Fräntorp

Fräntorp, en historik av S.A. Wilhelmsson

De äldsta påträffade uppgifterna om Fräntorp förekommer i Nya Lödöse
Tänkeböcker: År 1592 hade Anna. Hans Liffländera att svara för en skuld på 12 daler till Anders i Frennetorp. År 1597 bekände Alf Andersson inför rätten, att han och Kristoffer Olaöon stulit en röd kviga från Laris i Frennetorp och medgav att han och hustrun samt ”then synderen Kristoffuer Olsson” hade slaktat samma kviga ”uppe i Munchkebeckenn”. Straffet för grov stöld var den tiden hårt och rätten kunde icke fria hans liv, ”wthann efftir lagen dömbdher thil galgie och grenn och ligga ogiller för gerningenn sinn”. En månad senare vart han dock benådad till livet men utvisades från staden. Om han ändå uppenbarade sig där ”så skall hans förttiente straff stå öpidh wthann alla nådher”. Kompanjonen Kristoffer Olsson var då redan avrättad. [1]
Fräntorp uppträder sent i jordeböckerna, först 1638, och upptages då som frälse med . Erik Oxenstierna som ägare. Gården namnes ej bland skattehemmanen i Örgryte på l500-talet, vilket tyder på att den redan då var frälse och att de under 1590-talet nämnda Anders och Laris var frälsebönder. Erik Carlsson Oxenstierna (16l6-1662), friherre till Eka och Lindö, herre till Björne och Främmestad, var 1641 överste för Smålands kavalleriregemente och åren 1657-1660 landshövding i Skaraborgs län. Han var från 1643 gift med sin syssling Margareta Bielke af Åkerö (1622-1655) och efter
hennes död med Ebba Ulfsparre af Broxvik.
Det var denne Erik Oxenstierna, som hösten 1642 ihjälstack arkitekten Simon De la Vallée på Stortorget i Stockholm. Den rättsliga följden för Oxenstierna stannade vid, ”att han för denna sak fick pardon den 18 februari 1643″. [2]
År 1672 innehades Fräntorp, då kallat säteri, av Erik Oxenstiernas dotter Sigrid (1649-1721) och hennes make, hovmarskalken friherre Axel Leijonsköld (1640-1712). Detta par hade emellertid för pantat egendomen mot 1000 rdr specie till landsbokhållaren lärs Håkonsson, som fick rätt ”att efter godtycke och för säteri försvara den”. [3] 1676 lagbjöds Fräntorp för Håkonson och 1678 blev han ägare. [4] 1696 betygades av rätten, att säteriet var väl och försvarligt bebyggt. [5]
Om Håkonsson är antecknat, att han 1696 skänkte den altartavla, eom intill 1799 fanns i Örgryte gamla kyrka.
I jordeböckerna 1714/1715 noteras Håkonssons änka Anna Rödbeck som ägare egendomen hade hon 1722 utarrenderad till trädgårdsmästaren Olof Andersson som bättrade upp sina affärer genom att hålla krogrörelse där, vilket ej såga med blida ögon av gästgivaren i Partille. Det blev rättegång och Andersson ingav på fru Rödbecks vägnar en skrift, vari det heter, ”att i följd av dess salig mans undfångna sätesfrihet för hemmanet Fräntorp, förmnar hon att ingen kan taga från henne den nåd, som konung Carl XI henne
fölänt, att bygga på hennes eget,enär det är ingen förnar”.
God dag – yxskaft, tyckte tydligen rätten, vare utslag lyder som följer
”Men som av K.M. nådigt förlänte sätesfriheten icke kan extenderas
såvida, att emot l664 års gästgivareordning krögeri den ordinarie gästgivarerörelsen till förfång dar hållas kan, så provar Tingsrätten för skäligt, att denna krog, som icke mycket över 1/2 fjärdingsväg från gästglvaregård belägen är, skall förbjudas.” [6]
Den samtida Göteborgshistorikern Cederbourg antecknar 1739 landskamrer Lars Håkonssons arvingar som ägare av frälsehemmanet Fräntorp, vilket han beskriver som ”en mycket vacker lägenhet”. [7]
I 1730 års JB noterades borgmästare Lenberg Som ägare, varför han torde varit en av dessa arvingar. Dan Lenberg, borgmästare i Vänersborg, hade gården utarrenderad. I slutet av 1730-talet och början av 1740-talet antecknas Oluf Arfwidsson som arrendator. I JB 1736 upptages ej mindre än fem brukare: Oluf, Bengt, Truls, Gunilla och Per. År 1743 arrendetades och beboddes Präntorp av I.H.RöhI. [8]
Lenberg antecknas ännu 1747 som ägare. Han arrenderade då ut egendomen till jaktlöjtnanten Stephan Ståhle, som han anmälde för att mot kontraktet ha låtit förfalla. [9] Enligt JB 1748 brukade Ståhle 1/3 av gården.
Rådman Sven Wenngren i Göteborg, själv från Vänersborg, var 1754 förmyndare för Lenbergs dotter Anna Elisabet och sålde samma år Fräntorp till körsnären i Göteborg Lars Quiding för 7000 daler silvermynt. [10]
Lars P. Quiding (1714-1789) hade 1743 vunnit burskap som buntmakare i Göteborg. Som ägare av Fräntorp ville Quiding ”skyndsamt från utrikes ort införskriva pileträd till utplantering å Präntorps utmärker till tunnband’, men uppgav försöket på grund av grannarnas motstånd. [11]
Quiding och hans hustru Anna sålde 1770 Präntorp till superkargen Fredrik Bratt för 28.000 dir Stmt. I priset ingick på gården befintlig boskap, åk- och körredskap, spannmål och viktualier.- Quiding inköpte senare Vidkärr och ett par Torpagårdar.
Fredrik Bratt (1729-1793), son av rådmannen i Göteborg Jacob Bratt och Sophia Schröder, var gift med Catharina jilargareta Minten, dotter av vin-
handlaren/traktören Johan Minten och Regina Werkamp. Bratt innehade Fräntorp till sin död och sterbhusdelägarna efter honom intill 1800. Handlanden Johan D;son Wetterling inköpte på offentlig auktion 1800 ett helt mantal Fräntorp för 15.000 rdr rgs. Säljare var förutom änkan Bratt sönerna J.J. och Pr.Bratt, magarna Jacob D. Wetterling (Johan D. Wettertings son) och Peter Wennerholm samt omyndiga dottern Magdalena Bratt. [12]
Johan Danielsson Wetterling (1741-1804), son av handlanden i Göteborg Daniel Wetterling och Maria Justina Jurgensson, hade 1763 vunnit burskap som handlande i Göteborg och raedlemsskap l Handelssocietoton. Han var gift med Catharina Maria Jacobsson, dotter av notarie Anders Jacobsson och Rebecka Malmér.
Wetterling var under sista åren av 1790-talet redogörare för och tillsamman med P.P.Ekman och G.B.Santeesons Enka & Co ägare av Lisebergs Sockerbruk. Han gick ur tiden 1804 och makan 1805. Sonen Jacob, ägare av Böö, som han 1797 genom gåvobrev bekommit av föräldrarna, ärvde Fräntorp.
Jacob Daniel Wetterling (1771-1822) vann burskap som handlande och förening med Handelseocieteten 1805. Var gift med Sophia Regina Bratt (1773-1845), dotter av ovannämnde Fredrik Bratt och Catharina M. Minton. År 18l3 sålde Wetterling Präntorp till grosshandlaren och riksdagsmannen Peter Malm. Köpeskillingen var 44.000 rdr rgs. Den stora skillnaden i pris sedan 1800 får nog helt ses som en följd av den våldsamma inflationen under kontinentaltlden.
Sven Peter Malm (1779-1025), son av grosshandlaren och innehavaren av landeriet Kvibergsnäs Jonas Malm, erhöll 1802 förening med Handelssocieteten i Göteborg och l8o4 burskap som handlande i staden. Han antecknas från faderns död 1808 till 1811 tillsamman med äldre brodern Niclas Malm som besittare av Kvibergsnäs. – Peter Malm var gift med Catharina Darin (1779-1048), dotter av rådmannen Johan Göran Darin och hans maka Ulrica. Peter Malm och Catharina Darin hade flera barn, vilka dock gick ur tiden före fadern.
I bouppteckningen efter Malm, som avled på Fräntorp 3 sept.1825, värderas hemmanet till 24.000 rdr b:co. Sterbhusdelägarna (änkefru Aiälm,. brodern kommerserådet Kletas Malm, halvbrodern grosshandlaren Wilh.Malm samt systrar och halvsystrar) sålde 1826 Präntorp till grosshandlaren David Carnegie s:r för 17.010 rdr b;co.
David Carnegie s;r (1772-1837) var född i Skottland, son av köpmannen George Carnegie och hans maka Susan Scott. George Carnegie hade under 1750-talet inflyttat till Göteborg och här bedrivit betydande import- och exportaffärer men 1769 återflyttat till Skottland. Sonen David kom 1786 till Göteborg för att hos faderns gode vän Thomas Erskine och John Hall s:r utbildas i handelsyrket. Både Erskine och Hall hade varit bokhållare
hos George Carnegie men 1766 bildat egen firma. David Carnegie visade tydligen stora anlag för köpmansyrket, blev 1793 bokhållare i firman och hade vid sekelskiftet 1800 nått sådan ställning hos John Hall s;r, att han åtnjöt högre lön än någon hög svensk ämbetsman den tiden. [13]
År 1801 erhöll Carnegie burskap som handlande och förening med Handelssocieteten i Göteborg. Samma år ingick han äktenskap med Anna Christina Beckman, dotter av göteborgsköpnannen Hans Jacob Beckman och Christina Eleonora Åman. Genom giftet blev Carnegie besläktad med flera ledande köpmän i staden.
Tillsamman med köpmannen Jan Lamberg grundade Carnegie l803 firman D. Carnegie & Co men kvarstod, samtidigt i Den Hallska firman efter John Hall seniors död 1802 t.o.m. 1806.
Davld Carnegie s:r har blivit mycket omtalad och omskriven och ej fått sa vackert eftermäle för sitt hårdhänta agerande i Halls konkurshärva. Konkursen och den efterföljande tjugoåriga processen väckte stor uppmärksamhet och har som bekant lämnat stoff till både skillingtryck och en roman. Krönikörer har under årens lopp mer eller mindre tillförlitligt behandlat ämnet, innan en grundlig undersökning av tillgängliga handlingar publicerades 1953. [14] David Carnegies brorson David Carnegie j:r inflyttade 1830 från Skottland till Göteborg och anställdes på farbroderns kontor.
David Carnegie j:r (1813-1890). son av sjökaptenen James Carnegie och Margaret Gilllespie, erhöll 1835 burskap sorrn grosshandlare, l Göteborg och förening med Handelssocleteten samt upptogs 1836 som delägare i firman D.Carnegie & Co. Sistnämnda år inköpte han på konkursauktion de Lorentska socker- och porterbruken vid Klippan. David Carnegie s:r gick ur tiden 1837 cch makan 1840. Enda barnet, dottern Susan Mary Ann (18l9-1859) ärvde den stora kvarlåtenskapen. Carnegies familj hade sommartid bebott Fräntorp, men änkefru Carnegie inköpte kort före sin död 1840 även Stora Torp. Den unga arvtagerskan ägde således två sommarställen” i Orgryte. Hon gifte sig l845 med sin kusin David Carnegi J:r, då änkling efter sin första maka Julie Zeuthen. Familjen
var sedan bosatt i Skottland Fräntcrp hade 1837 värderats till 21.600 rdr b:co. men”är Garnegie 1849 sålde egendomen, var det för 33.333.1/3 rdr b:co. Köpare var löjtnanten friherre Otto Reinhold Bennet (1813-1895). Näste ägare blev lantbrukaren Theodord Noring, som 1859 köpte egendomen för 80.000 rdr mt och 186l erhöll fastebrev, Noring kom emellertid på obestånd och tvingades överlåta sin egendom till borgernärerna.
Borgmästare Johan Erik Reuterfeldt (1815-1880) köpte 1863 Fräntorp av sysslomannen i Norings konkursmassa för 79.000 rdr rmt. Beuterfeldt inne hade egendomen till 1873- då han sålde till carl Bengtson. Köpeskillingen var då 80000 kronor.
Vid sekelskiftet 1900 övergick Präntorp till Säfveans A-B.
År 1926 försålde Säfveans A-B större .delen av sina jordegendomar till staden. I försäljningen ingick även byggnader. Vid värderingen upptogs byggnaderna på Fräntorps mark till värdet 65. 800 kronor, därav manbyggnaden till 20.000 kr. Den beskrives då på följande sätt: Manbyggnaden på Fräntorp är uppförd av plank på gråstensfot med källare utvändigt pinnad och kalkputsad samt försedd med tak av tegel på brädbotten, innehållande tillsamman 5 rum och 2 kök jämte ett vindsrum. Huset är l mindre gott stånd.” (Ur Stadsfullmäktiges handlingar 1926
nr 222).

Noter

1. Göteborgs Jubileumspublikationer: VI s. 267, 409, 410, 412

2. Ur ”Den Introducerande Adelns Ättartavlor” av Gustav Elgenstierna.

Enligt versionen i SBL avled De la Vallée den 28 november 1642 i Stockholm ”sedan han på kvällen den 20 nov. på Stortorget blivit kullriden och slagen med pistolkolven av översten friherre Erik Oxenstierna”.

3. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1672.

4. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1678.

5. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1696.

6. Ur ”Örgryte genom tiderna” av F. Stenström.

7. Ur ”En kort Beskrifning öfwer —– Götheborg”, av Erik Cederbourg. sid 126.

8. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1743.

9. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1747.

10. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1754.

11. Ur ”Örgryte genom tiderna” av F. Stenströlm.

12. Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads dombok 1802.

13. Ur ”D. Carnegie & Co 1803-1953″ av Artur Attman.

14. Ur ”D. Carnegie & Co 1803-1953″ av Artur Attman.

Försäljningar av gården under 1800-talet: Landsarkivet Göteborg: Sävedals härads uppbud och lagfarter.