Mölnlyckegården

Öjersjö Mölnlyckegården nämns för första gången i jordeboken 1697 (Ortnamnen 1923) och finns utsatt på 1701 års geometriska karta över byn. En mer detaljerad karta finns även över Mölnlyckegården från 1733 (14-PAR-34). Orsaken till gårdens namn, som ibland skrivs Mölnlycke och ibland Mönlycke, har aldrig blivit klarlagt men i Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 1 från 1923 framförs en idé att en tidigare åbo på gården flyttat in från Mölnlycke (Ortnamnen 1923, s. 129). På kartorna finns kortare beskrivningar av gården, men en längre och bättre text från 1700-talet finns i en försäljningsannons som var införd i Götheborgske spionen 1772.

”Öjersjö Mönlyckegråden 1 mantal förmedlat til et fjerdedels, beläget uti Säfvedals härad och Partille soken, en fjerdedels mil från Staden Götheborg, försedt med försfvarliga åbyggnader, så i man som ladugården, och innehafver 6 tunnors årligt utsäde af råg och kron samt medelmåttiga goda år hö nästan till 40 stackars hårdwall: åtskilliga goda och väl upodlade hagar till peparrots plantering: en rik torfmose till brännetorf uptagande uti, jämte åtskillige slags löfträn i gärdet till löfbrått för får och nödigt spisbränsle. Alla hägnaden består af sten.” (Spionen 1772:199) Från annonsen och kartmaterialet är det tydligt att Mölnlyckegården, liksom de flesta gårdar i Öjersjö, hade små åkerarealer.

Den som söker information om Mölnlyckegården hittar inte mycket i litteraturen. Bergendahls Partille krönika nämner gården, i Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 1 finns lite fler uppgifter men främst kring gårdens namn. I Den kluvna hällen ges Öjersjö ganska mycket utrymme men Mölnlyckegården förefaller ligga utanför berättelsen, samma sak i Centergrans etnologiska undersökning. Men det finns möjligheter att få en inblick i hur människorna levde på gården. Genom att använda bouppteckningar efter avlidna personer som varit bosatta på Mölnlyckegården skall jag här visa hur gården förändrades under de första femtio åren av 1800-talet.

Gården brukades 1808 av Nils Larsson och hans hustru Ellika Andersdotter samt deras barn, Anders som var 11 år och Lars 8 år gammal. Men i mars månad 1808 avled Ellika och det blev nödvändigt att upprätta en bouppteckning, Sven Larsson i Åstebo tog på sig att bevaka de omyndiga barnens intressen i denna process. Gården hade mannen Nils köpt av sina föräldrar och syskon 1786 för omkring 150 riksdaler speci och i samband med bouppteckningen 1808 värderades den till 200, inte någon större värdeökning.

Gårdens huvudbyggnad var möblerad med ett gammalt omålat slagbord, ett bord med skåp och dörrar, en omålad soffa, ett gammalt hörnskåp, en brunmålad kista märkt med KAD 1756, ett gammalt ekbord, två hörnstolar, en soffa. Möblemanget förefaller enkelt, slitet och möblerna var inte ens målade. Köksutrustningen var också den ganska enkel, en liten stålgryta och en söndrig stekpanna, samt lite enkla tallrikar och kärl att dricka ur. Några av de mest värdefulla föremålen var hemmets fyra matskedar av silver värderade till strax över fyra riksdaler.

Ellika hade i sin garderob en kjortel och tröja av kamull, en klänning med vit botten och röda och blå rosor, en röd och rosig tröja, en brunrandig och en gulrandig kjortel, ett förkläde med blå rosor, ett rödrandigt förkläde av lärftväv, en vit mössa och en äldre vit mössa samt ett par ullstrumpor. Dessa beskrivningar av klädesplaggen visar att det trots de omålade möblerna ändå fanns lite färg och mönster i Ellikas kläder.

Gårdens fordon var inte oväntat enkla. En kärra med järnbeslagna hjul, en kärra med gamla hjul och fyra arbetskärror utan hjul samt en gammal vedsläde var gårdens samtliga fordon. De små åkrarna brukades med en krok (årder) samt en åkerharv försedd med järnpinnar. På åkrarna såddes korn, havre och blandkorn, det fanns även en mindre mängd linfrö i listan över utsäde på gården enligt bouppteckningen.

