Göteborgs minsta folkskola

En idyllisk rödmålad stuga i Kallebäcksliden.

Det är i allmänhet ståtliga kunskapens tempel, som göteborgarna rest åt sina småttingar. Nordhemsskolan skäms ju inte för sig. Den står sig gott vid jämförelse med högskolan och latin och andra förnämiteter. Frågar man göteborgarna vad den största folkskolan i staden heter, svarar också åtminstone femti procent rätt. Men ändrar man frågan så här: Gissa, vilken som är vår minsta skola, ja, då gissas det not, men för det mesta galet.

Nu kan det naturligtvis inte kallas för dålig insikt i vårt kommunala liv, att bli bet i det fallet. Men eftersom den minsta folkskolan råkar vara en liten trevlig stuga ha vi gått och förälskat oss i den. Som motiv betraktat är den som synes av teckningen ovanligt tilltalande för att vara en skola och på läget är inte heller något att anmärka. Den klänger sig fast på sluttningen vid Kallebäcks lider och med sina rödmålade knutar ser den ut som en lantlig och idyllisk stuga, som glömt sig kvar där ute. Den utgör också en påminnelse om, hur staden grenar ut sig. Här var verkligen landet förut, men genom införlivningen fick Göteborgs folkskolestyrelse denna lilla puttskola under sitt beskydd, fastän undervisningen går i sina gamla fotspår därute.

Märkvärdig är Göteborgs minsta folkskola dock inte på något sätt. Den ser bara så rar och vänlig ut med en lärarinna, som går i stil med det hela och ett tjugotal små gossar och flickor utgörande hela skolans elevgrupp. Det inre av skolan är lika hemtrevligt som exteriören. Så värst stora fordringar på komfortabel inredning får man inte ha i Kallebäcksskolan. Den innehåller bara en enda sal, men för fröken och den lilla skolklassen finns det alldeles tillräckligt utrymme under deras små utflykter till lärdomens höjder.

Men det dröjer väl inte så länge, förrän den lilla Kallebäcksskolan sopas bort för att ersättas med en komfortablare byggnad. Så är nu en gång tidens lösen.

Ur: GT 24 oktober 1925.