Röfvarlifvet är så herrligt!

Den som rör sig bortanför joggingspåren kring Delsjöarna kan ibland påträffa små lägerplatser, ibland riktiga kojor ute i skogen. Det rör sig om personer som av olika skäl dragit sig undan samhället och lever sitt eget liv dolda ute i skogsmarken. Det är ytterst sällsynt att dessa är farliga för oss ”vanliga” besökare, de kan faktiskt vara ganska intressanta personligheter om man får tillfälle till ett samtal!

Denna koja finns dold i Delsjöskogen - var avslöjas inte! Foto: Per Hallén

Denna koja finns dold i Delsjöskogen – var avslöjas inte! Foto: Per Hallén

Att människor bott i enkla skydd ute i skogsmarken är givetvis inte någon nyhet, det har förekommit under alla tider. Under våren 1889 gick ett stort polisuppbåd ut i skogsmarken vid Delsjöarna för att infånga uteliggare och en del förrymda fångar. Händelsen beskrevs på följande vis i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning; ”Razzia anställdes i fredags natt af 70 man polis, som i skogsdungarne och bärgsskrefvorna i närheten af Margretelund, Stora Torp och Delsjön infångade några och tjugo uteliggare, hvilka såsom samhällsvådliga individer gingo med följa för erhållande af fritt logis. Fångarne utgjordes af f.d. kronoarbetskarlar, straffångar, för lösdrifveri häktade och dylika.

Det hade meddelats polisen, att i Stora Torps skog skulle af dessa frihetsvänner vara uppsatt en värklig hydda, men då hyddan slutligen efter mycket letande hittades i den täta småskogen, befanns den vara uppsatt till skydd och foderplats under vintern för de i skogen befintliga rådjuren.” (GHT 1889-05-27)

Polisen var relativt ofta ute på dessa aktioner för infånga uteliggare under slutet av 1800-talet. Det var en tid då stadens befolkning växte snabbt och givetvis följde det med en och annan person som inte klarade sig så bra i staden och fick söka sig ett hem ute i naturen. Under rubriken ”Röfvarlifvet är så herrligt” beskrev Göteborgs Aftonblad en historia med koppling till Delsjöområdet 1894; ”Då och då ser man i tidningarna att polisen företagit en razzia i trakten och tagit så och så många uteliggare.

Dessa senare föra en lång tid ett riktigt röfvarlif i smått ute i bygden. De bo i riktiga hålor, och att de icke lida brist på mat och dryck kan man se af resterna efter mat och myckenhet tomma buteljer. Mången gång slå sig 6 à 7 tillsammans, och det har händt, att de fört med sig riktig hushållerska; särskildt berömd som sådan är ’Fisk-Mina’, ett manhäftigt fruntimmer, lika van vid slagsmål som polis. En gång yppade spår efter henne den grotta, där sällskapet befann sig. Hon hade nemligen hängt upp sin lösfläta på en buske. Och det var spåret!

Häromdagen tog polisen en man ute i Delsjötrakten. Han låg i en bergsgrotta, utmärkt välskyddad för både dåligt väder och god polis. För ingången hade han lagt sina kläder. Då polisen tog bort dem, fick den se karlen sofvande på marken – afklädd i den kalla vårnatten.

Dessbättre behöfver ingen vara rädd för ’röfvare’. De söka sig endast i hvar buske det hus, som omständigheterna, vanligtvis sjelfförvållade, nekat dem i staden. Litet matvaror och brännvin ta de väl då de komma åt, men de äro vanligtvis beskedliga röfvare.” (Göteborgs Aftonblad 1894-06-14)

Berättelsen om mannen i grottan får mig att tänka på den historia som Uno Hernroth berättade i skriften ”Out of bounds” från 1977. Där han beskriver naturen kring torpet Lyckan  och Kolmaden och ett område med gamla och stora granar Hernroth skriver; ”omedelbart öster om samma skogsparti ligger ett flyttblock som rämnat och bildar en grotta, kallad Pittas Grotta efter den enstöring, som i början av seklet bestämde sig för att bo där istället för på den försörjningsinrättning, där han var intagen, och som var helt oförstående för myndigheternas förklaringar om vad som hörde till normal svensk bostadsstandard.” (Hernroth, s. 11-12) Det hade varit intressant att veta varifrån Hernroth fått denna uppgift, men han använder sig inte av referenser i sin text.

Kanske levde Pittas i samma grotta som mannen i tidningsnotisen från 1894, det lär inte vara möjligt att besvara men möjligheten finns då Pittas Grotta borde vara en plats som en uteliggare gärna sökte sig till. Idag lär den inte vara så attraktiv för de som söker sig ett hem i skogen då det dagtid är en livlig trafik av golfspelare förbi platsen.

Pittas Grotta till vänster om den moderna grusvägen som främst används av golfspelare. Foto: Per Hallén 2016.

Pittas Grotta till vänster om den moderna grusvägen som främst används av golfspelare. Foto: Per Hallén 2016.

Tidningar

Göteborgs Aftonblad

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT)

Litteratur

Hernroth, U. Out of bounds: en liten orientering kring golfbanan i Delsjöreservatet. Mölndal 1977.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: