Miljoner flugor och tusentals råttor hemlösa!

Fram till 1938 var Brudaremossen verkligen en mosse som låg nere i en dalgång, men under de kommande 40 åren tippade Göteborgs renhållningsverk stora delar av stadens avfall på platsen och förvandlade mossen till ett litet berg. Ursprungligen var det tänkt att mossen skulle vara i bruk fram till 1948 men tippen stängdes först 1978. Ingen vet exakt vad som ligger inne i sopberget, men det finns både olja och andra gifter där inne som kommer att utgöra en fara under århundraden. Under den tid som tippen var i bruk påverkade den miljön i området även på andra sätt. Tippen var hem åt hundratals måsar som häckade kring tippen och den lockade givetvis också råttor i stora mängder samt oerhört stora mängder flugor! När tippen började brinna en julidag 1946 påverkades alla dessa av lågorna och under rubriken ”Miljoner flugor och tusentals råttor hemlösa” skrev GP följande rader.

”Brandkåren hade en hård och ansträngande men inte dess mindre ganska omväxlande söndagskväll. Det gällde både att släcka eld, skaffa fram vatten och avvärja vattenskador. Allt fullgjordes med framgång men i det ena fallet måste man hålla på hela natten till idag. Det var vid släckningen av den runt hela staden och stora delar av omgivningarna observerade branden i Renhållningsverkets stora tipp vid Delsjön.

Larmen kom klockan 19,15 från en person vid Carl Larssonsgatan som trodde att delsjöskogarna stodo i ljusan låga. Den mäktiga rökutvecklingen och den underliga lukten kunde möjligen förklara misstaget. Lyckligtvis var det istället, som nämnts, tippen som hade råkat i brand och här kunde inga förhållande nämnvärda värden gå till spillo. Det var väl främst de tusen råttorna och miljoner flugorna som hade orsak att klaga och det gjorde de med besked. Flugorna surrade som getingar och råttorna demonstrerade genom att avlägsna sig, dock utan värdighet. Släckningsarbetet var besvärligt, främst på grund av den otäcka röken och avståndet till närmaste vatten; man lade ut 600 meter slang. Ett par av Renhållningsverkets stora tankbilar deltogo i arbetet. Man fyllde dem och körde fram till eldens omedelbara närhet varpå brandmännen hade lättare att dirigera vattenbegjutningen. Både Huvudstationen och Olskroken voro med och den sistnämnda måste kvarstanna för eftersläckning och vakt.” (GP 8 juli 1946)