Gårdens dragdjur bestod av två ston, båda brun och omkring 16 år gamla. I ladugården stod fyra kor, en svart brun 17 år, en rödfläckig 15 år, en vitstjärnig 13 år och en spräcklig om 8 års åder, dessutom fanns en kviga och en kalv i ladugården.  Gården hade även åtta gamla får och fyra lamm, fem getter, en bock och två killingar samt en sugga med tre grisar.

Ellika hade även en del skulder, den största var till Olof Olofsson på Öfre Hultet och omfattade 183 riksdaler och 16 skilling. Hon hade även lånat pengar av nämndemannen Sven Andersson i Kallebäck och av sin broder Sven Larsson som bodde på Åstebo. Den kreditmarknad som Ellika rörde sig inom var alltså mycket lokal och sträckte sig endast några få kilometer bort från hemmet. (FIIa:15: 120)

Nästa bouppteckning från Mölnlyckegården från 1835 visar att Nils Larsson sålt 1/8 av gården till Anders Swensson 1816, det framgår av bouppteckningen efter Anders hustru Britta Andersdotter som avled den 30 december 1835. Det var nästan lika sparsamt med föremål i denna bouppteckning som den från 1808, lite färre gamla och slitna föremål men ett ganska enkelt utrustat hem. Det fanns några fler grytor och i köket stod en lite kaffekittel av koppar. Ett väggur med fodral, ett gammalt bord, ett bordskåp, två sängställ, sex trädstolar, ett gammalt skåp, fem gamla kistor och ett skrin tillsammans med ett flertal andra träföremål utgjorde möblemanget.

Britta hade liksom Ellika före henne fler ganska färgglada kläder, en gammal grön wadmalsrock, ett rörandigt bomulls halskläde, ett vitt rosigt förkläde och ett randigt förkläde samt flera andra klädesplagg. I deras säng fanns rejäla fjäderbolster och dessutom ett blårandigt sängomhänge, men det var gammalt.

Kärror med två hjul var de enda fordonen förutom några slädar, vägen genom Öjersjö kunde inte bära några stora vagnar. Det fanns dessutom två klöfsadlar med i listan över föremål, alltså sadlar som användes för att packa varor på ryggen av exempelvis hästar. Gården hade två hästar, båda bruna och 17 respektive 14 år gamla samt två kor och fem får.

Skulderna var ganska omfattande och uppgick till 596 riksdaler, tio skillingar och åtta runstycken, det skall jämföras med bohagets värde som uppgick till 366 riksdaler och tolv skillingar. Listan över skulder visar att Britta lånat pengar i den egna byn samt i Skulltorp, Hedås, Ugglum, Åstebo samt att det fanns skulder till handlanden inne i Göteborg. (FIIa:25:727)

Tolv år senare ges en ny möjlighet att blicka in i Mölnlyckegården då hemmansägaren Anders Nilsson avled. Han efterlämnade änkan Anna Swanberg och de barn han fått tillsammans med sin förra hustru Margareta Svensdotter, Anna Gustava 20 år, Johanna 16 år, Anna Katharina 13 år, Carolina 11 år och Petronella 6 ½ år, de minderårigas rättigheter bevakades av Lars Svensson på Åstebo. Anders hade brukat 1/8 mantal av gården och den hade han köpt av sin fader Lars Nilsson och brodern Nils Larsson 1825.

På gården fanns den nödvändiga utrustningen med grytor och stekpannor samt allt övrigt som behövdes vid eldstaden. Möblemanget ger åter ett ganska torftigt intryck med ett omålat slagbord, ett gammalt och söndrigt bord, en omålad dragsoffa, en gammal soffa och likaså gammalt hörnskåp och skänkskåp och ett gammalt ur. Sägen var också den gammal och omgavs av ett gulrandigt omhäng. Listan över föremål ger ett intryck av ett ganska fattigt hem med slitna möbler.

Anders gick klädd i en blå wadmalls rock och hade även en blå väst, byxor och jacka samt ett par grå tröjor. Lite finare var hans blåblommiga silkeshalsduk och ett par läderstövlar. På huvudet brukade han bära en svart ullhatt.

Under arbetet på gården använde han någon av gårdens fem kärror eller tre slädar och ute på åkern var ännu åkerkroken eller årdret och slättharven i bruk. Den agrara revolutionen hade ännu inte nått Mölnlyckegården. Men potatisen hade börjat odlas i Öjersjö vid denna tid, det fanns 20 tunnor potatis kvar på gården när bouppteckningen upprättades liksom en del korn och havre samt ett lager av hö. Även sammansättningen av gårdens djur påminner mycket om hur Mölnlyckegården såg ut tolv år tidigare med två hästar, två kor och en kviga samt fyra får och en bagge.

Anders var också skuldsatt med 662 riksdaler, 22 skillingar och 4 runstycken i totala skulder, jämfört med värdet av gården och bohaget som endast uppgick till 581 riksdaler, 18 skillingar och 8 runstycken, alltså uppstod en brist på 81 riksdaler, 3 skillingar och 8 runstycken. Gäldenärerna fanns utspridda i Skulltorp, Göteborg, Åstebo och hos grannarna i Öjersjö. (FIIa:26:1149)

Gården var redan ursprungligen liten med en ytterst begränsad åkeryta och efter att gården delats upp i två delar minskade möjligheterna för åborna att göra de nödvändiga investeringarna i jordbruket. Efter det laga skiftet av utmarken hade gården fått stora nya områden både inom det nuvarande Delsjöområdet och söder om gården, men dessa var i bästa fall betesmarker, inte odlingsbar åkermark. Gården skiftades 1863 mellan de två ägarna av Mölnlyckegården. (14-PAR-94)

På kartan nedan har Mölnlyckegårdens ägor lagts in på en modern kartbild. I väster gick gårdens ägor hela vägen fram till gränsen mot dåtidens Örgryte, numera Göteborg. Nordgränsen gick ungefär vid Kvarnhjulsvägen, sedan sträckte sig en lång ”hals” ned mot Öjersjö. Utmarksskiftet hängde inte ihop med den gamla bytomten, förutom det lilla utmarksområdet till öster om gården.

Idag har delar av gårdens marker bebyggts men ännu är en stor del av den gamla åkermarken en öppen markyta, planer finns dock att bebygga även denna i samband med utbyggnaden av nya bostadsområden på Gökegårdens marker.

Källor

Göteborgs Landsarkiv
Sävedals häradsrätt FIIa:15 1807-1808..

Sävedals häradsrätt FIIa:25 1841-1844.

Sävedals häradsrätt FIIa:26 1845-1848.

 

Kartor

Lantmäterimyndigheternas arkiv:

14-PAR-34, Karta 1733.
14-PAR-94, Laga skifte 1863.
Lantmäteristyrelsens arkiv:
Partille socken Öjersjö nr 1-6, Geometrisk avmätning 1701

Rikets allmänna kartverks arkiv:
Partille J131-12SV, Ekonomiska kartan, 1935.

Tidning

Götheborgske spionen 1772.

 

Litteratur om Öjersjö

Aspström, Helge, Frizell, Kristina & Olsson, Agneta (red.), Bilder från Partille, Partille, 1994

Bergendahl, E. Partille krönika. Göteborg 1920.

Centergran, Ulla, Etnologisk undersökning Öjersjö by, Kulturnämnden, Partille, 1985.

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1, Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Dialekt- och ortnamnsarkivet, Göteborg, 1923.

Rådström, Lennart, Strömberg, Lars & Andersson, Bo, Den kluvna hällen: Partille och dess människor under 1900-talet, Kulturnämnden, Partille, 1988.

 

Vidareläsning

Bringéus, Nils-Arvid, Bouppteckningar som etnologisk källa, Lund, 1977.

Bringéus, Nils-Arvid (red.), Arbete och redskap: materiell folkkultur på svensk landsbygd före industrialismen, 5., Stockholm, 2003.

Gadd, Carl-Johan, Det svenska jordbrukets historia. Bd 3, Den agrara revolutionen : 1700-1870, Stockholm, 2000.

Hallén, Per, Järnets tid: den svenska landsbygdsbefolkningens järninnehav och järnkonsumtion 1750-1870,Göteborg, 2003.