Storegården

Storegården i Öjersjö var en frälsegård, alltså ägd av en adelsfamilj. Gårdens namn nämns för första gången 1678 i räkenskaperna för Göteborgs stad och var fram till 1715 ett helt mantal, därefter skrevs mantalsvärdet ned till ½. Det var den största av gårdarna i byn. Bilden ovan är ett foto av Storegården ur Partille krönika s. 395, det sägs i boken ”Bilder från Partille” s. 65 att det är Emil Johansson med hustru som står framför gårdsbyggnaden och att fotot är från 1910.

Under 30-åriga kriget ägdes gården av Johan Ekeblad från Lilla Bjurum i Skaraborgs län men han stupade i kriget och gården övertogs av Måns Isaksson Silfverhielm. Efter ytterligare några år nämns Göran Ulfsparre som ägare under några år innan greve Gabriel Oxenstierna fick gården bland sina egendomar. Ingen av dessa ägare har bott på Storegården, de har endast fått räntorna och avgifterna från gårdens bönder. Under 1700-talet förändrades ägandet och 1746 är det bonden Hans Andersson som ägde gården. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1, Bergendahl)


Under större delen av sin historia sedan 1700-talet har gården varit uppdelad på två brukare, endast under en kort tid vid mitten av 1800-talet var hela gården samlad under en ägare, Per Ericsson. Han överlät sedan gården till sina två söner, Peter Persson och Johan Persson.

Laga skifteskartan över Storegården från 1871.

Laga skifteskartan över Storegården från 1871. Gårdsbyggnaderna ligger längst ut i väster nära gårdens gräns och till norr ligger Kåsjön. (Lantmäterimyndigheternas arkiv: 14-PAR-107, Laga skifte, 1871)

De skildringar som finns ibland annat Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län och Bergendahls klassiska skildring av Partille får läsaren oftast endast veta namnen på ägare och ibland deras familjer. Här skall jag försöka skildra hur det såg ut på Storegården vid tre tillfällen under 1800-talet med hjälp av bouppteckningar.

Till vänster om vägen ligger två av husen som tidigare utgjorde kärnan i Storegården. Vägen har haft samma sträckning här sedan minst 1700-talets början. Foto: Per Hallén 2016

Till vänster om vägen ligger två av husen som tidigare utgjorde kärnan i Storegården. Vägen har haft samma sträckning här sedan minst 1700-talets början. Foto: Per Hallén 2016

1840

När hemmansbrukaren Olof Bengtsson avled på Öjersjö Storegården den 29:e februari 1840 efterlämnade han sin änka Britta Mathiasdotter men inte några barn eller andra arvingar. Redan 1818 hade paret upprättat ett testamente som säkrade att egendomen skulle tillfalla Britta. I bouppteckningen berättas att Storegården varit i Brittas moders ägo tidigare och att dottern köpt den 1807. Eftersom gården under äktenskapet tillhört hustrun gavs den inte något värde i bouppteckningen.

Listan över föremål som tillhört Olof eller ägts gemensamt täcker flera sidor och berättar en hel del om livet på denna gård. Som alltid i bouppteckningar från denna tid inleds förteckningen med värdeföremål av silver. Olof hade endast två matskedar av denna metall, vilka vägde 7 lod och var värda 5 riksdaler och 40 skilling.

Det fanns flera ljusstakar, fat, stop, skålar och tallrikar gjorda av tenn. En stor och en mindre gryta av koppar samt ett par kastruller av samma material liksom två kaffekittlar och en kaffekanna. Dessutom hade paret en kaffebrännare av järn i köket liksom en kaffekvarn och två kaffekoppar med fat vilket tillsammans visar att detta var en dryck som brukades på Storegården. Av järn var också en stekpanna och några grytor liksom givetvis redskap som spadar, yxor, hammare, tång, såg och andra verktyg.

Gården var möblerad med ett rödmålat skåp, ett litet skåp, ett gammalt hörnskåp, ett par liknande bordskåp och en draglåda med skåp, detta var förvaringsmöjligheterna i hemmet. I dessa skåp förvarades säkerligen hemmets porslin, glas och lerkärl. Det fanns 6 djupa tallrikar med blå kant, 3 buteljer, en brännvinsflaska, en vit smörkopp samt tre fat, två tallrikar och en lampa av lera.  Det fanns även ett par äldre bord, ett gammalt slagbord, en rödmålad soffa och en omålad soffa. Kring borden stod två pärlfärgade  stolar, två rödmålade stolar och fyra andra stolar, möjligen omålade. Det fanns även några kistor, karl och en tunna samt givetvis en säng med bolstrar. Det fanns även plats för en vävstol och två spinnrockar med tillhörande utrustning. Gårdens hade en gammal bibel och diverse ”gamla böcker”. På väggen hängde ett ur och det kunde stoppas in i ett tillhörande fodral. Gården ägde även ett betsman, alltså en våg, som kanske användes i samband med marknadsdagar.

Olof hade ganska många kläder däribland en blå vadmalls frack och en äldre svart frack, han hade även pälsjacka och hatt samt ganska många skjortor och byxor. Bland klädesplaggen inkluderas även ett par glasögon. Den bild som framträder av Olof är att han var en ganska välklädd hemmansbrukare. Förutom en ganska omfattande garderob kunde Olof ibland bistå sina grannar med ett lån. Den 27 oktober 1836 hade han träffat Jonas Bengtsson på Gökegården, som låg som närmsta granngård, för att upprätta ett lån i form av en revers. Jonas hade fått låna 100 riksdaler mot fem procents ränta. När Olof avled fanns det förutom de 100 riksdalerna ett och ett halvt års ränta omfattande 7 riksdaler och 24 skilling att inkräva från Gökegårdens ägare.

Ett år senare den 18 juni hade Olof ett möte med Lars Eriksson på Hultet Nedergård och då lånades 33 riksdaler och 16 skilling ut på en så kallad förskrivning, en variant av reversen. Där fanns 1 riksdaler och 32 skilling i ränta kvar och tillsammans med det ursprungliga lånet skulle Lars återbetala 35 riksdaler.

En osäker fordring fanns även på Börje Jönsson i Skallmared dit Olof hade levererat potäter till ett värde av 6 riksdaler och 32 skilling Banco.

Olofs skulder var till handlanden G. Lindström i Göteborg, pigan Maria, 4 riksdaler och pigan Anna Christina, 2 riksdaler för deras resterande löner samt Gustaf Andersson i Snugga för 6 kannor brännvin á 40 skilling per kanna.

Gårdens jord brukades med ganska enkla redskap, en gammal åkerkrok, alltså ett årder, samt två åkerharvar. Det fanns även ett par liar, en hacka och några gödselgrepar. Det ger intrycket av en gård där åkerbruket inte kan ha varit omfattande. Plog verkar inte ha ingått i gårdens utrustning, endast ett årder som ristade marken, men inte vände jorden.

För transporter användes kärror, Olof ägde några torv-, spröt, gödsel- och stadskärror. En kärra hade alltid två hjul till skillnad från vagnens fyra hjul. Att det enbart fanns kärror bland hjulredskapen är ett tecken på att vägarna i trakten troligen inte var farbara med vagnar. Vid vinterväglag fanns det på gården tillgång till några enklare slädar.

I Storegårdens ladugård stod det tre kor och en kviga. Det var 14 åriga kossan Hjorta, 13 åriga Stjerna och 4 åriga Rosa som hade sällskap av den blott 3 åriga kvigan Hjellma. I stallet stod en gul häst på 10 år och en brun häst på hela 18 år. Det fanns även 6 gamla får, 5 lamm samt en galt i gårdens ekonomibyggnader.

