Bad & Camping vid Härlanda tjärn

Härlanda tjärns badplats känner de flesta besökare i Delsjöområdet till, men få vet nog hur den skapades och än färre känner till att det ovanför badplatsen har funnits en mindre campinganläggning. Det är tillkomsten av bad & camping vid Härlanda tjärn under 1930-talet som dagens söndagsläsning skall handla om.

När den nya vägen till Härlanda tjärn var färdigställd under slutet av 1920-talet (Edman 2014, s. 19-22) öppnade sig helt nya möjligheter att använda sjön som badplats. Den 3 oktober 1932 lades de första förslagen fram för hur en badplats kunde utformas. Genom att använda reservarbeten, alltså arbetslösa, bidrog insatsen för friluftslivet även till att skapa lite extra arbetstillfällen. Budgeten för projektet var 28 000 kronor och projektet skulle omfatta förbättringar i gångvägar och körvägar i området, en vändslinga vid Härlanda tjärn, dräneringsarbeten vid badplatsen och bygget av två pirar med trampoliner. (GSH 1932:349)

Ur Vandringskarta över Delsjöområdet 1946

Ur: Vandringskarta över Delsjöområdet 1946. Friluftsbadet och lägerplatsen är tydligt utsatta.

”Sedan frågan om ordnande av badförhållandena i Härlandatjärnen lösts och därmed sammanhängande arbeten, röjning, väganläggning ets., utförts har förslag framkommit att upplåta ett markområde på tjärnens södra sida till campingplatser” skrev ingenjören Sven Bålström i november 1933. Förslaget fick ett positivt mottagande och 2 850 kronor ställdes till förfogande för röjning, planering, avdikning, täckdikning och till en tillfartsväg. (GSH 1933:385)

Ur Göteborgs-tidningen 23 juni 1934

Bild ur: Göteborgs-Tidningen 23 juni 1934

”Campingfält på 2,500 kvm., plats för ett 50=tal tält.

Det kan förefalla egendomligt att göteborgare eller västkustbor äro hå­gade för sötvattensbad. De bruka inte gilla annat än den salta böljan när de skola löga sin lekamen, och ofta tillåta de sig en föraktlig axelryckning åt dem som plaska i insjöar eller andra mindre vatten. Men friluftsbadet vid Härlanda tjärn tycks i någon mån jäva ett dylikt påstående. Där har inga­lunda saknats badpublik under den tid denna anläggning varit upplåten åt allmänheten. Tvärtom säges det att de östra stadsdelarnas befolkning med stor entusiasm anammat detta av sta­den erbjudna tillfälle att få bada och idka friluftsliv på närmare håll än det för dem mera avlägsna havet.

Omkring 500 badan­de på en dag redan i år.

Redan i fjol, då myndigheterna bör­jade förberedelserna för platsens apterande till ett friluftsbad med strand­väg och bryggor var det stor invasion till det vackert belägna området. Pu­bliken lär ibland ha uppgått till ett par tusen personer på en gång, och även i år har frekvensen redan varit förvånansvärt livlig. Under de var­ma dagarna i vår har man kunnat räkna upp till 500 badande en vacker söndag.

Detta visar, att det djärva försöket från stadens sida att ge de östra stadsdelarna ett speciellt friluftsbad slagit väl ut. Under fortsättningen av den nu inledda sommarsäsongen kan man alltså vänta en verklig folkvand­ring till Härlanda tjärn, bara värmen kommer på allvar. Platsen är mycket naturskön. Tjärnen ligger inbäddad mellan skogklädda höjder och en stilla rogivande stämning råder, en motsats till det mera vilda brusande intryck, som vistelsen vid havet med dess stora linjer och mäktiga natur ger. För före dessa inlandsbor som råkat hamna vid kusten bör Härlanda tjärn bjuda på hemlandstoner, om man så må säga.

Staden har låtit anlägga två bryg­gor med trampoliner, en avsedd för damer och en för herrar fast några direkta bestämmelser om skilda bad­platser för de båda könen egentligen inte finnas. Man får bada var man vill, ty alla ha ju baddräkter, och avklädningshytter äro uppförda.

Vägar ha anlagts dit ut, en för bil­trafik och en endast för gående, och dessutom har man anordnat ett fält för camping. Mot strandpromenaden har från en del badande gjorts den anmärkningen att den är belamrad med stenblock som göra den mindre fram­komlig, och man har uttalat önskemål att vägen utmed stranden rensades upp och ordnades. Vägens utseende gör att friluftsbadet inte verkar fullt fär­digt och tillgängligt.

Vägarna förbättras om bad frekvensen blir beståndande.

Jägmästare Lorenz Laurell i Göte­borgs stads skogsnämnd, som har ar­betet med friluftsbadets iordningstäl­lande om hand, framhåller vid samtal mod Göteborgs-Tidningen i anledning av dessa anmärkningar, att arbetet visserligen i stort sett är avslutat, men att innan givetvis därför icke anser att allt är definitivt klart. Han medgav att vägen i fråga kanske icke fyller alla anspråk, men man har heller icke velat lägga ned allt för mycket arbete på anläggningen förrän man hunnit samla tillräcklig erfarenhet om, huru­vida intresset för friluftsbadet blir beståndande. Efter hand som det ut­vecklas till att bli ett permanent ef­tersökt och omtyckt friluftsbad kom­mer man helt naturligt att se till att anordningarna förbättras. Man bör betänka att platsen är upplåten till allmänhetens fria begagnande och att inga som helst inskränkningar eller villkor stipulerats, endast att ord­ningen garanteras.

För att trygga den senare har man anställt en vaktman, som håller stän­dig uppsikt på platsen, och telefon har inletts i en vaktstuga på området för att man skall ha lätt att skaffa hjälp ifall någon olycka skulle inträf­fa. Det har också verkligen redan hänt att ambulansen måst eftersändas för att föra till sjukhus badande, som råkat ut för något missöde.

Icke heller bilvägen till Härlanda tjärn är vidare förstklassig. Man blir ganska ordentligt omskakad efter en resa till badplatsen. Även i det avse­endet gäller att man vill samla mera erfarenhet om allmänhetens intresse för det nya friluftsbadet, innan man kostar på mera för kommunikationerna.

Vägskyltar behövas för att man skall hitta vägen.

Det har även sagts att det inte är så lätt för den som inte är lokaliserad i trakten att hitta fram till friluftsbadet. Det går många små vägar åt skilda håll och man kan bli tveksam om vilken som är den rätta. Därför borde vägvisare, ett anslag med en pil, vara anbragta på några ställen under vägen, i synnerhet vid avtagsvägar.

Nåja, säger hyresintendenten G. Fornander när Göteborgs-Tidningen frambär detta önskemål, det kravet är ju lätt att tillgodose och det kan ju anses ha fog för sig. Visserligen är det nog så att de för vilka badet egentligen är avsett, nämligen invå­narna i de östra stadsdelarna, säkert hitta dit utan några vägvisare, men det kan ju tänkas att folk från andra delar av staden önska begagna sig av Härlandabadet, och för deras skull vore det kanske motiverat med väg­ledande skyltar. Hr Fornander höll det sålunda för troligt att sådana komma att uppsättas.

I skogen finns övervuxna cykelställ, en rest efter campingen. Foto: Per Hallén 2016

I skogen finns övervuxna cykelställ, en lämning efter campingen. Foto: Per Hallén 2016

Camparna få vänta tills gräset hinner växa till.

Beträffande det blivande camping­fältet, som ligger uppe på en höjd ett litet stycke från tjärnen, meddelade jägmästare Lanrell att detta ännu icke hunnit iordningställas, så att det kan omedelbart tagas i bruk. Man har an­lagt små avsatser och avdelningar för placering av campingtälten och i sam­band härmed har man sått nya gräs­vallar. Under den tidiga värmeperioden i maj var man inte klar att börja denna grässådd, och de senaste vec­korna har vädret varit så kyligt, att gräset inte vuxit till så man vågar upplåta fältet för begagnande. Skulle det redan nu få beträdas, bleve det bara jordsörja. Och om campingfältet blir färdigt att tagas i bruk i sommar beror på väderleksförhållandena inom den närmaste tiden. Campingfältet omfattar en yta av 2,500 kvm. och är beräknat att rymma ett 50-tal tält.

Lämningar efter de terrasser som byggdes för tälten. Foto: Per Hallén 2016

Lämningar efter de terrasser som byggdes för tälten. Foto: Per Hallén 2016

Grundstenar till omklädningsrum alternativt toaletter för campingens gäster. Foto: Per Hallén 2016

Grundstenar till omklädningsrum alternativt toaletter för campingens gäster. Foto: Per Hallén 2016

Friluftsservering skall anordnas vid slingan.

Bilvägen till Härlanda tjärn slingrar sig nästan runt om tjärnen och slutar i en slinga, där man kan vända med fordonen. Under vägen är det för smalt att vända en bil, och fråga är om ett par störde bilar kunna mötas. Inuti den nämnda slingan är det me­ningen att anordna servering för de badande, en serveringsbyggnad skall uppföras och runt omkring ställas ut stolar och bord för friluftsservering.

Staden synes sålunda göra allt för att Göteborgs första friluftsbad med sötvatten skall bli så välordnat som möjligt, och visar allmänheten bara tillräckligt intresse och verkligen i stor utsträckning begagnar sig av det er­bjudna tillfället, kommer man tydligen inte att spara några ansträngningar för att tillgodose berättigade krav.” (Ur: Göteborgs-Tidningen 23 juni 1934)

Tidning

Göteborgs-Tidningen

Tryckt källa

Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar (GSH)

Litteratur

Edman, Björn, ”Några nedslag i Delsjöområdets historia”. Göteborg förr och nu, Göteborgs Hembygdsförbunds Skriftserie XXXV 2014. Göteborg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: