Kring Delsjöområdet låg flera större gårdar, varav några ännu är delvis bevarade, men var dessa ”herrgårdar”? I Svenska Akademiens ordbok beskrivs ordet ”herrgård” enligt följande: ”(större) jordegendom med förnämligare (slottsliknande) manbyggnad som äges l. bebos av ståndsperson; landtgods, herregods, herresäte; i sht förr ofta: adelsgård, adelsgods; stundom i inskränktare anv., motsatt underlydande arrendegårdar, torp o. d.; stundom särsk. om manbyggnaden (med omgivande trädgård l. park); förr äv. om förnämligare bostadsbyggnad i stad o. d.: slott, palats.” (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ Information hämtad: 151128)
Detta ger en vägledning men för att kunna jämföra gårdarna systematiskt behövs en urvalsmetod. En sådan har utvecklats av Göran Ulväng, forskare i Ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Hela metoden finns presenterad i en artikel från 2013 i Historisk Tidskrift för Finland, länk till texten finns i litteraturlistan nedan.
För att en gård skall betraktas som ”herrgård” måste den uppfylla minst fyra av de sex punkterna i listan:
1. Gården bör ha haft adliga eller ofrälse ståndspersoner som ägare/brukare.
2. Gården bör ha varit säteri, det vill säga gården ska före reduktionen på 1680-talet ha fått säterifrihet och därmed varit befriad från grundskatter.
3. Till gården bör ha hört ett gods bestående av underlydande gårdar eller torp med räntepliktiga bönder eller torpare och/eller gårdar som inköpts och drivits i sambruk med huvudgården.
4. En påtagligt hierarkisk och differentierad arbetsstyrka bör ha funnits. Arbetet ska ha letts av en inspektor eller rättare och vid sidan av drängar, pigor och statkarlar ska det ha funnits anställda med specialfunktioner såsom huskaplaner, betjänter, lakejer, hushållerska, kokerskor, kammarjungfrur, kusk, trädgårdsmästare, linvävare, snickare, smeder etc. Om gården var utarrenderad, så ska det ändå ha funnits ett hierarkiskt hushåll för ägarens behov, eller så ska arrendatorns hushåll ha haft motsvarande uppbyggnad.
5. På gården bör det ha funnits ett ståndsmässigt boende, bestående av en eller flera byggnader, som ska ha haft en klart differentierad rumsindelning med dels rum för familjens representation och boende i form av salar, förmak, kabinett och sängkamrar, dels särskilda utrymmen för hushållets arbete och boende i form av kök, förvaringsrum, vävkammare, mangelbod, brygghus och sängkamrar.
6. Utöver bostaden bör det ha funnits trädgårdar och/eller parker.
Om denna urvalsmetod skulle användas på gårdarna invid Delsjöområdet (inom Örgryte socken), vilka skulle då betraktas som herrgårdar? I tabellen nedan visar jag resultatet för 1800-talets inledning (1815). I tabellhuvudet finns siffrorna 1 till 6 det motsvaras av Ulvängs punkter ovan. Längst till höger i tabellen finns en summering som anger hur många av punkterna som varje gård uppfyller.
Källa: Hallén 2007, Lindroth 1927, Wilhelmsson 1960-tal.
Under inledningen av 1800-talet kan alltså Fräntorp, Vidkärr, Kålltorp, Kärralund, Stora och Lilla Torp samt Skår betraktas som herrgårdar enligt denna urvalsmetod. Tabellen ovan visar hur förhållandet var vid en tidpunkt. Om undersökningen skulle göras på samma område hundra år tidigare bör resultatet bli något annorlunda. Kålltorp, Stora och Lilla Torp samt troligen även Vidkärr skulle då falla ut ur gruppen ”herrgårdar”. Dessa preliminära resultat visar att det skedde en expansion under 1700-talet då rika personer från Göteborg i allt snabbare takt köpte upp jordegendomar kring staden och omvandlade en del av dessa till herrgårdar. Det blev samtidigt allt mer ovanligt med adliga familjer som ägare av gårdar i trakten av Göteborg.
Kärralund uppfyllde vid 1800-talets början samtliga kriterier för en herrgård, det kanske inte är så förvånande då den redan under medeltiden var en sätesgård. Ändå finns viss osäkerhet kring om Kärralund (Kärra) under hela sin historia går att betrakta som herrgård. Under delar av 1500- och 1600-talen brukades gården av frälsebönder som lydde under Lärjeholm. Det återstår att undersöka hur statusen för gården, enligt den här prövade metoden, skulle få under tiden före cirka 1700.
Urvalsmetoden som Ulväng utvecklat verkar att fungera väl även för gårdar invid Delsjöområdet och det skall bli intressant att undersöka utfallet över tid och för ett något större område, en utmärkt sysselsättning under kommande mörka höst- och vinterkvällar!
Litteratur
Hallén, P., Storstadens utmark. Delsjöområdets historia under 10 000 år. Göteborg 2007.
Lindroth, H. Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän II. Ortnamnen på Göteborgs stads område jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Göteborg. Utgiven i 3 häften 1925, 1927, 1929.
Olsson, M., Storgodsdrift. Godsekonomi och arbetsorganisation i Skåne från dansk tid till mitten av 1800-talet. Stockholm 2002.
Ulväng, U., Herrgårdarnas historia. Liv, arbete och bebyggelse på uppländska herrgårdar. Uppsala 2008.
Ulväng, G., ”Herrgårdsbyggandet under 1700- och 1800-talen. När, var och av vem”, Bebyggelsehistorisk tidskrift 60, 2010.
Ulväng, G., ”Betydelsen av att äga en herrgård. Herrgårdar, ståndsgårdar och gods i Uppsala län under 1700- och 1800-talen”. Historisk Tidskrift för Finland 2/2013.
Wilhelmsson, SA. Örgrytegårdarna samt några göteborgslanderier. Inbundna stenciler vid Göteborgs universitetsbibliotek. 1960-tal.
Åström, A-M., ’Sockenboarne’. Herrgårdskultur i Savolax 1790–1850. Helsingfors 1993.
Delsjöområdets historia 