Gökegården var ursprungligen ett halvt mantal skattejord, men redan före 1700 hade skatten för gården nedskrivits till ¼ mantal. Gårdens namn kan tyckas märkligt, kanske var det Larss Giökk i Öyessiö som omnämns i jordeboken 1680 som gett namn åt ”Gökegården”, eller så är det omvänt att Larss fick sitt namn av gården, den frågan lär vara olöslig. (Bergendahl s. 394, Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län1, s. 128) Större delen av Öjersjö by finns med på den geometriska kartan från år 1701, endast Storegården saknas, troligen på grund av att det var en frälsegård. Kartan över Öjersjö håller en god kvalitet även om den inte är lika detaljerad som de senare skifteskartorna.
Gökegården beskrivs vara omgärdad av gärdesgårdar endast av sten, ett tydligt tecken på att området 1701 var skoglöst. Närmast husen låg de små kålgårdarna och öster om gårdstomten låg merparten av åkerjorden, endast några mindre åkrar låg åt väster. Den totala åkerarealen uppgick till 41125 kvadratalnar vilket blir ungefär 24675 kvadratmeter eller 2,4 hektar vilket inte var en för sin tid ganska normal åkerareal för en gård. De smala åkertegarna såddes varje år, enligt kartbeskrivningen. Det visar att jorden låg i så kallat ensädesbruk där det inte förekom någon träda. Jorden i åkermarken beskrivs som sandig med endast lite mull.
Ängsmarken var mer omfattande med sina 33 hektar, men mycket av ängen var bevuxen av buskar och ljung noteras det i kartbeskrivningen.
Förutom åker och äng berättar i kartans beskrivning även att gårdens invånare hade rätt att fiska i Stora och Lilla Kåsjön, där fångades gäddor, abborrar och mört.
En ovanlig detalj på kartan över Gökegården är att den även visar en våg som går in på utmarken och mynnar i en liten broanläggning över det smala sundet mellan Stora och Lilla Kåsjön. Bron tycks inte längre vara i bruk år 1701 men tidigare hade den fört gårdens kor på bete vid Kåsjöås. Betet på utmarken bedöms som ganska magert och av ringa värde.
Det finns få uppgifter om gården förutom namnen i husförhörslängder och mantalslängder, någon enstaka bouppteckning och ett par kartor över gården. Jordbruket bedrevs på små åkertegar och det kunde säkerligen vara ett ganska hårt liv på gårdarna i Öjersjö. Extrainkomster var troligen nödvändiga utöver det jordbruk och boskapsskötsel kunde ge. Det finns uppgifter om att det skall ha funnits en smedja på gården i ”äldre tider”, oklart när. Det skall även under början av 1900-talet hittats slagg vid en av byggnaderna som sägs bekräfta smidesverksamhet. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 1, s. 128) Kanske var det ett sätt att få extrainkomster till gården. Långt fram i tiden var det vanligt att det förekom hantverk med möbelproduktion, snickeri av sillådor och hjulekrar samt försäljning av björkris, blommor och frukt. (Rådström 1988, s. 211-216)
Delar av den lösa egendomen hos bonden Anders Andersson och hustrun Anna Andersdotter på Gökegården förtecknades 1759. Det rörde sig inte om en bouppteckning utan om en inventering som skulle ligga till grund för en delning av bohaget.
Förteckningen upptar 4 riksdaler och 16 skilling i banco sedlar samt fodringar på Nils Andersson och Bengt Andersson, båda i Ugglum. På gården fanns det vid denna tid två oxar, en häst och sex kor samt en stut och 13 får. Mer än så får vi inte veta om gården 1759. (Sävedals häradsrätt FIIa:2 1752-1764, s. 315)
På Gökegården arbetade pigan Anna Maria Andersdotter fram till sin död i april 1807 då var hon 38 år. Hennes närmaste släkting hade varit brodern på Öjersjö Hallen men han hade avlidit och nu var det hans änka Anna Andersdotter som var närmast anhörig tillsammans med en annan änka, Maria Eriksdotter i Mellby. Hennes kontanter uppgick till 27 riksdaler banco, 37 skilling och 4 runstycken. Hon hade även ett par silverföremål samt en ganska stor mängd klädesplagg, till exempel en svart kamlotts kjortel, en violett kjortel, en gul kjortel. Hon ägde flera bomullskläder i varierande färger och även några sidenplagg, däribland en mössa. Trotts att hon var 38 år när hon avled hade hon inte något eget hem, inga möbler, tavlor eller liknande föremål, endast sina kläder. Bouppteckningen tar inte upp några skulder utöver de avgifter som krävdes av alla dödsbon till de fattiga och till stämpelavgiften. (Sävedals häradsrätt FIIa:15 1807-1809, nummer 66)
Den stora utmarken norr om gården dit bönderna redan på 1600-talet drev sina kor på bete via en spång skulle delas upp mellan gårdarna. Uppmätningar och gränsförhandlingar med Örgryte socken tog många år i anspråk, 1844 var kartan klar men det dröjde till 1849 innan skiftet kunde genomföras och den tidigare gemensamma utmarken delades upp och privatiserades. Gökegården fick ett ganska stor område, liksom övriga utmarker var det skoglöst med berg, mossar och en del mindre backar med betesmarker. (14-PAR-59)
Fram till 1873 var hela Gökegården samlad under en brukare men därefter delades gården upp i två enheter. Kartan som upprättades i samband med skiftet av gården visar att gårdens byggnader och större delen av åkerjorden låg kvar inom samma område som på kartan från 1701. Det är ganska anmärkningsvärt att det inte skett någon betydande uppodling av nya marker så som annars var vanligt under 1800-talet. Efter delningen av gården bör möjligheterna att leva av jordbruket blivit än sämre. Den uppdelade Gökegårdens två gårdar fick 1/8 mantal per enhet. (14-PAR-113)
Gökegården 1891
Anna Lena Jonasdotter avled den 22 januari 1891 och efterlämnade då änkemannen Johan Bernhard Johanson, myndiga dörrarna Hilma Damida gift med Johan Magnusson i Göteborg, Ada Josefina och Johanna Elfrida samt omyndige sönerna Johan Victor och Ludvig samt dottern Emilia. De omyndiga barnens rättigheter bevakades av Anders Johansson, hemmansägare på granngården Hallen.
Gården beskrivs på följande sätt i bouppteckningen, ”1/8 mt. Öjersjö Gökegård i Partilleds socken, hvilken hemmansdel efterlefvande mannen och hans aflidna hustru den 6 juni 1868 köpt af den senares föräldrar Jonas Bengtsson och Anna Britta Andersdotter”, gården värderades till 3000 kronor.
I gårdens kök fanns det två kopparkittlar, en kastrull, kittel, kanna och koppar för kaffe och därtill en kaffebrännare samt en gryta, glas, porslin och stenkärl. Det fanns givetvis också bestick och tallrikar samt en uppsättning bakredskap. Hemmet var möblerat med tre soffor, tre bord som vart och ett hade en duk, tio stolar, fyra draglådor, en spegel, ett ur samt lampor och ljusstakar. I boningshusets fönster hängde gardiner. Det fanns goda möjligheter till egen textilproduktion på gården med hjälp av några spinnrockar, garnvinda, och andra redskap för textilframställning, samt givetvis vävstolen. Under 1800-talets slut börjar bouppteckningarna att bli mindre detaljerade än vad de var några årtionden tidigare så Anna Lenas kläder summeras med texten ”gångkläder för en kvinna af: 60 kronor”.
I gårdens stall fanns två hästar, en värd 140 och en 100 kronor, i ladugården stod Glimma, Rygga och Spetta, gårdens tre kor samt en kviga, en mindre tjur och en kalv. I gårdens hönshus fanns 10 hönor.
Resor till och från Öjersjö gick med gårdens två fjädrade kärror och snörika vintrar med någon av det två slädarna. Dessutom fanns två gödselkärror och en gårdskärra. Vägarna i Öjersjötrakten räckte inte till för fyrhjuliga vagnar, därför fick gårdarna i denna trakt hålla sig med tvåhjuliga kärror.
Gökegårdens marker brukades med en plog, två harvar, en åkervält och med gårdens uppsättning av spadar, hackor, grepar, spett och liar.
Skulderna i boet berättar en del om vilka kontakter gårdens ägare hade med den tidens kreditmarknad. Vid Anna Lenas död fanns det kvar en skuld på 1047 kronor och 60 öre till Hypoteksbanken. Förmodligen var det Sveriges Allmänna Hypoteksbank som hade grundats i Stockholm 1861. Till Partilleds kyrkokassa var hon skyldig 250 kronor, till Anna Jonsson i Göteborg 415, Lovisa Pettersson i Öjersjö 200, Herr Lagergren i Göteborg 20. Anders Johansson i granngården Hallen hade lånat ut 149 kronor, dessutom hade han krav på sju års ränta vilket blev 62 kronor och 58 öre. Anna Lena hade dessutom lånat 90 kronor kontant utan revers av Anders samt 165 kronor till en häst.
När skulderna var summerade återstod en behållning i boet efter Anna Lena på 1447 kronor och 57 öre. (Askims, Hisings och Sävedals häradsrätt FII:4 1891)
Nöjen i Öjersjö
Vid sidan av hårt arbete inom jordbruk och bisysslor ägnade sig befolkningen också åt nöjen. Bilden ovan visar en improviserad maskerad i Gökegården omkring 1920. Ungdomarna i Öjersjö hade en tradition att hålla ”bal”, egentligen träffar med dans och starka drycker. De fick lov att roa sig bara det inte störde arbetet med djuren, inte minst mjölkningen. På granngården Storegården omvandlades en gammal ekonomibyggnad till en loge där ungdomarna höll dans. (Centergran 1985, s. 28)
Gökegården i framtiden
Över de gamla åkrarna har nu grävmaskiner börjat arbeta med att lägga ned rör och ledningar som en förberedelse inför det nya Gökegårdsområdet. Enligt planen skall 500 nya hem skapas i detta område och närmas Öjersjövägen skall det bli ett centrum med förskola, butiker och bostäder i upp till 5 våningar höga hus. Det är den största förändring som inträffat på gårdens område. De äldre byggnaderna kommer att bevaras men den nya bebyggelsen kommer att sträcka sig långt upp på åsarna närmast Kåsjön.
Läs mer om projektet med det nya Gökegårdsområdet i Partille Tidning och via Partille Kommun.
Kartor
Lantmäterimyndigheternas arkiv:
14-PAR-59, Laga skifte 1849
14-PAR-113, Laga skifte 1874
Lantmäteristyrelsens arkiv:
Partille socken Öjersjö nr 1-6, Geometrisk avmätning 1701
Källor
Landsarkivet i Göteborg:
Askims, Hisings och Sävedals häradsrätt FII:4 1891
Sävedals häradsrätt FIIa:2 1752-1764
Sävedals häradsrätt FIIa:15 1807-1809
Litteratur
Aspström, Helge, Frizell, Kristina & Olsson, Agneta (red.), Bilder från Partille, Partille, 1994
Bergendahl, E. Partille krönika. Göteborg 1920.
Centergran, Ulla, Etnologisk undersökning Öjersjö by, Kulturnämnden, Partille, 1985
Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1, Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Dialekt- och ortnamnsarkivet, Göteborg, 1923
Rådström, Lennart, Strömberg, Lars & Andersson, Bo, Den kluvna hällen: Partille och dess människor under 1900-talet, Kulturnämnden, Partille, 1988
Vidareläsning
Bringéus, Nils-Arvid, Bouppteckningar som etnologisk källa, Lund, 1977
Bringéus, Nils-Arvid (red.), Arbete och redskap: materiell folkkultur på svensk landsbygd före industrialismen, 5., Stockholm, 2003
Gadd, Carl-Johan, Det svenska jordbrukets historia. Bd 3, Den agrara revolutionen : 1700-1870, Stockholm, 2000
Hallén, Per, Järnets tid: den svenska landsbygdsbefolkningens järninnehav och järnkonsumtion 1750-1870,Göteborg, 2003
Delsjöområdets historia 