Bouppteckningen efter Olof 1840 visar en gård som hade ett ganska begränsat jordbruk men som ändå gav ett överskott som kunde tillåta ägaren att gå i fina kläder och dessutom kunde han låna ut pengar till sina grannar. Gården bör ha haft sidoinkomster vid sidan av jordbruket och kanske är vävstolen och spinnrockarna ett tecken på att det förekom hemslöjd på gården som sedan kunde säljas på marknaderna inne i Göteborg. (Sävedals häradsrätt FIIa:24 (1838-1840) sid 1073ff)

Bakom boningshuset syns ekonomibyggnaderna. Husen är visserligen moderniserade men här kan man ändå få ett intryck av Öjersjö som en by. Foto: Per Hallén 2016

Bakom boningshuset syns ekonomibyggnaderna. Husen är visserligen moderniserade men här kan man ändå få ett intryck av Öjersjö som en by. Foto: Per Hallén 2016

1848

Den 21 mars 1848 avled hustrun Britta Maria Andersdotter i Öjersjö Storegården och lämnade efter sig änkemannen Per Eriksson och deras 11 barn av vilka två var myndiga. Tillsammans med sin man Per ägde hon ¼ mantal av frälsehemmanet Öjersjö Storgården, värderad till 540 riksdaler. Den hade köpts av Britta Marias mor 1820.

Bouppteckningar vid denna tid inleddes alltid med en lista över kontanter samt guld och silverföremål. På Storegården fanns vid dödstillfället 66 riksdaler och 32 skilling i kontanta pengar samt ett par fruntimmersörhängen av guld. Dessutom tre theskedar av silver.

Matlagningen skedde i ett par större järngrytor samt några kopparkittlar, det fanns även stekpannor och andra kärl för tillagning av mat samt bestick och andra köksredskap. I köket fanns även olika flaskor, buteljer, gräddsnipa, senapskanna, ölstop av tenn, glas, tallrikar och diverse lerkärl. Det fanns både kaffekanna av koppar och en thekanna av sten, vilket visar att båda dryckerna konsumerades. Köket var även välutrustat med andra redskap för att kärna smör och baka bröd. Givetvis fanns även de obligatoriska spännerna i vilka vattnet bars in i boningshuset.

Mycket av köksutrustningen lär ha förvarats i det omålade skänkskåp som finna med i listan över möbler och husgeråd. Det var annars ganska få förvaringsmöbler med i bouppteckningen, det brukar vara ett tecken på att boningshuset hade fasta skåp och dessa togs inte med i listan över lösöret. Det fanns totalt 4 bord av olika storlek samt fyra stolar och tre liggsoffor. Givetvis även en säng med tillhörande bolster stoppade med fjädrar.

Britta Maria ägde ett antal klädesplagg. Värdefullast var den svarta kamelhårsklädningen som värderades till tre riksdaler, hon hade även bland annat en gammal blå vadmalsrock, en gulrutig ylleklädning, bomullströja, vit underkjol samt ett par gamla kängor. Det var inte en garderob efter en rik kvinna men inte heller kläder som tyder på att hon skulle ha varit fattig.

En del av Britta Marias arbetsuppgifter vid gården kan ha varit att spinna vid någon av de tre spinnrockar som finns med i listan över föremål. Någon vävstol omnämns inte i bouppteckningen. Däremot finns ett besman med och det kan indikera att man ägnade sig åt affärer, kanske med spunnen ull.

Britta Maria hade flera skulder, bland annat till handlanden Gustav Lindström i Göteborg och handlanden LW Lamberg i samma stad. Dessa skulder verkar röra sig om räkningar för livsmedel och kanske för utsäde, men det fanns även andra ekonomiska förpliktelser till det ganska stora antal personer som Britta Maria varit förmyndare för. Hon, förmodligen tillsammans med sin man, skulle bevaka flera föräldralösa barns intressen och förvalta deras pengar. Det fanns även en skuld till Partilles kyrkokassa samt en borgensförbindelse. Några fordringar att inkräva finns inte med i bouppteckningen.

Gårdens utrustning för åkerbruk var blygsam med endast en åkerkrok, alltså ett årder, två harvar samt skovlar, grepar och andra handredskap. Det fanns även en mjölkvarn som drevs för hand, det visar på att man malde det mjöl som behövdes för gården manuellt utan hjälp av någon vattendriven kvarn. Det som odlades på Storegårdens åkrar var korn, havre och potatis, det visar listan över 1848 års utsäde som finns med i bouppteckningen. Transporterna på de dåliga vägarna tillät endast kärror och vintertid slädar. I bouppteckningen efter Britta Maria finns 6 kärror listade, de flesta för gödsel och torvtransporter, även en ridsadel finna med i gårdens utrustning. Det var ett föremål som också är typiskt för områden med dåliga vägar där man inte kunde ersätta ridningen med den bekvämare transporten med häst och vagn.

I gårdens stall stod en vit häst, 15 år gammal och ett rödbläsigt sto på 16 år. I ladugården fanns kossan Ropina, 8 år, Hjelma, 10 år samt Rygga 5 år och en tre dagar gammal kvigkalv. På gården fanns även åtta får, en bagge, fyra lamm, en vit galt och en svartfläckig sugga. (Sävedals häradsrätt FIIa:26 (1845-1848) sid 1399ff)

Laga skifteskartan 1871

Laga skifteskartan 1871, nummer 3 och nummer 4 visar husen och tomterna där det ännu finns kvar bebyggelse från den tid området var ett jordbrukssamhälle. (Lantmäterimyndigheternas arkiv: 14-PAR-107, Laga skifte, 1871)

Storegårdens andra boningshus, i bakgrunden skymtar dess ekonomibyggnader. Foto: Per Hallén 2016

Storegårdens andra boningshus, i bakgrunden skymtar dess ekonomibyggnader. Foto: Per Hallén 2016

1898

Den 15 april 1898 avled hemmansägaren Johan Persson på Öjersjö Storegård och efterlämnade änkan Christina Persson samt de fem myndiga barnen och en omyndig dotter. Det fanns ett testamente som gav hustrun rätt till gården som värderades till 6000 kronor.

I hemmet fanns en kokkittel av koppar, fyra grytor, tre kastruller och två stekpannor av järn samt utrustning för tillagning av kaffe och the. Givetvis även tallrikar, glas och allt annat som behövdes vid borden i huset och de var 7 till antalet med 14 vanliga stolar och en gungstol. Det fanns även två byråer och tre speglar, skåp, skänk och en bokhylla samt ett väggur, tre lampor och tre par ljusstakar.  Jämfört med bouppteckningarna från mitten av 1800-talet hade antalet prylar på gården ökat. Listan över antalet småföremål skulle kunna göras mycket lång men det räcker här att konstatera att gårdens ekonomi hade förbättrats under ett halvt århundrades tid och det fanns möjlighet att konsumera på ett annat sätt än tidigare. En bokhylla fanns exempelvis inte tidigare på gården, inte heller den symaskin som 1898 stod på ett av borden. En likhet med de äldre bouppteckningarna var att det fortfarande fanns tre spinnrockar och bland annat kardor för att bearbeta ullen. Det fanns även 88 alnar väv i lager på gården, alltså nästan 53 meter i längd. Det kan därmed misstänkas att gårdens folk även var aktiva i handel med textiler, även om det är osannolikt att man ännu 1898 hade någon produktion för marknaden på gården, men handel kunde man givetvis ägna sig åt.

I ladugården stod 9 nötkreatur, vid denna tid hade man slutat att namnge varje ko när bouppteckningen upprättades, det fanns även 3 svin och 10 höns. I stallet stod de mest värdefulla djuren, de två hästarna. De minsta djuren på Storegården utgjordes av invånarna i de två bistockarna med 6 kupor.

Åkermarken bearbetades inte längre med åkerkrok (årder) någon gång under de gångna femtio åren hade plogen införts på gården och den tillsammans med fyra harvar och en åkervält användes i jordbruket. Fortfarande dominerade de tvåhjuliga kärrorna bland fordonen men 1898 listas även en arbetsvagn. Gården hade också skaffat ett mindre tröskverk och en hackelsemaskin.

Skulderna var ganska stora, 5037,18 kronor jämfört med boets värde som var 8763 kronor. Johan var skyldig pengar till Hypoteksföreningar, kyrkokassan, Bengt Samuelsson i Hallens gård, Katarina Andersdotter i Mölnlyckegården, båda i Öjersjö by. Skulder fanns även till Gustafsson på Sotenäs gård och Schmidt på Kåbäcken samt Matilda Eriksson boende i Göteborg, Larsson i Hönekulla, Petersson i Sätila, Larsson i Mölndal och slutligen Carolina i Utby. Det fanns även några fordringar på Hansson i Marieberg, blockmakare Liman och Jonasson i Storegården. (Askims, Hisings och Sävedals häradsrätt FII:11 (1898) Bouppteckning 128)

Brölopp

Bröllop firas i trädgården till Storegården 1918. Ur: Rådström et al 1988, Den kluvna hällen, s. 221.

De stora betesmarkerna vid Kåsjön skulle under 1900-talet bli till en ekonomisk tillgång för Storegården. I takt med att allt fler fick möjlighet att skaffa sig enklare sommarstugor, eller sportstugor som det då kallades, öppnade sig möjligheten att avstycka tomter i närheten av sjön till sommargäster. Till en början hyrde många en stuga eller ombyggda uthusbyggnader med mycket låg standard som sommarbostad, men under mellankrigstiden började avstyckningen av tomter till sommarstugor. Tomterna i Öjersjö var billiga i jämförelse med andra områden nära Göteborg. (Centergran, s. 19, Rådstöm et al, s. 230-233) Vill du läsa mer om Storegården idag finns det en artikel i Göteborgs Posten från 26 maj 2008, ”Själen kvar i rustad gård”.

Kartor

Lantmäterimyndigheternas arkiv: 14-PAR-107, Laga skifte, 1871

Källor

Landsarkivet i Göteborg:

Askims, Hisings och Sävedals häradsrätt FII:11 (1898)

Sävedals häradsrätt FIIa:24 (1838-1840)

Sävedals häradsrätt FIIa:26 (1845-1848)

Litteratur

Aspström, Helge, Frizell, Kristina & Olsson, Agneta (red.), Bilder från Partille, Partille, 1994

Bergendahl, E. Partille krönika. Göteborg 1920.

Centergran, Ulla, Etnologisk undersökning Öjersjö by, Kulturnämnden, Partille, 1985

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 1, Ortnamnen i Sävedals härad jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, Dialekt- och ortnamnsarkivet, Göteborg, 1923

Rådström, Lennart, Strömberg, Lars & Andersson, Bo, Den kluvna hällen: Partille och dess människor under 1900-talet, Kulturnämnden, Partille, 1988

Vidareläsning

Bringéus, Nils-Arvid, Bouppteckningar som etnologisk källa, Lund, 1977

Bringéus, Nils-Arvid (red.), Arbete och redskap: materiell folkkultur på svensk landsbygd före industrialismen, 5., Stockholm, 2003

Gadd, Carl-Johan, Det svenska jordbrukets historia. Bd 3, Den agrara revolutionen : 1700-1870, Stockholm, 2000

Hallén, Per, Järnets tid: den svenska landsbygdsbefolkningens järninnehav och järnkonsumtion 1750-1870,Göteborg, 2003

One Comment on “Storegården

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: