Kålltorp före år 1800

Byn Kålltorp bestod av två gårdar, Över- och Nedergården varav endast Övergårdens huvudbyggnad är bevarad idag. Namnet Kålltorp lever dessutom vidare i namnet på stadsdelen, men den omfattar mark inom både gamla byn Kålltorp och inom Härlanda bys (senare landeris) ägor. (Edman s. 7-8) Området har varit bebott sedan förhistorisk tid och en del fynd har genom åren gjorts i Kålltorpsområdet. En skafthålsyxa från stenåldern hittades exempelvis på tomten till Bogärdesgatan 11 år 1938 vilket, inte helt oväntat, visar att det rörde sig människor i området under stenåldern. (www.fmis.raa.se/)

Ett annat, oregistrerad fornlämning, är den gravhög som finns på åsen mellan Kålltorp och Kärralund, strax nedanför Apslätten. Den omtalades redan 1925 i en artikel av Johan Alin.

”Fornminnena ge oss en antydan om bebyggelsen i Örgryte under äldre tider. Under stenåldern har, som hällkistan vid Kallebäck visar, socknens åkerbrukskultur varit samlad på Kallebäcks terrassen och sandslätten ovan Kallebäcks källa. Sockens bronsåldersgravar finna vi på krönet av Kyrkåsen vid Bagaregården, på Överåsberget och på höjden sydost om gamla kyrkan. Järnålderns gravar träffa vi på Videkärrsåsen, som en gång i tiden bildat en stor sammanhängande gravpalats. Tyvärr äro nu många högar bortodlade. Tydligen har socknens bebyggelse under järnåldern varit samlad i grannskapet, sannolik på Kyrkåsens sluttningar. Enstaka gårdar ha sedan legat spridda åt Kålltorps- och Kärralundshållet. En gravhög på åsen mellan Kålltorp och Kärralund minner nämligen om gammal bebyggelse här.” (Johan Alin i GHT 27 juni 1925)

Alins tolkning av det forntida landskapet förefaller trolig, dessutom har senare utgrävningar både vid nuvarande Ättehögsgatan och Strömmensberg visat att det varit ett viktigt område långt före att Härlanda kyrka uppfördes. Gravhögen nära Apslätten visar också att det någonstans i närheten funnits bostäder då dessa nästan alltid låg nära gravarna – har vi kanske en boplats under Apslättens gräsmatta?

Namnet Kolletorp (Kålltorp) är sammansatt av två delar där förledet är en variant av mansnamnet Köle eller Kule och efterledet torp. (Lindroth s. 70-73) Vem mannen var lär aldrig kunna klarläggas men ”torp” tyder på att bebyggelsen kom till under medeltiden, något som tycks motsägas av att det finns minst en gravhög från förhistorisk tid, troligen järnålder, inom gårdens ägor. Landskap som brukats under lång tid har genomgått många förändringar. Människor bor och lever på en plats i generationer, men av någon anledning överges en gammal gårdsplats och den kan ligga övergiven under lång tid innan den på nytt börjar brukas. Det är troligen också vad som hänt i Kålltorpsområdet. De som bodde i närheten av Kålltorp under järnåldern övergav boplatsen och det kan ha dröjt århundraden innan ”Köle” kom och uppförde sitt torp under medeltiden.

Någon gång under vikingatiden anlände nya föreställningar och vanor till denna trakt i form av kristendomen. Den nya religionen spreds under lång tid och inte vid ett enda besök av en missionär. De senaste årens fynd av kristna gravar från 900-talet (några kanske äldre) i exempelvis Varnhem (Vretemark  s. 59-66) visar att redan då var kristendomen etablerad i inlandet, vid kusten och utmed Göta älv bör detta ha inträffat än tidigare. Vid Härlanda byggdes under 1100-talet en stenkyrka, vilket var en kostbar investering för den tidens jordbrukssamhälle och visar att trakten var förhållandevis rik. (Mer om Härlandas medeltida kyrka finns i Ugglas artikel i GHT 6 februari 1926)

Det medeltida Kålltorp bör ha tillhört Härlanda socken, det är ett antagande då socknens gränser inte finns beskrivna eller karterade. Byns gårdar fick sin plats omedelbart intill den stora gemensamma utmarken, idag kallad Delsjöområdet. Det finns skäl att misstänka att detta torp var anlagt på uppdrag av någon större gård i grannskapet. Kanske låg den gården i Härlanda by, men mer troligt är att det var Sävenäs eller än troligare Kärra som låg bakom etableringen. Kärra var en sätesgård och det vore naturligt att gårdens ägare etablerade ny bebyggelse i takt med att jordbruket expanderade under tidig medeltid. (jämför med Myrdal 25-29)

Det är först i samband med Sävedals ting den 22 juni 1496 som Kålltorp omnämns i skriftliga källor. Åbon Helighæ Nærendson omnämns i samband med att holmen Hvinges tillhörighet till Sverige skulle bevisas (alltså Vinga).

” Alle mæn thettæ breff see eller høre læse Helsse wij
effterscreffne Rammwndh Basse hæretzhøffdingh j Fflwndehæreth
Beynt Andersson j Kiærre hæretzhøffdingh j Aalehæreth Eric
Beyntsson J Giirissaas Brynttæ Bertelsson hæretzhøffdingh j Col landzhæreth Beynt Olsson hæredzhøffdingh j Laskehæreth Ro-
landh Maghensson j Rudh hæretzhøffdingh j Askiemshæreth oc
Joon Basse wepnere kerlige meth wor herræ Oc gøræ alle
witerlicht meth thettæ wort nerwarendes opne breff at aar
effter gutz byrdh Mcdxcexto Odensdaghen nest fore Sanctj Jo-
hanis baptiste dagh tha thingh stodh j Sæwedaal kom pa forne
thingh Erligh oc welbyrdigh mantz Niels Clawessons foget
Axel Gregersson Oc bespwrde sigh meth menæ almwghæ oc
dande mæn som ther til things wore om en Holmæ som kalles
Hwynggæ om noghen hadhe noghen tiidh annet hørth æn at
han haffwer lighet til Sweriges Riighe aff allers tiidh oc be-
gherethe ther dande mentz witnæ oc skiell wpa etc. Til hwilke
forne ærende meneghæ almwgæ swaretde oc endrachteligæ with-
netde pa theres gode tro oc sanningen at forde Hwynggæ meth
flere skiær haffuer liget aff gammel alder oc aff hedhen høøss
til Sweriges Riige oc til Elffuesborg pa cronena wegnæ thet
ingen man kan lenger spøriæ oc ytermere sagde at the som
ther loghe til fiskerij tha silden togx ther the gaffue toll oc
bodeleyæ til forde Elffuesborg som mangæ flere dande mæn wel
witerlicht ær oc ther vpa giorde tesse xij effterne dande mæn
theres helghens edh som ære Trwels Arffuidsson j Skwletorp
Tordh Bergesson j samme stadh Olaff Laurisson j Mielby Thore
Gwnuadsson j samme stadh Niels Gøtzstaffsson j Kahøg Laurens
Beyntsson j Lywesby Helighæ Nærendson j Kolletorp Joon Eskils-
son i Torppæ Bergæ Jonsson j Vdderyth Ascer Olsson j Mielby
Kedel Oop j Kallebeck oc Eric Olsson j Skor At saa endrachte-
ligæ withnet oc sworeth ær for oss j mange dande mentz ner-
ware pa forne thing j alle mathe som forscreffuit staar Thet
withne wij forne meth wore jnciglæ witerligæ hengændes neden
fore thettæ breff Datum vt supra” (Diplomatarium Norvegicum, http://www.dokpro.uio.no/)

I handlingen från Sävedals ting nämns även andra byar och gårdar i närområdet så som Kallebeck och Torppæ. Men detta skriftliga belägg berättar inget om byn där Helighæ Nærendson levde, endast att den fanns.

Endast spridda uppgifter finns i de historiska källorna kring gårdarna från 1500- och 1600-talen. 1697 omnämns Över och Nedergården för första gången och 1701 genomfördes en kartläggning av byns ägor. Åkermarken utgjorde bara en mindre del av byns ägor och gårdarnas tegar låg blandade med varandra. På kartan framträder förförsta gången läget för Över- och Nedergårdarna. Men byn bestod inte bara av två gårdar, Nedergården hade två brukare och Övergården tre, alltså fanns det 1701 fem bönder med familjer i byn Kålltorp. Övergården var den södra av gårdarna, nära beteshagarna som idag kallas Apslätten. Nedergården låg längre norrut, något närmare Härlanda. Gårdarnas placering i landskapet bekräftas även på senare kartor från 1700- och 1800-talen.

Kålltorp_1701

Lantmäteristyrelsens arkiv, Örgryte socken Kålltorp nr 1-3, Geometrisk avmätning, 1701

Nära gränsen till Härlanda låg ”Knechtetorpet” vid Kyrkås, alltså ett soldattorp. Knekten på torpet var en del av en knektrote nummer 120 i Marks andra kompani och Älvsborgs regemente,  som bestod av gårdarna Kålltorp Övergården, Torpa Storegård, Torpa Lillegård och Krokslätt Nolgården. Vid tidpunkten när kartan uppmättes bodde soldaten Bengt Andersson Göök på torpet och efter honom kom torpet att kallas Göketorpet. Efter 1823 var knekttjänsten vakant och det uppförde att vara soldattorp 1853. Under inledningen av 1800-talet skulle ett nytt torp byggas invid Göketorpet och det fick namnet Kyrkås. (Edman s. 20-21)

Utanför den kartbild som visas ovan hade gårdarna i Kålltorp även utjordar i Ranängen, alltså nuvarande Gårdaområdet.

Kålltorp_renritning

Renritning utförd av Per Hallén 2016

Originalkartan är vacker att betrakta men för att kunna hitta jämföra förhållanden med vår egen tid är det en fördel att utföra ett kartöverlägg och rita in en del av informationen från 1700-tals kartan över en modern karta. På kartan har åkermarken markerats liksom den myr som fanns strax söder om Göketorpet. Även bybebyggelsens läge har ritats in liksom gravhögen (som inte finns markerad på 1701 års karta), samt det sandtag som troligen användes gemensamt av Kålltorp och Kärralund men som på 1786 års karta är markerat som om det tillhörde Kålltorp. I norr, nära Intagsgatan, hade Kålltorp en intaga (därav gatunamnet).

Kålltorp_1786

Lantmäteristyrelsens arkiv: Örgryte socken Kålltorp nr 1-3. Storskifte år 1780.

Fram till 1786 ökar åkerarealen inom byns ägor och den delas upp mellan Över- och Nedergårdarna i samband med storskiftet. Denna reform gjorde det lättare att köpa och sälja jord och kunde även öka viljan hos jordbrukare att göra större investeringar i sina jordbruk. 1786 var också året som hela Kålltorp kom att läggas under en ägare, J.F. Bauer. Han visade ett stort intresse för jordbruket och det uppges att började anlägga en park eller åtminstone en parkliknande anläggning vid gården. (Wilhelmsson)

Under 1700-talet hade Kålltorp endast en ganska liten påverkan på utmarken. Den nämna intagan kom att utvidgas med ytterligare en hage lite längre öster ut, men några torp ute på den gemensamma utmarken anlades inte förrän under följande århundrade.

Kartor

Lantmäteristyrelsens arkiv, Örgryte socken Kålltorp nr 1-3, Geometrisk avmätning, 1701

Lantmäteristyrelsens arkiv: Örgryte socken Kålltorp nr 1-3. Storskifte år 1780.

Litteratur

Alin, J. i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) 27 juni 1925.

Edman, B. Kålltorp: en stadsdel berättar. Göteborg, 2007.

Lindroth, H. Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän II. Ortnamnen på Göteborgs stads område jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Göteborg. Utgiven i 3 häften 1925, 1927, 1929.

Myrdal, J. Det svenska jordbrukets historia. [Bd 2], Jordbruket under feodalismen : 1000-1700, Stockholm, 1999.

Ugglas, C.R. ”Härlanda kyrka”. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 6 februari 1926

Vretemark, M. ”Varnehm före klostrets tid”. I: Hagberg, Markus (red.), Varnhems kloster före Birger Jarl: om klostrets rottrådar i tiden, Skara stiftshistoriska sällskap, Skara, 2011.

Wilhelmsson, SA. Örgrytegårdarna samt några göteborgslanderier. Inbundna stenciler vid Göteborgs universitetsbibliotek. Artikel om Kålltorp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: