Torpakolonins oas – men hur länge till?

Torpakolonin är en grönskande idyll inom dagens Björkekärr och en av de sista resterna av det uppodlade landskap som förr täckte stora delar av utmarkerna. Koloniområdet etablerades redan 1930, de första kolonisterna tog sina lotter i anspråk följande år. Då fanns det 186 stugor i området men när Östra sjukhuset byggdes minskades antalet till 122, några av stugorna flyttades då till Delsjökolonin. Den 30:e juni 1980 publicerade Göteborgs Posten en artikel om området under rubriken Torpakolonin en oas i Göteborg.

Edla och Joel Eliason i sin stuga i Torpakolonin. Vi har bott i skärgården tidigare, men tycker det är bättre här" Foto: Åke Silfversparre.

Edla och Joel Eliason i sin stuga i Torpakolonin. Vi har bott i skärgården tidigare, men tycker det är bättre här” Foto: Åke Silfversparre.

”En del har sommarstuga i stan fast ändå på landet. Det gäller till exempel i Torpakolonin, ett av Göteborgstraktens kolonistugeområden.

Trots närheten till bland annat sjukhus och industriområde, har man inte känslan av att befinna sig i en storstad.

Här finns 122 stugor omringade av Östra sjukhuset och hyreshusen i Vidkärr. Från början var det betydligt fler, men bostadsbyggande har krympt området. Det som finns kvar är en oas, säger de som bor här. Efter en studnds flanerande i området är man benägen att hålla med. Kring välskötta grusgångar ligger blommande trädgårdar med små stugor. Inget hus får överstiga 25 kvadratmeter, så det gäller att utnyttja utrymmena väl. Källare och vind ger dock välkomna extrautrymmen.

Området började byggas 1931. Då fanns det bondgårdar där Östra sjukhuset nu ligger. Albin och Karin Lindblom hör till dem som varit med längst. 1938 flyttade de in i sitt hus och alltsedan dess har de varje sommar funnits här ute.

Vad är det då som är så bra med att bo i koloni? – Här är så fin kamratanda. Vi hjälper varandra och har trevligt ihop. Sen är det väldigt fint för barn, här finns alltid någon att leka med.

Många odlar grönsaker på sina tomter. Potatisståndet är ofrånkomligt, men dessutom finns prov på de flesta grönsaker för att inte tala om frukt och bär.

För två år sedan fick man elektricitet i området. Innan dess fick man klara sig med järnspis, gasol och fotogen. Fortfarande lever man dock jämförelsevis primitivt. Rinnande vatten finns inte inne i husen, inte heller toalett. Men charmigt är det att bo så här! Eva Kihlström” (Källa: Göteborgs Posten 30 juni 1980)

Efter utbyggnaden av sjukhuset har koloniområdet inte minskat ytterligare och det finns inte heller några aktuella planer på att ta bort några av stugorna, men runt om koloniområdets kanter börjar det nu växa fram ny bebyggelse. I skrivande stund byggs rad- och kedjehus som en första etapp inför en stor utbyggnad av bostäder vid Torpagatan. Det har dessutom lagts fram ett förslag att bygga fyra lamellhus och ett parkeringshus med radhus ovanpå, i området omedelbart väster om Torpakolonin. Hur länge till kommer koloniområdet att klara sig innan även dess trädgårdar omvandlas till bostadsområde?

Litteratur

Jönsson, A., ”Göteborgs koloniträdgårdar”. I Göteborg förr och nu. Göteborgs Hembygdsförbunds skriftserie. XIV 1980.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: