Kärralund

Kärralund1920

En historik av S.A.Wilhelmsson:

Kärra i Örgryte synes redan under medeltiden varit frälsehemman.

I slutet av 1400-talet antecknas egendomen som sätesgård för väpnaren Bengt Andersson, häradshövding i Ale härad. l)

Under 1500-talet kora gården under Sten Eriksson Leijonhufvud, som vid samma tid blev ägare av örgrytegårdarna Kålltorp Övre och Torp.

Sten Eriksson Leijonhufvud (1518-1568), Gustav Vasa3 svåger, friherre till Gräfsnäs och Upplo samt herre till Kägleholm, var sedan 1548 gift med Ebba Månsdotter (1529-1609), dotter av Måns Bryntesson (Lilliehöok). Hur och när Sten Eriksson blev ägare av Kärra, framgår ej av bevarade handlingar. Möjligen kan gården ha tillfallit honom vid giftermålet.

I jordeboken 1573 är vid ”Kortorp” (Kålltorp) noterats ”Hade Salig Herr Sten Eriksson köpt undan skatten i sin tid, som hans efterlefwande Eru hafvrer lagt under sin gård Käpra.” Eormuleringen kan tyda på, att Ebba Kånsdotter varit ägare av Kärra före giftermålet 1548 och att gården varit arv efter fadern Måns Bryntesson, från 1524 kung Gustavs troman på Älvsborg. Att Mån3 Bryntesson vid den tiden även ”gjorde affärer” i Örgryte, framgår av det bekanta pergamentsbrevet, daterat 24 juni 1526, vari Arun och Kiels Esbiörnsson intyga, ”ath vij med vore systhers och syctherbarns rodh, samtycke och godvillie haffve sold och uplatedh erlif volbyrdig sven Mons Bryntesson eth vort olafisko liggendes mellum bodhe Lijlsiöorne ij Herlanda sogn i Sevedals heret etc…..”.2)

Efter Sten Erikssons död (han blev dödligt sårad vid fängslandet av Eril XIV) kom den knappt 40-åriga änkan att i ytterligare 40 år äga, förvalta och utvidga egendomarna. Sten Eriksson lär på dödsbädden ha lovats grevlig värdighet, ett löfte som Johan III infriade till änkan och barnen 1569 (Raseborgs grevskap i Einland).

Av örgryteegendomarna lydde Kålltorp Övre och Torp under senare delen av 1500-talet och början av l600-talet under Kärra. Så heter det 1606: ”Grefwinnan Fru Ebba brukar afwel uppå sitt eget frälsehemman med till­hörande Kortorp och Torpet.”3)

Läns Bryntesson har ej fått så vackert eftermäle i vår historia. Han va: inblandad i västgötaherrarnas uppror 1529 trodde sig kunna bli Gustav Vasas efterträdare, när denne störtats. Upproret blev ett fiasko och Mans Bryntesson avrättades.

Dottern Ebba var enda barnet i faderns äktenskap, född på Upplo i Magra socken, vilken egendom genom hennes gifte med Sten Eriksson senare kom att ingå i makens friherrskap.

Fru Ebba gjorde sig känd för stor manhaftighet och företagsamhet, kallas därför ”Gref Ebba” och lär även själv skrivit sig så, blev också bekant för härsklystnad, utomordentlig närighet, ständigt bråk med sina bönder och för sina många rättegångar.

Med Nylöse borgerskap hade fru Ebba åtskilliga tvister. Som ägare av Lärjeholm hade hon tagit sig friheten lägga beslags på och låta inhägna en del av Skräppekärrs mark, vilken alltsedan Nylöses grundläggning tillhört stadens borgerskap och vissa Lärje-bönder som samfälld betesmark

 

Det blev en långvarig fejd mellan borgerskapet och fru Ebba, men här fick hon att göra med annat motstånd än maken Sten Eriksson mött, när han grundade Grafsnäs egendom på Hjälmered-byns mark, varvid bönderna antingen fick packa sig av eller bli torpare på godset. 4) Nylöse borgare var ett hårdfört släkte, som ej väjde för våld, när det gällde att tillvarataga sina rättigheter. År 1573 fann sig stadens magistrat och borgerskap föranlåten ”att utkasta det som blivit inkräktat” och 1584 noteras, att borgarna ”nedhriffvit och upbrändth then freds- gårdh, som på thersis gamble häffd och mulabeet olagligen opsat war” 5)

År 16OO hölls på hertig Karls befallning ”ransakning”, varvid 16 adels­män, 6 kronofogdar samt Vätle och Sävedals häradsnämnder satt till doms mellan ”dhen Edla och Wälborna Fru Ebba” och Nylöse borgare. Domen blev att eftersom Nylöse borgare och lärje bönder med många och fasta skäl bevisat, att. Skräppekärr av ålder varit deras mulbete, så skulle området det också i fortsättningen förbli. 6)

Dessa tvister uppmärksammas i en utredning, som Göteborgs magistrat på 1730-talet lät göra. Då konstateras, att ”Grefwinnan Ebba till Raseberg och Grafsnäs, som fordom egt lärie, uti 15:de Seculo begynt gripa wida omkring sig än hon bordt och inkräktat en del af Skräppekärr”. 7)

Samma självtagna rättigheter praktiserade fru Ebba på andra platser, dä: hon även ”grep omkring sig” genom att låta sitt folk för sin räkning ±ägga beslag på och inhägna allmänningar. På grund av klagomålen hölls på kung Johans befallning 1584 räfst och rättarting av Västergötlands lagman Erik Gustafsson Stenbock mellan å ena sidan fru Ebba och henne3 son Axel och å andra 3idan ”de bönder i Örgryte”. Klagomålen gällde, a‘ fru Ebba låtit inhägna en hage från sin gård Kärra till Delsjön och med ”samma hage förmena bönderna, som boendes are i Örgryte, deras bästa fämark, skogshygge och ållonskog, så ock dermed hon tillegnat sig från förenämnde bönder några qwarnfall och ålefiske, som liggendes äre Uti samma inhägnad”.

Fru Ebbas fogde Anders Bengtsson framhöll, ”att samma hage var i Salig Herr Stens tid inhägnad”, vilket bönderna visserligen medgav, men påvi­sade ”att de strax beklagat sig för Salig Herr Sten och begärt att hage; skulle läggas ut igen, så framt de icke skulle övergiva sina gårdar ell nödgas beklaga sig for högloflig Konung Gustaf; deruppå bekommo de så- dane swar af Salig Herr Sten:efter samma inhägnad war dem till skada,

wille han dermed icke göra dem något hinder eller förfång, och blef sam hage dermed aflagd intill dess nu Grefwinnan låtit honom inhägna, det bönderna och strax utlovade med en tolfmannaed stadfästa”.

Domslutet gick fru Ebba emot, ty beslutet blev att bönderna måtte behålla sin gamla hävd i färmark, kvarnfall, skogshygge och ollonskog, ”som dhe ålder haft hafwa, så framt bönderna skulle kunna blifwa wid macht och besitta sina hemman”. 8)

Ebba Månsdotter avled I0O9 på Lärjeholm och kom sa småningom till ro under gravhällen i Uppsala domkyrka. Grafsnäs och Kägleholm synes hon tidigare överlåtit till sönerna, medan lärjeholm och Kärra med under­lydande gårdar genom arv tillföll Herman Wrangel. Dottern Edla Eeijori- hufvud var gift med riksrådet Mauritz Grip. Deras dotter Margareta blev l6l2 gift med sedermera riksrådet och fältmarskalken Herman Wrangel.

Hur förhållandena gestaltade sig på örgrytegårdarna de oroliga åren på 1610-talet, då Älvsborgs fäste intogs, Nylöse stad nedbrändes och danskarna tog fästningen och sju härader i pant, därom har de gamla handlingarna föga att förmäla. Bekant är emellertid, att Herman Wrangel var mannen, som erhöll konung Gustav Adolfs uppdrag att resa till Halmstad för att till danska ombud Överlämna sista delsumman av Älvsborgs lösen och sedan å Sveriges vägnar taga fästningen med underlydande härader i besittning. Wrangel överlämnade beloppet i Halmstad den 24 januari 1619 och övertog Alvsborg den 31 januari samma år. 9)

Herman Wrangel innehade Lärjeholm ooh Kärra med underlydande gårdar till sitt frånfälle 1643, varefter dessa egendomar Övergick till en av sönerna generalen Johan Mauritz Wrangel, som avled 1665.

”Salig Herr Johan Wrangel” noteras ännu l680 i jordeboken för Kärra, dvs för dennes arvingar. Under 1670-talet var, en av dessa arvingar, riksrådet Christer Horn, gift med J.M. Wrangels dotter Anna Elisabet, nominell ägare av Kärra, men vid denna tid var gården, liksom Kålltorp och Torp, pant satt’.

J.M. Wrangel hade 1660 förpantat Skultorp i Partilie och Kärra i Örgryte till dåvarande justitiepresidenten i Göteborg Israel Korfelt för 1000 rdr Kärra utbyttes emellertid 1678 mot tvenne gårdar i ”Lärgieby”, vilka 1663 förpantat8 av J.M. Wrangels son Gustaf Herman till rådmannen Hans Jurgenses i Göteborg.10) Bytesöverenskommelsen uppgjordes mellan Mauritz Wränge:

broder till G.H. Wrangel och Jurgensens sterbhusdelägare.

I jordeboken 1684 heter det om Kärra: ”Sahl.Kerr Johan Wrangels, possidera af Elisabet Westerman”. Till rådman Jurgensens arvingar hörde hans änka, Elsebe Westerman, som efter Jurgensens död 1663 ingått nytt äktenskap med superintendenten Andreas Kilander i Karlstad. Elsebe Westerman blev änka andra gången 1673 och synes ha återflyttat till Göteborg.

Elsebe Westerman tycks ensam ha förvärvat Kärra och förpantade 1687 gården till fru Maria Valck. Mot denna pantsättning protesterade rådmannen Jacob von Ackern, som ansåg sig ha äldre panträttigheter i gården och lät 1691 lagbjuda Kärra som sin pant, men det gjorde också Maria Valck, ”aflidne Sigbrandt Valcks Efterlefwerska”.11) Året därpå lät von Ackerns änk;

lagbjuda gården. 12) Varken hon eller ä.nkefru Valck synes dock ha fatt fasta. Börlikning har troligen kommit till stånd, ty ännu 1696 innehades Kärra av Elsebe Westerman, Bom då sålde gården.

År 1696 lät ”Fru Anna Liza Wendelinin lagbjuda Kierra gård i Örgrythe, som hon sig af Biskopinnan Bru Elsebe Westerman sig tillhandlat hafwer”.

I andra uppbudet 1697 anges köpeskillingen till 1.100 daler s:mt. 13)

Anna Elisabet Wendelin (163O-1717) var änka efter artillerimajoren Eber­hard Stroh i Hessen-Darmstadt. Dottern Elisabet Agnes Strohin var gift med biskop Johannes Carlberg i Göteborg. Svärsonen påtalade 1698 inför häradsrätten en hel del ofog, som allmogen hade för sig på ”hans Swärmode Fru Margareta Wendilina sig tillhandlade Frälsehemman Kierra”. 14)

 

Skrivaren har här dabbat sig på fru Wendelins förnamn, men i övrigt före kommer även motstridiga uppgifter. Fru Wendelin noteras i jordeböckerna som ägare till 1714* därefter dottern. I domböckerna tyder vissa uppgifter På att biskopinnan Carlberg redan 1702 skulle varit ägare, men 1703 hete: det att ”biskopinnans Fru Moders landbor på Kierra voro Anders Olofsson och Anders Jonsson”. 15)

Antingen nu modern eller dottern ägde Kärra, så hade egendomen dock komma i Carlbergs-släktens ägo och kom där att förbli till 1772.

Såväl Anna Elisabet Wendelin som dottern Elisabet Agnes Strohin avled 1717, modern den 3 mars och dottern den 5 maj. l6)

Som fast egendom i boet hade barnen gårdarna Underås, Överås och Kärra samt besittningsrätten till landeriet Burgården. Vid bodelningen kom Kärra så småningom att tillfalla en av sönerna, dåvarande löjtnanten Bengt Wilhelm Carlberg. I jordeboken I73O ”possideras Kärra af Lieutenanten Carlberg”.

Bengt Wilhelm Carlberg (1696-1778), åren 1727-1775 stadsingenjör i Göte­borg, från 1762 överste i fortifikationen, tidtals t.f.landshövding och överkommendant, har fått sitt äreminne tecknat i dr Arvid BaeckstrÖms gradualavhandling ”Studier i Göteborgs Byggnadshistoria före 1814”, vari även egendomen Kärra, eller Kärraiundr som den från B.W. Carlbergs tid kalla3, något omnämnes. Enligt Baeckström bebodde Carlberg, redan han 1729 sålt Underås, ett av honom 1733 uppfört trähus i staden, men från 1745 till 1772 var han bosatt på Kärralund.

Namnet Kärralund hade dock äldre anor på gården. 1 ”Nya lödöse Tänkeböcker” behandlas 1596 en rättegång, vari sju personer åtalas av grevin­nan Ebbas tjänare ”med en zedell ath de skulle haffua wåridh i Kierra lund och giffuith hugh på hennes nådes tienare”, vilket de tilltalade förne­kade, med tillägget att de där intet annat beställde än att de gick till gården och tog ut sin boskap, som där intagen var. 17)

Enligt jordeböckerna brukades Kärra åren 1703 och 1715 i fyra parter om vardera 1/4 mantal. 1748 noteras majoren Carlberg som brukare av l/4 mt och tre bönder av vardera l/4 mtl. 1758 upptages överstelöjtnanten Carlberg för 3/4 mtl och bonden Börge Andersson för l/4 mtl.

Kärralund hade liksom flera andra örgrytegårdar del i Ranängen. Ar 1751 arrenderade Carlberg ut Kärralunds ranäng till direktören i ostindiska Kompaniet Magnus Lagerström, som av Kärralunds, Kålltorp-Övergårdens och Stora Torps andelar i ängen hopfogade sitt Gubbero. Genom förpantnings- brev 1757 på 80 år överlät Carlberg mot en panteskilling av 4733 dir sitt område till Lagerström. 18)

Ägobyte förekom 1761 mellan gårdarna Kärralund och Stora Torp. Överens­kommelse härom träffades mellan Carlberg och ”thess wälborna Eru Jeanna Christina Blessingh” och karduansmakaren ”Mäster Eric Westerberg och the hustru, Madame Anna Catharina Kollinia”. 19)

B.W. Carlberg var gift två gånger? först med Anna Dorothea Weber, som avled 1727, och från 1729 med Johanna Christina Blaesingh (1714-1770), eller von Biessingh (fadern adlades 1743). Han efterlämnade barn i båda äktenskapen, däribland sonen i andra giftet Carl Wilhelm, stads­arkitekt i Göteborg.

År 1772 sålde Carlberg Kärralund till handlanden G.B.Santesson och var från 1773 bosatt på Lillatorp, som han inköpt 1748.

Gustaf Bernhard Santesson (1739-1790) var född i Skåne, där fadern var officer, men släkten S. härstammar från Långaryd i Småland.

Han kom som yngling till Blekinge i handelslära, men flyttade sedan till Göteborg och blev göteborgssläktens stamfader. Han började sin bana här med sillsaltning i mindre skala men arbetade snart upp rörelsen, bedrev betydande handel och skeppsrederirörelse i Göteborg och trankokeri i Skärgården. Santesson vann 1765 burskap som handlande i Göteborg och samma år förening med Handelssocieteten. Han var först gift med Johanna Maria Petersson (174O-1766) och andra gången från 1773 med Dorothea Elisabet Matzen (1746-1829), dotter av handlanden Harder Matzen och Catharina Maria Hissen. Genom sitt andra gifte blev Santesson befryndad ned flera välkända göteborgska köpmanssläkter.

Santesson var påverkad av den herrnhutska rörelsen och stödde den av fattighusprästen Johannes Willin grundade fattigfriskolan, till vars föreståndare han hörde. Makarna Santesson sände äldste sonen Berndt Harder vid 6 års ålder för uppfostran till herrnhutska skolan i Christiansfeld i Sleevig. Enligt uppgift var sedermera storköpmannen m.m. Berndt Harder Santesson det första svenska barn, som intogs på detta skolhem. Makarna Santessons initiativ bar frukt, ty i Biografiskt Lexikon 1847 uppges, att ”därefter avgick dit flera år i rad en hel fartygsladdning (!) av barn från Göteborg”. 20)

Predikstolen och därmed förbundna ”prestestol” skänktes 1780 till Ör- gryte gamla kyrka av dåvarande kyrkoföreståndaren ”Högädle Herr Berndt

Gustaf Santesson och dess Gudälskande kära maka Högädla Fru Elisabeth Mat Pen”. 2l)

Efter G.B.Santessons frånfälle 1790 innehade änkan Kärralund till 1802. Barnen var dels genom arv och dels genom återköp ägare av Underås-Överås.

År 1803 erhöll näst äldste sonen Sante Johannes fasta på Kärralund, som han 3°mars 1802 köpt av sin mor för 20.000 rdr rgs. I försäljningsvill­koren stadgades, ”att min käre son Sante Johs Santesson eller den som efter honom skulle få Kärralund, därstädes skulle draga försorg om hus­hållningen för min käre fader Harder Matzen och dess systerdotter Anna Matzer i dennes lifstid emot den betalning, som han med min käre fader kan

öfverenskomma”.

Sante Johannes Santesson hade 1801 erhållit förening med Handolssocioteten i Göteborg. Kan var född 1778, men gick ur tiden redan 1804, före både morfadern och modern. Hans änka Elsa Margareta, f.Gaadda, sålde 18O6

 

Kärralund till handlanden Lars Claesson, som samma år fick fasta på gården. Köpeskillingen var 16.666 rdr 32 skill.b:co.

Lars Claesson hade 1787 erhållit förening med Handelssociteten och vann 1788 burskap som handlande i Göteborg. Han var gift med Helena Elisabet Grahl, som efter makens död 1834 till sitt frånfälle 1846 upptages för Kärralund. Från 1842 utarrenderade hon gården till sonen Isac.

Efter moderns död tillföll 21/60 mtl Isac Claesson i arv och 1850 Över­tog han återstoden 39/80 mtl av syskonen for 18.416 rdr brco.

Isac Claesson (f.1795) vann 1827 burskap som minuthandlare och samma år medlemskap i Handelssocieteten. Det var en kraftkarl, som nu var ägare av Kärralund. Gården skötte han utmärkt, medan hans metoder med sitt arbetsfolk fått sämre betyg. Herrgårdsrätten var ingalunda avskaffad på denna örgrytegård under Isac Claessons tid, tvärtom tycks det varit ett käppregemente i sin prydno. Äldre tiders feodalherrar använde sig av fogdar och andra underhuggare för att hålla diciplin på sitt folk, men Isac skötte avbasningarna själv. En hel del historier om Claesson och och hans framfart finns bevarade, Stenström återger några i ”Örgryte genom tiderna”. Vid ett tillfälle lär dock agan fördelats jämnare:

Isac skulle aga en torpare, kommen från Tjörn, men det slutade med att husbonden själv fick en massa stryk. Stenström har även åtskilligt att berätta om Kärralunds kvarn, enligt sagesmannen en ”guldkvarn” för gården och om Claessons affärstransaktioner med samma kvarn. När staden för vattenverket köpt Kärralunds sjölycka och skaffat sig vattenrätten till Delsjön, var det emellertid slut med drivkraften för ”guldkvarnen”.

Till Stenströms skildring kan läggas, att vid expropriationen av kvarnen med tillhörande mindre markområde erlades 4666 rdr rmt.

Ar 1860 sålde Claesson den sedan 1757 av B.W. Carlberg bortförpantade Kärralund8 Ranäng till konsul Oscar Ekman för 11.000 rdr rmt. försälj­ningen av denna forna utmark medförde ingen förminskning i gårdens mantal.

År 1878 gick Kärralund från den Claessonska släkten, ty då köpte lantbru­karen Emanuel Pettersson 1 mantal Kärralund och l/l6 mtl Lilla Torp, vilken hemmansdel Claesson även ägde. Pettersson blev ingen långvarig besittare, ty i mitten av l880-talet noteras David Wemyss som ägare.

Han lät uppföra nytt corps de logis, senare kallat Johannero och från 1920 ägt av stiftelsen Göteborgs Welanderhem.

Vid sekelskiftet övertogs Kärralund av handlanden Herman Silvander, var­efter egendomen uppdelades. 1902 noteras 17/25 mtl för Silvander, 1/4 och 3/50 mtl för Fastighetsbolaget Kärralund och l/lOO mtl för byggmäs­tare A.Westerlind. Lagfart beviljades 30 juni 1905 för 17/25 mtl till Fastighets A3 Kärralund, som köpt denna part av delägarna i boet efter avlidne handlanden H. Silvander för 7O.3OO kronor. 22)

Fastighetsbolaget, som därmed var ägare av 99/100 mtl av gården, anlade villastaden Kärralund. Återstående l/lOO mtl antecknas från 1907 för byggmästare Nathan Persson, från 1908 för överste Otto J.Schreiber och senare för Welanderhemmet.

förhandlingar inleddes 1915 om försäljning av 17/25 mtl Kärralund till staden. Arealen av hemmansdelen med avdrag för avstyckningar upptages då till ca 138 har. Vid värdering beskrives den gamla manbyggnaden som ”uppförd av timmer i två våningar, brädklädd, oljemålad, täckt med tegel innehållande fem rum och kök i varje våning. Illa underhållen och i då­ligt skick”. Samma betyg fick rättarehuset, källarebyggnader, magasins- och ladugårdsbyggnader, växthus, lusthus och torplägenheter, medan träd­gårdsmästarebostad samt stall och vagnbod var i gott skick. 23)

Stadsfullmäktige beslutade 1916 att av fastighets A-B Kärralund inköpa dels 17/25 mtl Kärralund, dels Bruaremossen, avsöndrad från Torpa Mellan gården, samt avsöndrad jord från l/l2 mtl Lilla Torp mot köpeskillingen 300.000 kronor. Undertecknare av köpekontraktet för fastighetsbolaget var John och Carl Silvander m.fl. 24)

År 1923 köpte Göteborgs stad ytterligare en del av det gamla frälsehem­manet, betecknat som 1/4 mtl litt B, areal 192.890 kvm. Säljare: Carl, Erik och John Silvander m.fl. Köpeskilling: 328.000 kronor. 25

Kärralunds huvudbyggnad rivs 1947.

Kärralunds huvudbyggnad rivs 1947.

 

Hänvisningar:

  1. Ortnamnen i Göteborgs & Bohuslän del 2
  2. Västergötland Eornminnesförenings Tidskrift II/15
  3. ”Örgryte genom tiderna” av i1. Stenström del I sid 17
  4. ”Gräfsnäs. Ett Västgötagods och dess Öden” av Linnar Linnarsson
  5. Västergötlands fornminnesförenings Tidskrift II/38

6-7 landsarkivet Gbg: Drätselkammarens arkiv,Upplåtelsehandl 12.rot 1- 8.

  1. Västergötlands fornminnesförenings Tidskrift II/2-3 97 ff
  2. Göteborgs Jubileumspublikationer: del I sid 1
  3. Sävedals härads dombok 1678
  4. Sävedals härads dombok 1691
  5. Sävedals härads dombok 1692
  6. Sävedals härads dombok 1696, 1697
  7. Sävedals härads dombok 1698
  8. Sävedals härads dombok 1702, 1703
  9. Personhistorisk Tidskrift 1920: Carlbergs-albumet. sid 37-55 Göteborgs
  10. Jubileumspublikationer: del VI sid 376
  11. Landsarkivet Gbg: Bouppteckningar, Johan Fredrik Bauer 1803

19 Sävedals härads dombok 1761

  1. ”Göteborgs Folkskoleväsen etc” av Joh.Ohlander sid 21 ”Örgryte Gamla Kyrka” av Carl G. Setterwall sid 12

22-23. Stadsfullmäktiges Handlingar: 1916 nr 98

  1. Stadsfullmäktiges Handlingar: 1918 nr 98 och protokoll 6.4 1916
  2. Stadsfullmäktiges Handlingar: 1923 nr 46 och protokoll 15*2 1923

Försäljningar av gården under 1800-talet: Landsarkivet Gbg: Svedala härads uppbud och lagfarter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: