Skår

I dagens söndagsläsning kommer en inscannad text från S.A. Wilhelmsson, denna gång om gårdarna i den lilla byn Skår i kanten av Delsjöområdet. Det kan finnas tecken som inte lästs in korrekt, denna text skall ”tvättas” ytterligare och sedan läggas in på gårdens sida här på Delsjöområdets historia.

——————–

I ett dombrev från 1496 namnes bland andra Örgrytebor ”Erik Olsson i Skor”. l) Det är den äldsta påträffade handling, vari Skår namnes. Egendomen var i motsats till många andra örgrytegårdar aldrig frälse. Len upptages i 1550 års jordebok som två skattehemman.                                        ,

I nya Lödöse Tänkeböcker 1592 behandlas en rättegång, vari ”Esbiörn i Skår ”är inblandad:

”Samma dagh kom för rette Suenn Ollsonn i Suinn sundh i Skarnhella och bleff beskyllatt af Esbiörn i Skår, ath hann hade stulith ifrånn honom thenne eftherskrefne partzeler; 2 skorther, 2 serker, 2 wllenskoorther, ith lakenn, ith tysk bolsteruar, 4 rédh fårskinn, ith par hosser, 2 guthanna kåpespenne, 2 par wanter, en åffuedell, 2 par byxzer, en nese- duch, huilken tiuffnadh samma Suenn Olsson för rätte bekienndhe, ath hann stulith hadhe, och blef neder satt i stadzssenns fenngzle till widare ransachningh.”            2)

Straff skulle utmätas, och rätten beslöt att Olsson skulle få ett lind­rigt sådant, tydligen på grund av förmildrande omständigheter.

Eur ett lindrigt straff för stöld Anno 1592 var beskaffat, framgår av utslaget: ”Bleff samma Suenn Olsson benådder för gode mennz bönn skuldh ath nyta ith lidelighett straf, som ähr ath strafuas wedh kåckenn och mistas thett enna öratt, och sidann föruisas stadenn herifrånn och Öfuer på Kisinghenn.” 3)

Namnet Esbiörn synes ha varit populärt i Skår under l600- och 1700-talen ty det återkommer ofta. Troligen är det fråga om ättlingar till den år 1592 omnämnde, som tack vare detta tingsprotokoll på 1930-talet fick en gata i Skär uppkallad efter sig – Esbjörns väg.

År l6oi fanns emellertid en ”Erich i Skor”. Han var med bland dem, som gick i borgen för ”Laris i Bödh”. Len sistnämnde hade ådragit sig en dödsdom, som dock blev mildrad till 40 dalers böter. 4)

De båda gårdarna i Skår kallades redan under 1620-talet Östra och Västre Skår.

ÖSTRA SKÅR

År 1624 lagbjöds l/4-part i Östra Skår och l/6-part i Västra Skår för ”Oluff i Skåår”. 5) Dessa båda hemmansdeler kom sedan lång tid framåt att höra samman.

År 1625 lagbjöds l/4 Östra Skår för Oluff Esbiörnsson och 1629 en brodei part och en systerpart i Östra Skår, samt 1634 två systerparter i samma hemman. 6)

År 1638 lagbjöds 1/4 östra Skår för Oluff Esbiörnsson och 1/4 för ”Helit i Skår”. 7)

 

År l651 ”skaftskiöttes 1/4 Östra och 1/6 Västra Skår för ”bagaren l-ierman Sax i Göteborg”. 8) Sax (Sachs) hade köpt hemmansdelarna av ”Sahl. Benedictus Fistulatori Enkia Gattalonice”. Benedictus Fistulator hade Inflyttat till Göteborg under stadens första årtionden, idkade har handel och utsågs till rådman 1648. Han var gift med Catelene Josten.

Fistulator avled 1651 och hustrun 1660. Herman Sachs gick ur tiden 1658, varefter hemmansdelarna i Skår kom i händerna på ”Bengt Skräddare”.

Ar 1666 heter det: ”1/4 i Östra och 1/6 i V. Skar, som Admiralen Daniel Strussflycht af Bencht Skräddare kiöpt hafwer.” 9)

Aniral Daniel Strussflycht, född i Kalmar 1607, var åren 1660-1667 befäl­.

Johan Von Iviinden (1638-1699)» gift med Margareta Sebrand (1634-1700), Var en känd köpman i dåtida Göteborg, järnexportör och riksdagsman. Hemmans­delarna i Skår hade han köpt av ”hustru Anna” och Hils Larsson.

En hel del otalt hade han med grannarna i Skår. Det rörde sig dock om småsaker, som tycks ha kunnat uppklarats utan tingsbesök. En gång gällde det ett nedhugget träd, en annan gång anklagar v«Kinden nämndemannen Esbiörn i Skår ”för att hans häst hade gjort honom ohägnad”. 13)

Denne Esbjörn (Oluffsson) omtalas som nämndeman från 1694, då han avlade ämbetsed, intill 1712« Han efterträdde Jon Larsson i Skår och denne i sin tur Oluff Andersson i Skår, som var nämndeman på 1650-talet. Alla tre Var 1/4-partsägare i samma hemman.

Ar 1697 hette brukarna Anna, Esbiörn, Anders och Johan von Ilinden,Vardera l/4 mtl, 1703 Esbiörn, Christopher, Oluff och Oluff, vardera l/4, 1709: Christopher Liedberg, Oluff, Torill och Esbiörn, allt enligt jordeböckern

Christopher Liedberg, svärson till v.Minden, hade ärvt hemmansdelarna.

Ar 1710 förvärvade han ytterligare l/4 Östra Skår genom inköp av Anders Olssons barns del i hemmanet. I JB 1715 noteras Liedberg för 1/2, .Johan l/4 och Anders 1/4 mtl. Liedberg avled 1724, men änkan innehade ännu 1730 halva Östergården. Den andra hälvtens ägare var då Jon Esbiörnsson och Anders Jönsson, vardera 1/4 mtl.

Ar 1735 inropade handlanden och kommissarien Samuel Schutz på auktion Liedbergs halva östergård (jämte l/6 V.Skår) för 2.112 daler s:mt. 14) ”Schutz & Intressenter” (däribland köp- och rådmannen, assessor Johan Andris Olbers) anlade på området vid mölndalsån ett kattuntryckeri.

Syftet med köpet var tydligen att komma över lämplig tomt vid ån,ty efter att ha frånsålt ett område om 2 tunnland kappland, förpantade Schutz resten av hemmansdelarna till hovrådet Magnus Lagerström, senare en av

direktörerna i Ostindiska Kompaniet. Lagerström överlät förpantningen till handelsmannen Thomas Anderson, som innehade den till sin död 17öö.

Thoma3 Anderson var av skotsk börd och hade liksom sina landsmän här skapat sin förmögenhet genom köpenskap. Han var gift med Johanna Schroder som efterlevde honom. Efter makens död sålde hon 1760 hemmans delarna till sin systerson, handelsmannen Johan Anders Lamberg, som 17&2 fick tingsrättens fastebrev på köpet. 15)

I bouppteckningshandlingarna efter änkan Johanna Anderson, f.Schröder, som avled 1767, heter det att lamberg först efter hennes död finge till­träda egendomen. Inga bröstarvingar fanns, varför syskonbarn blev arvin­gar. En.systerson var biskopen Erik Lamberg, en annan lektorn M.G. Wallen- stråle, senare biskop i Kalmar.

Är 1768 sålde Lamberg hemmansdelarna till handelsmannen Jonas Erichsson. Då Lamberg vid denna tid var innehavare av landeriet Liseberg, ansåg han sig väl ha nog av lantegendomar. År 1770 lät Erichsson lagbjuda l/2 mtl Östergården och l/6 mtl Västergården. l6) Senare inköpte han ytter­ligare en del av Västergården.

Erichsson var gift med Helena Böker, dotter av handelsmannen Sven Hansson Böker och Johanna Söderberg. Helena Böker var vid giftet med Erichsson änka efter handelsmannen Peter Lauterbach och hade med denne fem barn.

3egelsöramaremästa,ren Christian beckman erhöll 1777 fastebrev på l/2 mtl Östra och 5/12 mtl Västra Skår, tillsamman 11/12 mtl, ”som han sig til- handladt af handelsmannen i Götheborg Jonas Erichsson och hans hustru Helena Haria Böker för en köpeskilling af 17*500 dir sjmt eller 2.^16 Rdr Specie”. 17) Helena Böker avled 1778 och dåvarande kämnären Jonas Erichsson 1798.

Hälften av Östergården var fortfarande i bondehänder. I 1748 års JB note­ras som brukare Johan Esbiörnsson och änkan Anna för vardera 1/4 och Carl Jönsson för 1/2 mantal. Av dessa torde endast änkan Anna vari.t ägare. Jönsson brukade Thomas Andersons del. År 1737 hade ”Jean” Esbiörnsson sålt l/4 mtl Östra Skår till Sven Svensson for 1Ö0 dir s:mt och 1740 fick Svensson, då nämndeman, fasta på denna del. lö)

År 1750 lagbjöds l/4 mtl för Jöns Andersson, en del som han köpt av ”dess hustrus förra mans arfwingar”. 19)

I 1777 års JB anges trädgårdsmästaren Petter Söderberg som brukare av halva Östergården och Anders Arfwidsson av andra hälvten. Len del Söder­berg brukade var Christian Beckmans. Anders Arfwidsson torde ej varit ägare till mera än hälvten av den del, han brukade.

Christian Beckman (1732-1798), son av segelsömmaren Gregorius Beckman’ och dennes hustru i andra giftet Catharina Wohlfart, innehade hemmansdelarna i Skår till 1780, då yllefabrikören, råd- och riksdagsmannen m.m. Petter Coopman köpte 11/12 mtl Skår Öster-och Västergård av Peckman och hans hustru Cecilia Tillrot mot en köpe- och pantesumma av 3*450 rdr specie. Coopman erhöll fastebrev 1781.20)

Sistnämnda år inropade Goopraan pa auktion 1/4 Östra Skår, då ägd aV bonden Anders Arfwidsson och hans hustru Annika för 1000 rdr specie. Slutligen inköpte Coopman 17Ö2 ytterligare l/4-del i gården av ”samt­liga arfwingar till thenna del” för 1000 rdr Bpecie och var därmed ägare av hela Östergården.

VÄSTRA SKÅR

var i bondehänder under 1500- och 1600-talen, frånsett en sjättedels mantal, som under förra hälften av 160O-talet kora i handelsmannen Eistulators ägo samtidigt med en fjärdedel Östergården.

År 1638 var Lars Jonsson ägare av 1/3 i Västra Sifår, 1639 hette ägaren av en annan tredjedel Joan Larsson. Ar 1663 lagbjöds 1/6 i Västra Skår för Jon där sammastädes. En annan sjättedel hade redan 1624 lagbjudits för Oluff Esbiörnsson samtidigt med l/4 i Östra Skår.

I jordeböckerna 1680/1684 noteras ett hemman (Västergården) för ”Jonn i Skår” och 1697 anges som brukare på Västergården:                                                                              Anders Jönsson 1/3,

Anders Andersson l/6 Lars l/6 och Sven l/3* Är 1703:                                     Anders 1/3, Sven

l/3 och Anders l/3* Är 1709: Ingeborg 1/4, Sven 1/4, Anders l/4 och Oluf 1/4.

Enligt Göteborgs stads räkenskaper 1678 ”hafwer syndicus Lundenius fritt Skår 1 Skatte”. Letta gällde Västergärden. Syndikusbefattningen avskaffs des emellertid l68l av Karl XI. I göteborgskrönikor fästes stor vikt vic att en av Göteborgs borgmästare senare skulle ”innehaft” ett hemman i Sfår som löningshemman. någon ägande- eller besittningsrätt var det dock ingalunda frågan om. Vad borgmästaren hade som löneförmån var jorde- boksräntan. vid denna tid ca 40 daler silvermynt årligen, (iöteborgs stad innehade (mea vissa undantag) frälserätten till hela Sävedals härad, men kunde givetvis icke disponera över ägande- eller besittningsrätt till skattehemman, endast till räntan. 21)

Ett exempel från tidigt l800-tal kan nämnas: I ”Kongl.Maj :ts 1’örnyade Kådiga Stat för Götheborgs Stad, gifven Stockholms Slott den 10 juni l8ll” utgick såväl justitie- som politieborgmästarens löner med vardera 1.000 rdr specie. ”Dessutom njuter hvar Borgmästare räntan af ett hemman i Örgryte Sochn, benämnde Kallebäck och Skår, som gör efter kronovärde- ring å 6 R. 14 s. 2. r.” (d.v.s. 6 riksdaler 14 skilling 2 runst). 22)

Handel med smådelar av Västergården förekom i början av 1700-talet. Sålunda köpte Jon Esbiörnsson l/12-dels mantal av Jon och Anna Andersson för 35 daler s:mt. 23) Under senare delen av 1700-talet gick det dock med Västergården som med flera andra örgrytegårdar: förmögna göteborgare inköpte de. splittrade hemmansdelarna och skapade större lantgårdar av de år 1747 uppbjöds 1/3 skattejord i Västra Skår för Arfwid Haraldsson.

Lärav var en del hustruns arvsrätt och resten köpt 1741. 24)

I jordeboken 1748 noteras som brukare .Lars Enarsson l/3» Arfwid Haraldssor 1/3 och som ”utbruk under Östergården 1/3″*

En åttondedel Västra Skår uppbjöds 1753 för Arfwid Karaldsson, en part som han delvis genom arv erhållit efter svärfadern Jon Esbiörnsson. 25) Haraldsson ägde nu 11/24 mtl Skårs Västergård, en del som höll ihop en längre tid och som i domböcker och bouppteckningshandlingar kallas ”Lilla Skår”. Samma egendom ägdes sedan av superkargen Christian Öhler, gift med Anna Maria Haraldsson, dotter av bagaren Arfwid Haraldsson i Göteborg.

Cöhler och hans maka sålde 177& Lilla Skår till bagaremästaren Abraham Smitt och dennes hustru Christina Dahlgren. Snitt hade 1760 erhållit burskap som bagare i Göteborg. Han avled 1813 men hade dessförinnan över­låtit Lilla Skår till bagaremästaren Anders Dahlgren (burskap 1799)*

år 1813 lagbjöds 11/24 mtl Västergården för mäklaren Jan Carl Ölisch, som köpt Lilla Skår av Anders och Maria Dahlgren för 8-333 ^rdr l6 skill.rgs.

I början av l820_ta]et ägdes Lilla Skår av änkefru Maria Zachrisson, född Arfwidsson, änka efter grosshandlaren Martin Zachrisson i dennes andra gifte. Hon sålde 1825 L.Skår till styvsonen, hovkamrer Johan Wilhelm Zachrisson, som i sin tur sålde till garvaren C. G.Tinnerholm mot köpe­skillingen 5-500 rdr b:co.

Sjättedelen i Västra Skår, som alltsedan 1624 följt en fjärdedel i Östra Skår, utökades 1770 med en fjärdedel i Västra Skår, inköpt av Jonas Erichsson på auktion, utgjorde nu 5/12 mtl. Hemmansdelen Övergick 1780 till rådmannen Petter Coopman, som vid denna tid blev ägare av hela Östergården.

Återstoden av Västergården, 1/8 mantal, ägdes 1777 av bonden Anders Bengtsson, synes sedan ha varit i hans ägo till i början av 1800-talet, men 1808 erhöll arrendatorn på Underås Erland Jönsson fasta på samma del. Troligen är det denna åttondedel, som 1842 kallas Skårskulla, varav Britta-Cajsa Andersdotter då säljer 1/24 mtl till färgerifabrikören Buchholtz.

Petter Coopman, från 1782 ägare av hela Östergården och 5/12 Västergården var son av rådmannen Hans Coopman (1663-1748), som tillsamman med David Amija sedan 1704 innehade ett klädesväveri i Göteborg. Den del av fabri­ken, som tillföll Petter Coopman efter fadern, utvidgade han så att arbetarantalet 1754 utgjorde 274.  26)

Petter Coopman (1701-1786) var gift med Anna Maria Pettersson (1712-17^2, I bouppteckningshandlingarna. 17^6 namnes, att sonen Hans och hans hustru genom gåvobrev 7 februari 17Ö4 erhållit 1*5/12 mtl Skår.

 

Superkargen Hana Coopman,f.1726, var gi±’t med Catharina Belfrage,f. 1742. kran 1791 va.r Hans Coopman direktör i Ostindiska Kompaniet.

Genom donation av makarna Coopman täcktes största delen av kostnaderna för den ännu i Örgryte gamla kyrka befintliga altartavlan från 1799» utförd efter ritning av Carl Wilhelm Carlberg. 27)

Hans Coopman avled 1799 och makan l8lO.

Sterbhusdelägarna, generalmajoren Johan Belfrage och kaptenen Bredrik Haij, lat l8ll försälja Skår på auktion. Köpare var handelsmannen C.B. Damm och köpeskillingen 21.525 rdr b:co. Några år därefter var J.H. Damm delägare, men herrarna Damms affärer råkade som så många andras denna tid i olag, och 1820 inropades egendomen på konkursauktion av gymnasielektorn/titulärprofessorn B. D.Björck. Köpeskillingen var nu 17*4-20 rdr b :co.

Göteborgs stad avsade sig vid detta tillfälle lösningsrätten till 1/2 mtl Östergården och 1/6 mtl Västergården. Hur staden kommit åt denna rätt till hemmansaelarna är en lång historia, som upptar en hel del av domböckerna. Upphovet var förpantningen som kattunfabrikens intressenter företog på 1730-talet • Babriken hade sedan gått igenom många händer, var under slutet av 1700-talet och de första åren av 1800-talet i ”galne majoren”, Samuel Schutz¹ sonson Johan Rosenschutz’ ägo, senare i hans förmyndares, därefter i Carl Bagges och grosshandlare J.A.Andréns ägo.

År 1814 såldes fabriksbyggnader med tomt till staden, som använde åtmins­tone en av byggnaderna till kurhus. Staden sålde 1834 ”Cattunfabriken tillika med tillhörande jord, afsöndrad från hemmanet Skår, 2 tunnland 23-å kappland, till handlanden af judiska nationen, fabriqueuren J.Pinéus för 5*000 rdr rgs. 28)

Under hela denna långa tid hade hemmansdelarna varit en förpantning, som kattunfabriken och dess efterträdare haft inlösningsrätten till, ett förhållande ‘som under årens gång tycks ha avglömts vid försäljningar. Sålunda nämnes ej något härom när lamberg 1762 erhöll tingsrättens faste­brev, icke 1770 när Erichsson lät uppbjuda hemmansdelarna, eller 1777, när Beckman fick fastebrev. Här Coopman 1780 köpte av Beckman talas emellertid om panträtt, men oreda hade uppstått i mantalsräkningen, med påföljs att Coopman fick felaktiga andelar upptagna i sitt fastebrev.

Llias Daniel Björck, född 1775, son av bryggaren i Göteborg Bengt Björck och Elisabet Enerot, var i sitt första äktenskap förenad med Elisabet Ulrica Santesson (1783-1806), dotter av grosshandlaren G.B.Santesson, Kärralund, och hans maka Dotothea Elisabet Matzen.

Enda barnet i E.D.Björcks äktenskap med Elisabet Ulrica Santesson var sonen Gustaf Daniel, som blev biskop i Göteborgs stift. I sitt andra äktenskap med Johanna Charlotta Koos hade E.D.Björck flera barn, bl.a’, sonen Albert Wilhelm, just it ieborgmä.stare i Göteborg.

E.D.Björck avled 1827• I bouppteckningen efter honom upptages bl.a. bränneriinventarier och 1.150 kannor odestillerat brännvin samt 150 kannor destillerat dito. Wilhelm Berg skriver i sina ”Genealogi ska .’hiteckningår” att professorn ”lärer ha ägt egendomen Skår i Örgryte och brände dä.r brännvin i likhet med så många andra av den tidens lantbrukare¹ Varken branneri-inventarier eller brännvin upptagas emellertid i’ boupp­teckningen på Skår, men däremot i den senare förrättade i staden. Björck var ägare av ”kastigheten nr 39 i 4. Roten wid Holländaregatan/Lilla Kyrkogatan”, samt av ”tomten mitt emot” och dessutom av ”Huset med tomter ^nr 3^»39 och 40 Hya Haga”.

år 1829 sålde Björcks sterbhusdelägare 1. 5/12 mtl Skår till murmästaren Gottlieb Lindner för 15*000 rdr b:co. Samma år köpte Lindner 11/24 mtl Vä storgården av garvaren Tinnorholra for 5»5^0 rdr b;co. Det var Lilla Gkår, som nu förenades med Stora Skår, och murmästaren vart härigenom ägare av 1. 7/8 mantal av egendomen.

Gottlieb Lindner var av tysk härkomst, inkom till Göteborg i början av löoo-talet, erhöll burskap l8o5 och åtnjöt gott anseende. Vid sitt från- fälle 1838 lämnade han en icke obetydlig förmögenhet efter sig åt änkan Sophia Elisabet Suwe och enda barnet, dottern iäaria Elisabet. Bouppteckningen visar en behållning av 82.000 rdr b:co. Det var dock rena småsakerna emot vad dottern senare skrapade ihop på spekulationer under gynnsamma tider.

J.fetria Elisabet Lindner var född l8l5* Hon var enligt samstämmiga Uppgif­ter både intelligent och vacker och fick (givetvis) många friare, men hade den kanske icke alldeles obefogade misstanken, att det var pengarna de var ute efter. Därför blev det aldrig något gifte för ”mamsell Betty” På äldre dagar lär sparsamheten gått över i girighet till den grad, att hon råstås ha gjort sig till allmänt åtlöje i staden.

Kon avled l88l och fick ej det testamente färdigt, som hon sägs ha tär upprätta, måhända den största orsaken till smutskastningen hon utsatts för av vissa göteborgskrönikorer. Hägra av invektiven är bevisligen felaktiga, men ilskan över att den stora förmögenheten, omkring 2,4 miljoner krcnor, hamnade hos en mängd tyska släktingar tycks ha gått vederbörande så hårt till sinnes att sans och måtta i omdömena kommit att sitta trångt.

Elisabet Linder jordfästes på Örgryte gamla kyrkogård men var vid sin bortgång sedan många år bosatt i staden. Hon och modern flyttade från Skår den 10 januari 1859*

Handlanden H.H.Wesslau erhöll 1859 fasta på 1 mantal Östergården och 27/32 mtl Västergården, som han 1858 köpt av änkefru Sophia Lindner och mamsell Elisabet Lindner för 100.000 rdr rrat. l/32 mtl Väster­gården hade dessförinnan av 3amma sä,ljare överlåtits till färgerifab- rikören Buchholtz mot 2.000 rdr rgö. Denna part utgjorde tillsamman med den tjugofjärdedel, Buchholtz köpt av Brita-Cajsa Andersdotter,

7/96 mtl. Kär anlade Buchholtz ett färgeri och blekeri, kallat Almadal kärgaren kom emellertid i ekonomiskt trångmål och måste överlata sin egendom ”till borgernärerrias förnöja.nde”. Wesslau inropade på auktion l84o tomt och byggnader för 15*000 rdr och grunda.de sa ”Almadahls Meka­niska Lin Spinneri”. 1849 överlät Wesslau tomt och byggnader till Almedals Fabrik sbo la g, och 1856 övergick ”7/9° mantal Västergarden jenu. derpå belägna fabrik med alla byggnader och till iaoriken hörande invou tarier samt maskiner och redskap till Almedals Aktiebolag mot 200.000 rdr b: co”.

Egendomen Skår ägdes av Wesslau till 1862, da handlanden Gustaf ikerlin och P.Olehn köpte den på auktion. P.Olehn övertog 1869 Akerlings andel och var därmed ensam ägare av 1. 27/32 mtl Skår.

Den 30 december 1879 sålde P.Olehn 128.900 kv.fot av Västergårdens mark vid mclndalsån till bryggaren J.W.Lyckholm för 18.474 kr 29 öre.

Området kallades Wilhelmsdal och där anlade Lyckholm sitt bryggeri, son- stod färdigt l88l.       29);

Strängt taget var det ej till Lyckholm, som Olehn sålde, utan till J.W. Andersson, som först några dagar senare, 2 januari 1880, antog sin mor­mors släktnamn.

Wilhelmsdal räknades som 1/24 mantal Skår Västergård. Under åren 1886. 1888 och 1890 utvidgade Lyckholm sitt Wilhelmsdal med ytterligare mark­områden av Västergården. Efter sista köpet 1890 hade Wilhelmsdal, frår sett mindre justeringar, samma areal som nu, c:a 45*000 kv.meter.

Johan Wilhelm Andersson-Lyckholm var född 1846 i Sjögestad, Östergötlar rån fick 1862 anställning hos sin släkting bryggaren A.?.Ericsson, som på Emiliedal (del av Krokslätt liongegårdens mark) 1858 anlagt ett svag- dricksbryggeri. På detta bryggeri avancerade lyckholm till bryggmästai fortsatte sin utbildning i Forge, där han vistades sju år som elev och oryCgriastare på Kristiania och Ytteborgs bryggerier, samt reste 1878 – till Tyskland för studier. Hans plan gick från början ut på att i Goteborg anlägga ett konkurrenskraftigt bajerskt ölbryggeri efter de förnämsta i utlandet. Det var ingen lätt uppgift, lyckholm satt sig före. Konkurrens saknades ej i Göteborg, bl.a. det stora Pr i pp ska bryggeriet, men Lyckholm var en utomordentligt energisk och kunnig man, omtyckt av alla och med förmåga att omge sig med dugliga medarbetare.

Han lyckades med sin föresats, raen gick ur tiden redan 1894.

Hörutom avstyckningen Wilhelmsdal sålde P.Olehn år 1880 ett mindre stycl räknat som l/^O mtl Västergården till fabriksägaren B. Wendel.

Lantbrukaren P.Olehn sålde 1894 till sin son Carl Pr edrik Olehn egendoms Skår, då utgörande 1 mantal Östergården och 1877/2400 mtl Västergården, ilöpesumman för egendomen med lösegendom och kreatur var 110.000 kronor. C.P.Olehn synes förutom lantbruket även ha sysslat med bryggeriverksamh« I en adresskalender från 1891 annonserar Skårs Bryggeri, innehavare C.P Olehn, om”Bayerskt Öl, Svenskt Öl och Svagdricka”.

I slutet av 1890-talet övertog lielcher lyckholm hela egendomen Skår. ilelcher Lyckholm, född 1856, var Johan Vilhelm Lyckholms yngste bror,

Han ägnade sig liksom äldre brodern åt bryggareyrket, var först från 18 elev vid Ytteborg3 bryggerier i ICristiania, där brodern då var brygg­mästare, genomgick senare bryggareskolan i Worras och blev 1878 bryggmas tare vid Erlangens bryggeri i Uppsala samt flyttade sedan l88l till brodern på Wilhelmsdal som bryggmästare och föreståndare för bryggeriet Här Vilhelm Lyckholm 1894 gick ur tiden, blev Lielcher lyckholm innehava

Den yngre Lyckholm som blev en mycket förmögen man, beskärdes en längre livstid ä.n brodern och hävdade sig på många områden. Pörutom Skår ägde han Lagklarebäck och Helenedal samt bedrev ett betydande jordbruk.

På Skår hade han en intensiv kreatursavel och var även utsädesodlare, och på Lagklarebäck utvidgade han denna egendoms plantskola, som under sakkunnig ledning utvecklade sig till en av de förnämsta i landet.

Inom det kommunala livet var han även verksam, bl.a. som kommunalfull­mäktige i Örgryte från 1885 och som dess ordförande från 1900. Han inva des 1897 i Göteborgs och Bohusläns landsting och var dess ordförande under många år fram till 1922. Dessutom var han riksdagsman åren 19,00- 1919* Han avled 1924 och jordfästes liksom brodern i Örgryte nya kyrka Liksom brodern gravsattes han på hemsocknen Sjögestads kyrkogård.

På Västergårdens mark uppfördes 1902 arbetarbostäderna Wilhelmsro nr 1 och 2, markareal 4800 kv.meter, och sedan boningshus för brygg och maltmästare, samt Skårshaga, bostadshus för körare och förmän. 30

Biter sammanslagningen p„v lyckholms och Pripps bryggerier 1926, Övergic de till Yoocher Lyckholms sterbhus hörande fa st .i gliet erna Bryggeriet, Wilhelmsro, Skårshaga och Skårsbo samt dessa fastigheters från Västergården avsöndrad jord till det nya aktiebolaget Pripp & Lyckholm.

År 1930 sålde Iyckholms sterbhusdelägare såväl Skår som Lagklarebäck som hemmansdelar av Kallebäcks-gårdarna Mellan- och Sörgården, samman­lagt 350 har, till Göteborgs stad för 1.250.000 kronor. I köpet ingick 1 mtl Skår Östergård (med vissa undantag), areal 95 har, 1877/25-00 mtl Skår Tast ergård (med vissa undantag), areal 40 har. 31)

Hänvisningar:

”Örgryte genom t.i derna” av P. St enström Göteborgs Jubileumspublikationer:                                         VI sid 269

VI sid 271

VI sid 4Ö1

■Sävedals härads dombok lo24

”                 ”           ”     1625,1629,1634

»                    ..           ‘ h 1638

”        ”     ”  1651

^{M              11}     ”  1666

”Den Introducerade Adelns Ättartavlor” av Gustaf Slgenstierna Landsarkivet              Gbg: Sävedals härads dombok l68l

”    1663

”    1696

”Pabriker och Industrier i det gamla Göteborg” av G.Bodman sid 144 landsarkivet  Gbg: Savedals härads  dombok 1762

1

”    1770

”     1777

”     1740

”     1750

”     1781

Göteborgs Jubileumspublikationer:    I sid 387, II sid 85

”Staden Göteborgs Historia” av P. A. Granberg del I sid 175

 

23* Landsarkivet Gbg: Sävedals härads dombok 1722

24. ‘• »•       «                    »            ii           1747
25. ” ” !     ”         «     «     1753
26. Göteborgs Jubileumspublikationer: IX sid 343

27» ”Örgryte Gamla Kyrka” av Carl G.SettQ£wall sid 12f

28. 28. Landsarkivet Gbg: Sä.vedals härads uppbud ©ch lagfarter 1834

29* ”Lyckholms Bryggeri 1881-1931” sid 86

30. ” ”        ”           sid 95f
31. Stadsfullmäktiges Handlingar: 1930 nr 255, protokoll 19 juni

i försäljningar av hemmansdelar under 1800-talet:

Landsarkivet Gbg: Sävedals härads uppbud och lagfarter.