Det är inte alltid planer blir verklighet och i Delsjöområdet finns det många exempel på att storslagna idéer har krympt eller helt försvunnit. Brudaremossens soptipp öppnades 1938 och när GAKO presenterade sin utredning om Delsjöområdet 1969 förväntades soptippen stänga senast 1972, i verkligheten hölls den öppen ända till 1978. Vad skulle hända med den stora avfallshögen? På 1930-talet tänkte man sig att bygga bostäder ovanpå soptipparna i området men det var inte längre aktuellt på 1960-talet då grundförhållandena skulle kunna bli instabila och riskera att inte hålla för bebyggelse. Istället skissade man på att utveckla soptippen till ett område för vintersport under namnet ”Brudareåsen”.
”Den dispositionsplan som upprättats och antagits för Brudaremossen innebärande fortsatt sopuppläggning dock längst t.o.m. 1972 års utgång, visar hur den tidiagare mossen vid denna tidpunkt förvandlats till en ås, Brudareåsen, som når upp till + höjden 128 m.
När området öppnas för friluftsändamål, kan ett flertal rörelsestråk sträckas ut över området och viktiga förbindelser skapas. Det gäller t.ex. förbindelsen mellan svarttjärn och Edsviken, som är påbörjad från båda håll men som idag brytes av sopuppläggningsplatsen. Dessutom kan terränglöpningsspår, skidspår och ridvägar ges nya och attraktiva sträckningar.
Vid sidan av de ökade möjligheterna till rörlighet som skapas, ges förutsättningar för specialaktiviteter, främst vintertid. Norrsluttningen ner mot Härlanda tjärn, är beräknad för och kan utnyttjas till teknikbacke. Den får en maximal längd av ca 500 meter och en fallhöjd av 60 meter. Till relativt låga anläggningskostnader kan man här erhålla en teknikbacke med hög kapacitet och god standard med bl.a. släplift och snökanon.
På planen har redovisats möjligheter att erhålla kälkbackar av olika kvalitet. Från rodelbanan med 900 meters längd och 65 meters fallhöjd till tefatsbackar för småbarn. Att kälkbackar redovisas i så stor utsträckning beror på, att täckning sker med massor, som är lätta att justera och därför till låg kostnad kan ge en jämn yta.” (GAKO 1969)
Det hävdas i GAKOs utredning att en väg är ”påbörjad” från både norr och söder. Det var snarare så att det handlar om en väg som skurits av när tippen anlagts, Den ekonomiska kartan från 1935 visar detta tydligt.