Degsjöhult. (Partille AI:8 1812-21)

Nils hustru hette Anna Bengtsdotter och hon arbetade som piga åt Eric på Hultet Nedergården. Nils och Anna hade två döttrar, Ingela och Sara Catharina när de flyttade in på Degsjöhult. Under det fjärde året i stugan vid Lilla Delsjön 1810 blev Nils sjuk, möjligen hade han skadat sig under arbetet på gården, han beskrivs nämligen i husförhörslängden som sängliggande. Han lyckas ändå få bo kvar i stugan, från och med 1812 beskrivs han inte längre som sängliggande, men han hade fått fattigmedel. Under de kommande åren antecknar prästen årligen att han var fattig och ibland noteras det att Nils var sjuk. Ytterligare en person, änkemannen Lars Svensson flyttade omkring 1812 till Degsjöhult.

Lars Svensson gifte sig 1827 med Elin Embertsdotter från Härryda socken. Hon hade med sig sin dotter Helena till torpet vid Lilla Delsjön. Mor och dotter hade under några år flyttat runt mellan olika gårdar i Härryda. Elin verkar inte ha varit gift, men å andra sidan har prästen inte gjort någon notering om att dottern skulle vara ”oäkta”. Vem som var Helenas far är alltså okänt.  Efter några år kom Helena att få efternamnet Larsdotter, efter sin adoptivfar. I samband med att Lars etablerade sig med sin egen familj är det troligt att den andra stugan vid Degsjöhult kom till.

I grannstugan bodde Nils med familj kvar efter att Lars fått sitt eget hushåll, men Nils var inte längre arbetsför utan beskrivs som sjuk och han var åter sängliggande. Hustrun Anna blev också sjuk och prästen har nedtecknat att hon var sämre än mannen under sitt sista levnadsår, hon gick bort den 4 januari 1831. I ett fattigt hushåll som Degsjöhult var vid denna tid upprättades sällan bouppteckningar och det har inte heller påträffats någon sådan efter Anna. Nils hade givetvis svårt att klara sig som sjuklig och sängliggande så vid mitten av 1830-talet när dottern Sara Catharina gifte sig med Olof Andersson flyttar den nya familjen med sonen Anders Niclas in på Degsjöhult. Dessutom bodde dottern Ingela kvar i stugan, det måste ha varit trångt då huset inte var stort. Nils avled 68 år gammal år 1845 men de övriga i familjen bodde kvar på torpet.

Lars Svensson noteras också som sjuklig under slutet av 1830-talet, liksom i grannstugan blir lösningen på problemet med en sjuklig torpare att hans dotter Helena efter giftermålet bosatte sig tillsammans med sin man på torpet. Helenas man var drängen Carl Pehrsson från Fässberg och de fick snart två döttrar, Lovisa Gustafva och Eva Mathilda.

Torpen vid Degsjöhult låg på den stora gemensamma utmarken som delades av många gårdar i både Örgryte och Partille. Var gränsen gick mellan socknarna hade många åsikter om, men ingen hade några säkra bevis. När utmarken skulle skiftas mellan gårdarna uppstod en strid kring sockengränsen som pågick i många år. När striden till sist var avgjord och gränsen mellan socknarna var klarlagd kom Degsjöhult att hamna inom Örgryte socken och i Partilles husförhörslängd för åren 1851-62 noteras att familjerna på båda torpen hade ”flyttat” till Örgryte, i verkligheten hade de inte flyttat, det var sockengränsen som hade flyttat.

Uppgifterna i texten ovan är hämtade ur husförhörslängderna från Partille och Härryda, men det finns även det man ibland kallar berättande källor, alltså nedtecknade minnen. I två böcker går det att läsa om ättlingarna till torparna på Degsjöhult.

Werner Lundqvist beskrev Delsjökärr i Böö-dalens krönika utgiven 1917. Han beskrev torpen som avlägset belägna, en plats man bara hittar till när sjöarna ligger frusna och vintern bygger bro. Under en kall vinterdag blev Lundqvist och hans sällskap inbjudna på kaffe i ett av torpen och fick höra om de gamla husens historia. I Böö-dalens krönika ges tyvärr inte några detaljer utan mer en stämningsbild av Delsjökärr under början av 1900-talet. En mer detaljerad beskrivning finns i Stenstöms hembygdsbok ”Örgryte genom tiderna” där han skriver: ”Hit hittade för så långe sedan som 1809 två bröder för att bryta bygd i vildmarken och odla sig ett stycke jord. Dessa två byggde sig samma år en stuga. Den ene hette Lars och tjänte liksom dräng hos brodern. När Lars hade tjänt så länge, att han hade 150 riksdaler innestående hos brodern att fordra, så fick han i stället för kontanter en tredjedel av torpet. Något skriftligt förekom ej mellan bröderna, utan det var ett muntligt kontrakt på god tro. Här kunde med skäl sägas: «hur gott och ljuvligt är, när bröder kunna sämjas». Sedan gifte Lars sig med sin Elin och byggde åt sig och sin maka stuga N:r 2, öster om gaveln på den förra. Lars och Elin hade en dotter, Helena, moder till nuvarande innehavaren av Delsjökärr, Verner Persson.” (Stenström del II, s. 33)

Grunderna i Stenstöms berättelse tycks stämma väl med vad som kan hittas i kyrkobokföringen från tidigt 1800-tal. Undersökningen av det samtida källmaterialet ovan har dock gjort det möjligt att berätta en tidigare okänd historia kring hur det nuvarande Delsjökärr växte fram.

Avslutningsvis kan jag visa denna bild på en liten trädosa som hittades i trossbotten på den äldsta av stugorna under en renovering 1956. Den hittades av Hans Bertilsson vars farbror var Per (Pelle) Bertilsson, som gett upphov till den servering som idag finns på Delsjökärr. På dosans undersida finns en svag inskription med årtalet 1809. (Bertilsson 2010, s. 5) Dosan är fortfarande i Hans Bertilssons ägo och jag hade möjlighet att få se och fotografera föremålet under ett samtal 2008, Dosan kan vara en ledtråd till varför Stenström fått höra att det var detta år som stugan uppfördes. Men som vi sett i andra källor så kan huset faktiskt vara några år äldre.

Göteborgs Landsarkiv

Husförhörslängder

Härryda AI:1 1771-1832

Partille AI:7-AI:18 1804-1862.

Litteratur

Bertilsson, Hans, På kapten Bertilssons tid: Hans Bertilsson berättar om livet på Delsjökärr under sin farfars tid, 2010.

Lundqvist, Werner, Böö-dalens krönika, börjad i oktober 1905 den helige Calixtii dag: en nybyggares betraktelser, Göteborg, 1917.

Stenström, Fritz Waldemar Nikodemus, Örgryte genom tiderna: en minnesbok, Göteborg, 1920-1924.