Tiotusentals såg motorlopp på Delsjöns is

Måndagen den 14 januari 1929 skrev tidningarna i Göteborg om de stora motortävlingarna på Delsjöns is som hade ägt rum under söndagen. Göteborgs-Posten och Göteborgs-Tidningen hade ganska olika vinklingar i sin beskrivning av dagen, därför kommer här båda tidningarnas artiklar i sin helhet, illustrerade med ett par bilder från Delsjöområdet denna dag när omkring 18 000 människor samlades som åskådare på höjderna kring sjön! Inledningsvis presenteras artikeln i Göteborgs-Posten.

Racertävlingen på Delsjön blev succès. Högsta fart 105 km. (Göteborgs-Posten)

”G.M.K:s isbanelopp samlade tiotusentals åskådare. Berglund, Carlsson och Segerström i främsta ledet.

Racerloppen på Delsjön blevo en succès. Göteborgs motorklubb har heder av i stort sett mycket lyckade arrangemang och är värd ett särskilt erkännande, eftersom det var första gången en rundbanetävling på is anordnats i Göteborg. Dagen gynnades av ett strålande vinterväder med till en början vår sol, men sedan kommo kyliga nordanvindar, som yrde upp snön, vilka dock icke i nämnvärd mån kunde matta intresset.

Åskådarna kunde räknas i flera tiotusental, däribland naturligtvis en icke obetydlig gratispublik. Överallt på höjderna runt sjön, på holmarna och uddarna, men även på isen utanför avspärrningarna stodo människor tätt packade. Att kunna hålla dem undan från själva tävlingsplatsen var ett jättearbete för polis och ordningsmän och lyckades icke helt och hållet, då favoriterna bland åkarna skulle hyllas. Härom är emellertid icke så mycket att säga, de snabbaste förarna förtjänade sannerligen den livliga uppmärksamheten, för vilken de blevo föremål.

För fartsensationerna stodo Gunnar Carlsson på Sarolea. John Berglund på H.D. sidvagn och Gunnar Segerström på Paige. Den sistnämnde kom upp i en genomsnittshastighet av c:a 76 kilometer i timmen, under det att Gunnar Carlsson presterade en fart av c:a 92 och John Berglund omkring 85 km. I enstaka varv voro hastigheterna givetvis åtskilligt större.

I första heatet saknade man Gunnar Ljungholm, till vilken ju en del förhoppningar knutits. Under en träningskörning pressade han sin maskin för hårt och motorn skar ihop. Henry Lindqvist debuterade på en B.S.A. och gjorde en synnerligen vacker insats under de första varven. Liksom Carl Eloff på New Hudson vann han snabbt på Artur Hultberg på New Imperial. Båda passerade redan i andra varvet, men nu kärvade Lindqvist motor och måste utgå för att icke förstöra den. Eloff blev därför segrare.

Under det att Gunnar Carlsson till en början icke lyckades få riktig sprätt på sin Sanoleamaskin i andra heatet satte Folke Carlsson på Ariel och Johan Fredriksson på Matehless så stark fart att de ganska snart kunde varva F.N. -föraren Gunnar Klingberg. I sista varvet gick även Gunnar Carlsson förbi och Fredriksson varvade för sin del Folke Carlsson. Största intresset knöt sig under heatet till Gunnar Carlsson som så småningom fick en finfin fart på sin maskin och segrade med tiden 6,26,9 min., närmast följd av Fredriksson.

Tredje heatet räknade båda framstående H.D. -förarna John Berglund och Edvin Andersson som deltagare och publiken var därför på helspänn. Den förstnämnde satte sådan fart att han redan i början av andra varvet kunde köra förbi. Han klarade kurvorna med en skicklighet som knappast någon annan under hela tävlingen och blev givetvis föremål för livliga hyllningar utefter banan. Det dröjde emellertid icke mer än några sekunder innan han fick kedjekrångel och måste ge upp. Detta tog nog kollegan en smula och Einar Jernås på Sunbeam blev därför heatsegrare. Hugo Julin lyckades icke komma igång.

I färde heatet ställde blott Johan Johansson på Norton solomaskin och Sven Hagberg på James med sidvagn upp till tävlan. Det är självfalle att den förstnämnde var den snabbaste. På sista varvet gjorde han för övrigt en vacker omkörning.

För att kunna få kompensation för misslyckandet i tredje heatet fick John Berglund tävlingsledningens medgivande om att ställa upp på nytt, men utom tävlan, i femte heatet. Även Hugo Julin på A.J.S. hänfördes dit. Fältet kom därför att bestå av två solo och ett sidvagnsekipage. Ehuru den sista från startplatsen körde Berglund snart förbi de båda andra solomaskinerna kördes i vacker stil av Enar Börjesson. I mellanheatet var emellertid Berglund för djärv i norra kurvan och körde kull. På långt håll såg olyckstillbudet ganska farligt ut, men föraren var snart på benen igen och satte full fräs. Kollegan på solomaskinen körde han på nytt förbi och kom in på finfin tid, 6,31,8 min.  Genomsnittshastigheten visade sig vara 92 km. d.v.s. något högre än Gunnar Carlssons. Utan kullkörning skulle han ha kört jämt 100 km.

Därefter ställde bilarna upp. James Söderqvist föredrog emellertid det till ett tidigare motorcykelheat anmälda Nortonekipaget framför Paigen. Största intresse knöt sig till Oskar Johansson på en Buick standardvagn och Chryslerföraren Ernst Holmqvist, som gjort sig känd genom deltagande i en del amerikanska racertävlingar. Både Johansson och Holmqvist varvade ganska snart sin kollega på Darant. Den förstnämndes ekipage jazzade dock betänkligt med framvagnen, särskilt på raksträckorna när farten överskred 90 kilometer. Hr J. förde det med känd bravur i mål.

Nästa lopp gällde finalheatet mellan de två snabbaste soloförarna, J. Fredriksson och Gunnar Carlsson. Den förstnämnde försämrade sin ställning och uppnådde nu blott en genomsnittsfart av 85 km., mot 87 i femvarvsloppet, under det att den sistnämnde ryckte upp från 92 still 94 kilometers fart, detta tack vare en otrolig djärvhet i kurvorna.

Så söljde sjunde heatet med tre Amilcar mot en F.N. Helge Bugel för fogade över en förträfflig vagn och distanserade från början sina medtävlare. I andra varvet sladdade han emellertid förskräckligt i norra kurvan och vagnen blev stående bakvänd. Det tog emellertid föraren blott några få sekunder att åter komma i rätt körriktning. Den duktigaste föraren visade sig Carl Wahlström vara. Efter att ha gått förbi S. Hultberg, som drog sig ur spelet efter några fula sladdningar, kom han i mål på tiden 8,31,3.

I sista heatet hade Gunnar Segerström på Paige, Per Mannersteedt på Amilear och Johan Berglund på H.D med sidvagn dagens utan tvekan mest spännande uppgörelse. Berglund hade Edvin Andersson i sidvagnen och satte omedelbart upp en oerhörd fart. Det dröjde icke länge förrän han gått förbi båda de andra tävlande, och därnäst var det Segerströms tur att passera Mannerstedt. I fjärde varvet gjorde Segerström en fullständig helomvändning och några dyrbara sekunder gingo förlorade. Berglund ökade därvid sitt försprång och varvade ännu en gång Mannerstedt. Det är självklart att Johnny blev föremål för livliga ovationer från den påträngande folkmassan.

Studerar man varvtiderna finner man att Berglund presterade dagens överdådigaste körning, 105 kilometer i timmen.

[Här utelämnar jag redovisningen av varje förares tider, de finns återgivna i G-T artikeln längre ned på sidan]

Prisutdelningen förrättades på aftonen på Coldinuorden i enlighet med den vanliga klassindelningen. Extrapriser tilldelades de utom tävlingen deltagande John Berglund och Huga Janlin. I samband med prisutdelningen höllos flera anföranden bl.a. av ett par S.M.K. medlemmar, som framförde lyckönskningar till den välarrangerade tävlingen. Samtidigt framfördes tanken på att S.M.K:s Göteborgsavdelning nästa söndag skulle arrangera ett islopp på samma bana istället för denna dag planerade vintertävlingen.” (Ur: Göteborgs-Posten 14 januari 1929)

Motorlopp på Delsjön 1929 (Göteborgs-Tidningen)

”Motorklubben hade tur med sina tävlingar, som lockade tusentals åskådare.

Det var tydligen i ett lyckligt ögonblick som Göteborgs Motorklubb hade kommit på idén att ställa till isbanelopp på Delsjön. Man gynnades av det lämpligaste vinterväder, lagom köld och strålande sol. Tilldragelsen var vidare såpass sällsynt här i trakterna, att allt folket strömmade till. Vad det led fram emot tolvtiden kantades backsluttningarna och kullarna utmed banan av skådelystna och en aldrig sinande ström av bilar och motorcyklar slingrade upp till parkeringsplatsen. Säkert måste man ta till siffror om 12- à 18 000 personer, om man vill komma sanningen närmast beträffande gårdagens publiktillslutning.

Vad man väntade på var den fartens sensation, som en i väldig fräs framrusande motorcykel alltid erbjuder, när den släpps lös i frihet. Emellertid skall erkännas, att det det aldrig blev någon fläkt över åkningen såsom man kunnat vänta. Den ende som egentligen fick upp någon hastighet, som närmade sig topprestationerna, var Johnny Bråttom-Berglund. Men i övrigt gick det rätt så trögt. En del heat misslyckades tämligen kapitalt. Den spännande striden på kniven uteblev utom i vissa enstaka, snart räknade moment, och ibland, som när et sidvagnsekipage åkte runt banan i fullkomlig promenadtakt och tämligen ensamt om intresset, då tittade man helst åt annat håll.

Delsjöhöjderna stodo klädda i rimfrost, och landskapet hade en av sina allra bästa dagar. Därtill bjöd folklivet rätt mycket av intresse, söta flickor i massa, små bunkalag här och var i skogen församlade kring termosflaskan och pluntan. Kort sagt: en verklig folksöndag. Men när klockan blev två och Johnny Bråttom kört alla sina halsbrytande lopp med ett kedjebrott och en finare kullerbytta som resultat, blev folket oroligt över att sista heatet lät vänta på sig. Bilarna voro för tröga i vändningarna tyckte man, och så rusade de närstående ner på banan i tydlig avsikt att sätta fart på åkningen. Vilket på det viset hann bli än ytterligare försenad. Många gingo också hem, när de sågo, hur saken låg till, och alla voro glada, om än inte över en stor motordag så över ett par friska, härliga timmar i strålande vinter.

Resultaten i de olika heaten framgår av nedanstående prislista.

Solomaskiner

Klass A: 1, Arthur Hultberg, New Imperial, 9,04,2

Klass B: 1, Gunnar Carlsson, Sarolea, 6,89,9; 2, Carl Eloff, New Hudson, 7,52,5

Klass C: 1, Johan Fredrikson, Matchless, 6,50,7; 2, Folke Carlson, Ariel, 7,13,5; 3, Johan Johanson, Norton, 7,19; 4, Gunnar Klingberg, F.N., 7,45

Klass D: 1, Edvin Anderson, H.D., 8,20,3

Solomaskinter (racer)

Klass C: 1, Einar Jernås, Sunbean, 7,14,4

Sidvagnar

Klass F: 1, James Söderquist, Norton, 8,43; 2, Einar Börjesson, Ariel, 9,14,1; 3, Sven Hagberg, James, 10,32,7

Sidvagnar (racer)

Klass G: 1, John Berglund, H.D., 7,05,6

Klass 1: 1, Carl Wahlström, Amilcar, 8,31,3; 2, Helge Bugel, Amilcar, 3,49; 3, Per Mannerstedt, Amilcar, 9,31

Klass 2: 1, Gunnar Meyer, F.N., 9,11,9.

Klass 4: 1, Ernst Holmquist, Chrysler, 8,05,2; 2, C.F. Petterson, Durant, 8,45,8

Bilar (turist)

Klass 5: 1, Oscar Johanson, Buick, 8,07,2

Bilar (racer)

Klass 1: 1, Gunnar Segerstörm, Paige, 7,53,8

Extrapris tilldelades dessutom Hugo Julin och Johnny Berglund, vilka fingo utmärkelser för bästa sidvagnstid och bästa kurvakrobatik.” (Ur: Göteborgs-Tidningen 14 januari 1929)