När mitt sökande efter information kring Delsjöområdet började under 1980-talet träffade jag givetvis i ett tidigt skede på boken ”Örgryte genom tiderna” av Fritz Stenström. I den hittade jag mycket spännande och några rader som fångade min uppmärksamhet var ”Alldeles här passerades uppfartsvägen till Carlbergs Kärralund (Slottet, som de gamla hade hört sina föräldrar tala om)” (Stenström 1920/24 del I s. 64) samt ”Slottet, som manbyggnaden benämndes, efter vad gammalt folk intygat, låg på den platå ovanför nuvarande manhuset, där nu är trädgård. Vid grävning i landen har man träffat grundmurar och tegelstensrester.” (Stenström 1920/24 del I s. 104.)
Vid en närmare granskning av gårdens historia via framförallt kartmaterial, brandförsäkringshandlingar och den rapport som finns kring rivningen av gården 1947 i Göteborgs Stadsmuseums arkiv (GhmE:4204) visade det sig att Stenströms uppgifter var felaktiga. Carlberg hade uppfört en ny huvudbyggnad, vilken var den samma (dock med vissa ändringar) som den byggnad som revs 1947. På platån ovanför huvudbyggnaden hade det inte legat varken ett slott eller någon slottsliknande byggnad. Däremot hade det på platån legat ett hus för trädgårdsmästaren och drängarna.
I kortfattad form har denna information funnits tillgänglig på delsjoomradet.se (och dess föregångare) i nära 15 år, under avsnittet om Kärralund nämns att Stenströms berättelse också återges av Sören Skarback (som inte uppger att det är ur Stenströms bok han hämtar sin uppgift). Det var först under hösten 2015 som Skarback upptäckte att hans namn nämndes på denna ”internetsida”. I en artikel införd i Örgryte & Härlanda posten, nr 9 september under rubriken ”Lisebergstobak & Kärralundsfåneri” uttrycker han sin upprördhet över det jag har skrivit kring Kärralund här på delsjoomradet.se. Vill du läsa hela artikeln finns den tillgänglig som pdf via denna länk till tidningens hemsida. Jag återger här det avsnitt som berör frågan om ett slott vid Kärralund.
”På internet påstår en tydligen likaledes duktig, då han presenterar enkla fakta om Kärralund, att jag i böcker och artiklar skriver att det funnits ett slott på Kärralund. Något slott har där inte funnits, så det har jag givetvis heller aldrig hävdat. Vad jag uppgett är att när stadsarkitekt Bengt W Carlberg bebodde Kärralunds gård, så var hans byggnad jämfört med Örgrytes övriga bebyggelse så pampig att den i folkmun kallades Slottet.
Den duktige belyser med framtagna fakta vad vi alla redan visste, att där inte har funnits något slott. Och han har forskat en smula, även beträffande detaljer vid byggnadens rivning och annat i Delsjöområdet. Jag skulle här i dag så hjärtans gärna ha nämnt hans namn, framhållit och berömt honom för ett talangfullt och nyfiket arbete, om han inte karaktärslöst i samma andetag så omåttligt hade förvanskat vad jag och andra Örgryteskildrare, som exempelvis klassikern doktor Stenström, har skrivit om trakten. Att medvetet förvränga andras ord bör politiker men absolut inte historieskildrare ägna sig åt. Respekten för fakta (eller likaväl respekten för bristen på fakta) inom Göteborgs vedertagna historia, är något jag vill hålla högt.” (Skarback 2015)
Ovan har jag visat exakt vad Stenström skrivit om slottet och den granskning jag genomfört är knappast en ”omåttlig förvanskning” av Stenström. Är det då en förvanskning av vad Skarback skrivit om detta slott? Saken är lätt att reda ut genom ett biblioteks besök.
I Skarbacks bok ”Örgryte i flydda dar” från 1993 finns följande rader.
”Bengt och Johan tycks vid det laget inte längre ha varit de bästa vänner, men ett visst ansvar kände den välbärgade Bengt för sin barndomsvän. Inget tyder på att Johan Gödeke varit med och suttit till bords på Slottet, som Kärralunds manbyggnad allmänt kallades. Under vårt eget århundrade har man funnit grundmurar och tegelstensrester på den platå där Slottet måste ha stått. (Kärralunds sista huvudbyggnad, som låg vid Olsbergsgatan öster om Delsjövägen, revs 1947).” (Skarback 1993 s. 62)
Denna text av Skarback är alltså den samma som i Stenström – dock underlåter Skarback helt att berätta för läsaren att det är från Stenström han hämtar all sin information om slottet på Kärralund. Han ger, liksom Stenström före honom, intrycket av att det funnits en imponerande byggnad på platsen, ett slott. Två år senare återvände Skarback åter till ämnet Kärralund och hade då justerat sin text något men ger ändå uttryck för att det var den pampigaste byggnaden i Delsjöarnas närhet, vilket kan diskuteras.
”Den pampigaste byggnaden i Delsjöarnas närhet var vid den tiden Kärralund, vars manbyggnad allmänt kallades Slottet. Där bodde stadsarkitekt Bengt Wilhelm Carlberg” (Skarback 1995 s. 146)
Vid en sökning efter eventuella ytterligare texter av Skarback som kunde tänkas innehålla något om Kärralund och dess påstådda slott hittade jag ännu en artikel i Örgryte & Härlanda posten där slottet tonats ned ytterligare något, men texten ger ändå intryck av en slottsliknande byggnad.
”Bengt Wilhelm Carlberg som sålt Underås var ingalunda ur bilden utan bodde på en annan Örgrytegård, nämligen Kärralund, som han lät förbättra så den av gemene man kallades Slottet. Då hans äldre bror flyttat till Stockholm och blivit huvudstadens stadsarkitekt, övertog Bengt Wilhelm ämbetet som göteborgsk dito.” (Skarback 2013)
Det finns alltså inte någon grund att kalla det som skrivits här på delsjoomradet.se för en ”omåttlig förvanskning”! I den ”surt” formulerade artikeln av Skarback från september i år vill han ge sken av att han anser att respekt för fakta är viktigt för honom. Jag kan då här påminna om den kritik som riktades mot Skarback i samband med utgivandet av en nyutgåva av Göteborgs Gatunamn 1621-2000 av Greta Baum, där Skarback användes flitigt som ”källa”.
Ulf Andersson (nuvarande landsarkivarie i Göteborg) gjorde ett debattinlägg där han efterlyste bättre litteratur kring Göteborgs historia i G-P 2001-12-24 och framförde kritik mot Skarback, de följande dagarna fick han stöd flera andra skribenter som instämde i kritiken. Skarback gick i svaromål och hävdade uppseendeväckande nog att det var tradition att ange källan. Varvid han snabbt fick till svar att det inte tycktes gälla hans egna arbeten, föga har ändrat sig på den punkten sedan 2000-talets början. (se: Andersson G-P 2001-12-24, G-P 2002-01-21, Björkström G-P 2002-01-09, Skarback G-P 2002-01-12, Nixon G-P 2002-01-21)
Skarbacks texter är inte användbara som källa då de saknar referenser. Även Stenströms bok om Örgryte genom tiderna har denna brist. Efter min upptäckt av en till större delen uppdiktad historia, som Stenström hävdade var hämtad ur domböckerna (se denna länk och Hallén 2007 s. 152-53), har min tilltro till Stenströms hembygdsbok minskat rejält.
Är tanken på ett slott vid Kärralund helt orimlig?
En tanke som följt mig genom åren kring Stenströms vaga påstående om tegelrester på platån är att det kanske inte var trädgårdsmästarens hus man grävde fram kring sekelskiftet 1900! Tänk om det var några andra lämningar, tänk om det fanns ett ”fast hus” på platsen under medeltiden…. Tanken svindlar, troligen är det omöjligt att idag hitta några belägg i marken då området har kraftigt förändrats. Ett fast hus eller en enkelhusborg är nog att hoppas på för mycket men då gården under slutet av medeltiden var sätesgård åt en väpnare (läs mer om Kärras tidiga historia via denna länk) kan det mycket väl ha funnits ett enklare försvar av gårdens byggnader i form av exempelvis en palissad. Det var ett vanligt sätt att bygga för de adelsfamiljer som var välbeställda, men inte förmögna nog att uppföra ett ”riktigt slott”. (Lovén 1996 s. 275-356, Hansson 2011 s. 64) Några spår av den anläggningen fanns troligen inte när Stenström skrev sin text och inte heller inom ramen för det ”levande minnet” i trakten.
Kanske får jag någon gång i framtiden möjligheten att återvända till min undersökning av Kärralund och dess mycket spännande historia.
Mer att läsa:
* Kålltorp (här finns ytterligare kritik av Skarback!)
* När vargen smög kring Smörslottet (berättar om Stenströms uppdiktade historia kring vargskallet 1827)
Litteratur
Andersson, Ulf. ”Det behövs bättre litteratur om Göteborg”. 2001-12-24.
Andersson, Ulf. ”Alltför oklart kring gatunamn”. G-P 2002-01-21.
Baum, G., Göteborgs Gatunamn 1621-2000. Göteborg 2001.
Björkström, Bo E. ”Gatunamnspionjär glöms bort”. G-P 2002-01-09.
Hallén, Per. Storstadens utmark: Delsjöområdets historia under 10 000 år: fem kulturhistoriska vandringar och en cykeltur. Göteborg 2007.
Hansson, Martin. Medeltida borgar: maktens hus i Norden. Lund 2011.
Nixon, John. ”Historiskt värdelösa böcker”. G-P 2002-01-01.
Lovén, Christian. Borgar och befästningar i det medeltida Sverige. Uppsala 1996.
Skarback, Sören. Örgryte i flydda dar. Göteborg 1993.
Skarback, Sören. Göteborg, herrgårdarnas stad. Göteborg 1995.
Skarback, Sören. ”Att ange källan är tradition i forskningen”. G-P 2002-01-12.
Skarback, Sören. “Danska Vägen är 280 år gammal” artikel i Örgryte & Härlanda posten. Nr 2 Februari 2013.
Skarback, Sören. ”Lisebergstobak & Kärralundsfåneri” artikel i Örgryte & Härlanda posten. Nr 9 september 2015.
Stenström, Fritz Waldemar Nikodemus. Örgryte genom tiderna: en minnesbok. Göteborg 1920-24.
Delsjöområdets historia 