För lite mer än hundra år sedan uppfördes det Renströmska sjukhuset på marker som fram till det laga skiftet tillhört den gemensamma utmarken (Delsjöområdet). Vid 1900-talets början låg denna del av den före detta utmarken under Kålltorps gård och där fanns i huvudsak betesmarker men också några mindre åkrar i det som idag är ett parkområde. Idag skall vi följa sanatoriets historia från dess tillblivelse i hård konkurrens med ett konserthus(!) fram till vår egen tid och början på en ny omvandling av denna del av Kålltorp.
Musik eller sjukvård?
Kring sekelskiftet 1900 var turberkulos en utbredd sjukdom i världen, så även i Göteborg där omkring 20-25 procent av befolkningen var drabbad. Stadens lungsjukhus låg i det före detta Fattighuset vid Stampen och det ansågs som en dålig plats för lungsjuka, allt för nära staden med dess dåliga luft. Lungsjukhuset som etablerats väster om staden i Sandarna 1903 hade uppvisat goda resultat och det ledde till att allt fler stöttade idén om ett stort nytt sanatorium, men varifrån skulle pengarna komma?
Den offentliga kassan var inte stor och kunde inte ensam finansiera projekt av denna storleksordning, pengarna måste komma från privata donatorer och den största av alla fonder var den Renströmska utdelningsfonden. Det var många sökande anslagsåret 1903 och fram till dess att företrädarna för det nya lungsjukhuset offentliggjort sina planer hade den likaså starka gruppen som arbetade för ett nytt konserthus känt sig ganska säkra på att få sina 300 000 kronor. Men när planerna på ett lungsjukhus presenterades fick det snabbt stöd. Den socialdemokratiska tidningen Ny Tid skrev ”valet stod mellan ett musiktempel och lungsotsasyl”, bland allmänheten växte stödet snabbt för sjukhuset. Även den beredning som hade hand om att utse lämpliga mottagare av stipendierna från fonden kom att stödja idén om ett lungsjukhus. I detta skede var det dock inte klart var sjukhuset skulle uppföras. Enligt Renströmska utdelningsfondens stadgar fick pengarna endast användas till projekt som låg inom stadens gräns. Stadsfullmäktige beslutade om tilldelningen av pengar utan någon offentlig debatt, allt hade redan gjorts upp i det som brukar kallas ”skuggfullmäktige”, alltså i slutna rum innan själva mötet. (Fritz & Ling s. 60-67)
Kålltorp blir en del av Göteborg
I april 1903 beslutade major Silfverstolpe att sälja sina egendomar i Kålltorp med några få mindre undantag. Försäljningen sköttes av stadsmäklare Thure Strömbeck och redan samma år hade 162 hektar av Övergårdens och 181 hektar av Nedergårdens marker sålts till Göteborgs stad för 200 000 kronor. Marken var avsedd att användas till det nya sjukhuset. Men införlivningen dröjde till 1908-1909, därefter kunde bygget av sjukhuset komma igång. För att förverkliga anläggningen räckte dock inte pengarna från den Renströmska tilldelningsfonden, det krävdes ytterligare pengar från staden samt ett statligt bidrag. Totalt kostade sanatoriet cirka 815 000 kronor att uppföra, drygt 430 000 kronor kom från den Renströmska fonden. (Wilhelmsson s. 9) Sanatoriet ritades av arkitekt Tengbom & Torulf, som tidigare ritat Göteborgs universitets huvudbyggnad i Vasaparken. När det nya sanatoriets huvudbyggnad öppnade 1913 hade det 190 vårdplatser. Utöver den stora huvudbyggnaden uppfördes två sanatoriepaviljonger för manliga respektive kvinnliga patienter, portvaktsstuga, läkarbostad, sysslomanshus och ett obduktionshus. (Ask s. 16, Edman s. 25)
Sanatoriet: från tuberkulos till bostadsrätter
Kring sanatoriet fanns stora markområden, vilka även omfattade det som är Studiegången idag. Hela sjukhusområdet var inhägnat och patienterna fick inte lämna området. Det berättas att några upplevt sig som i ett fängelse. Men det lär också ha funnits möjligheter att smita ut genom ”hemliga” öppningar i den yttre barriären. Inom denna inhägnade värld fanns förutom byggnader direkt kopplade till sjukvårdens behov även växthus. De var under en period berömda för vackra blomsterplanteringar och försåg andra sjukhus i Göteborg med blommor. Det finns ännu växthus i området, men det är inte de ursprungliga byggnaderna.
Sanatoriets lokaler räckte inte till under 1920-talet vilket ledde fram till att det 1929 uppfördes ytterligare två vårdpaviljonger i trä, en byggnad för sjukhusets arkiv samt ett andningslaboratorium. Under 1950-talet tillkom även en operationsavdelning.
Sanatoriet var inte kopplat till stadens vattenledning utan hämtade vatten ur en egen brunn. För att fördela vattnet till alla delar av sjukhusområdet fick även ett 23 meter högt vattentorn uppföras. Detta blev ett landmärke för Kålltorp under lång tid och var synligt ända bort mot Kortedala. Tornet var en målat i mörkbrun färg, åttkantigt till formen och försett med ett tak av tegel. Efter att sanatoriet anslutits till stadens nät behövdes inte längre tornet och det revs 1958.
Behandlingen av patienterna skedde främst med vädring av sjukhussalarna och man lät även patienterna visats utomhus så mycket som möjligt med liggkurer och promenader. En av de som promenerade omkring i parken omkring 1930 och hoppades på bot från sin tuberkulos var Harry Martinsson, kanske sjukhusets mest kände patient.
Byggnaderna kring sanatoriet utökades med en särskild ligghall 1937 men den revs redan 1959 då antibiotikan gjort att det fanns bättre sätt att bota sjukdomen. Antalet tuberkulossjuka minskade från cirka 500 år 1950 ned till 20 omkring 1970 men sanatoriet fortsatte att användas för andra typer av lungsjukdomar.
Ett stort bostadshus för läkare och sjuksköterskor var inflyttningsklart 1945, det ritades av arkitekt RO Swensson och M L Mandelius. Det fick tre våningar och byggdes av tegel och har ännu en mycket välbevarad 1940-tals stil.
När Kålltorps sjukhem uppfördes 1969 fick området ytterligare en stor sjukhusbyggnad som byggdes i anslutning till ett par av de redan exiserande paviljongerna. Vid mitten av 1990-talet moderniserades sjukhemmet och en ny våning byggdes ovanpå det gamla taket. Verksamheterna i huset avvecklades gradvis och idag är det främst en byggnad som används av förskoleverksamhet och av den närbelägna parkskolan. Hela Kålltorps sjukhem kommer troligen att rivas för att ge plats åt en helt ny skola samt bostäder.
Lungkliniken på Renströmska flyttade först 1993 och huvudbyggnaden blev under en period lokaler för äldrevård och multihandikappade samt en kort tid även skola. Efter 2004 stod huset tomt och 2008 började huvudbyggnaden en ny fas i sin historia i och med omvandlingen till bostäder av de gamla sjukhussalarna. (Ask s 17-18, 31, Edman s. 25-26, Detaljplan för Bostäder och skola i Östra Kålltorp)
De bevarade byggnaderna som finns markerade på kartan ovan har fotograferats och visas nedan i nummerordning.
1. Huvudbyggnaden, 1913.
3. Portvaktsstugan 1913.
4. Obduktionsbyggnad och likbod, 1913.
5. Bostad för överläkare, 1910-talet.
6. Sjukpaviljong avd 6, 1910-talet.
7. Sjukpaviljong avd 7, 1910-talet.
8/9. Sjukpaviljong avd 8-9, 1928-29.
10. Personalvilla, sysslomansbostad, 1910-talet
12. Bostadshus för personal, Gröna villan, 1910-tal.
14. Bostadshus för läkare och sköterskor, 1945.
16. Husmodersexpedition och förråd, 1954.
21. Transformatorhus, 1956.
24. Röntgen, arkiv och pumphus, det är inte känt när byggnaden uppfördes.
25. Kålltorps sjukhem, 1966-69.
Litteratur
Ask, V., Kulturmiljöunderlag Östra Kålltorp. Göteborg 2008.
Detaljplan för Bostäder och skola i Östra Kålltorp inom stadsdelarna Kålltorp och Sävenäs i Göteborg. Planhandling 2015-04-27/2015-12-01. Diarienummer: 0465/06 (Aktb. 2-5298)
Edman, B., Kålltorp en stadsdel berättar. Göteborg 2007.
Fritz, M. & Ling, J., Musiken på Heden: konserthus och orkesterförening i Göteborg 1905, Sävedalen, 2013.
Wilhelmsson, SA. Örgrytegårdarna samt några göteborgslanderier. ”Kålltorp”, Inbundna stenciler vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Delsjöområdets historia 