Idag skall vi återvända till vintern 1929 och nya händelser på Stora Delsjöns is. Söndagen den 3:e mars 1929 inledde landstormen en vecka av aktiviteter i Göteborgsområdet, och det började med övningar i Delsjöområdet. Landstormen hade skapats 1885 och fått en mer organiserad form 1901 då allmän värnplikt infördes. Landstormen bestod av äldre soldater som i händelse av krig eller hot om krig kunde tjänstgöra men de äldre soldaterna skulle inte behöva placeras långt från sina hem och familjer.
Händelserna i Delsjön den första veckan i mars 1929 skildrades givetvis av tidningarna i Göteborg, här följer en artikel ur Göteborgs-Posten från måndagen den 4 mars under rubriken ”Landstormsveckans upptakt”.

”Landstormen önskar göra sig påmind den här veckan, och den gör det eftertryckligt och som det vill synas effektivt. Påminnelse numro ett kom på lördagsmorgonen, då vi glada i hågen styrde stegen ut mot närmaste spårvagn. Esperantokongress eller något annat kufiskt? Eller vad skulle flaggspelet på spårvagnarna betyda?
Landstormsdagar, upplyste en välvillig spårvagnsförare.
Påminnelse numro två kom på middagen med ljudeliga trumpetsignaler av två härolder till häst, som redo in Landstormsveckan. Påminnelse numro tre skedde i Exercishuset frampå kvällen, där landstormskvinnor o. landstormsmän och landstormsungdom och andra dansade i magisk belysning och under, som det tycktes, synnerligen stor glädje.
Det blev natt och morgon den andra dagen. Klockan tio på söndagsmorgonen stod ett antal raska och hurtiga landstormsmän och -ungdom och -kvinnor uppställda på led, beredda på avmarsch till Delsjötrakten, där sedan under förmiddagens lopp diverse krigiska övningar företogs i terrängen, skjutövningar och kulsprutehantering. Efter att så ha tränat fosterlandförsvar tvenne timmar ställde man upp på Delsjöns is, där ett stämningsfullt korum hölls. Efter en psalm förrättade pastor Knut Ericson fältgudstjänst med bön och en kort predikan, åhörd av en ganska ansenlig skara människor, som av det vackra vårvädret lockats ut. Efter en slutpsalm stod landstormslottorna för rusthållet – kaffe och bullar. Landstormsungdomen lät sig beundras av tillstädeskomna kvinnliga bekanta, de yngre prövade på hur pass mycket de krigiska stålhjälmarna tålde av gevärskolvslag, vi andra tittade på kulsprutor och beundrade krigsmansprakten och läste bolsjevikiska rödlappar, som upplyste oss om att vi voro borgarpack och annat uppbyggligt.
Sedan blåstes till uppställning och vi tågade i den härliga vårsolens glans in till staden i snösörja och under blånande himmel. Och där tittade vi på landstormsmännens förbimarsch på gatorna med Götarna i spetsen, hörde överste löjtnant Naucklioff avtacka gardet – på Heden och marscherade själva hem för att byta på fötterna och äta en rejäl middag, vilket man ärligt förtjänar efter en Delsjöpromenad. – bull.” (G-P 4 mars 1929)
Enligt Göteborgstidningen, som hade en liknande skildring av händelserna, var det närmare 500 soldater som hade samlats på Delsjöns is denna dag.
