Söndagspromenaden blir bekvämare

Den nya Delsjövägen färdig till höstsäsongen (ur GT 30 augusti 1925)

Med september nalkas åter högsäsong för söndagspromenaderna. Det finns nog folk, som trotsar väder och vind och blöta vägar och traskar omkring i omgivningarna året runt när helst de har en ledig dag, men de är nog inte så många och väljer nog inte heller så stereotypa vägar, att man precis lägger märke till dem. De kommer i varje fall inte i samlad trupp på vägarna utan mer en och en och har därför inte tillfälle att imponera. De verkliga söndagspromenaderna äger rum en och annan solig senvinterdag, en och annan vacker dag i april och maj och en och annan vacker dag i september. Då tar man på sig sportkläderna eller den vanliga söndagskostymen – en och annan kommer t.o.m. i lackskor och hög hatt – och promenerar till Delsjön.

Det finns vackra vägar åt nästan alla håll från Göteborg, men inga har blivit så populära som Delsjövägarna. Man kan gå utåt Rya skog och ta en avstickare upp i Hisingsbergen och titta på utsikten över havet. Samma förmån bjudes åt Fiskebäckshållet. Man kan gå genom Änggården söder om Botaniska parken och nå de vackra säreget formade höjderna utåt Högsbo. Man har också från Mölndal de mest inbjudande vägar att välja på, förbi Kikås och Pixbo eller förbi Stensjön och Gunnebo utåt Rådasjön. Så har man Lagklarebäck som är ett sannskyldigt paradis och vars vägar åt Stensjön och åt Norra Långvattnet hör till de mest uppskattade.

Den vanliga söndagspromenaden går all fall till Delsjön. Man kan komma dit från flera håll, över Lagklarebäck eller över Almedal, men skall man hålla riktigt på traditionen och vara riktigt säker på att inte behöva vara ensam och njuta av naturen – det finns verkligen natur här ute! – så skall man gå förbi Örgryte gamla kyrka och Stora Torp.

Här ligger idyllerna i en lång kedja utmed vägen, de små röda stugorna, bron över Mölndalsån, det gamla templet och kyrkogården. Det finns väl ingenting av det vackra i stan och omgivningarna, som blivit så uppskattat av de riktiga göteborgarna som detta. För inte så länge sen var man vid Örgryte gamla kyrka nästan ute på det riktiga landet. De senaste åren h ändrat mycket. Vilken av vägarna man än väljer, har man nu staden – åtminstone trädgårdsstaden – på höger hand. Den förnämt ålderdomliga stämningen dröjer ännu, fast inte så ostört som förr, kring de gamla parkerna och slotten vid Danska vägen. Men längre åt söder tar moderniseringen stora steg. Nödhjälpsarbetena skapade en ståtlig bilväg ända fram till Kolltorp. Från denna påbörjades i vintras en utlöpare åt Delsjön, och denna närmar sig just nu sin fullbordan. Den tar av från Kolltorpsvägen mitt för Lilla Torp, går öster om herrgården och letar sig i vackert jämna bukter fram genom backar och skogsbestånd nästan fram till Delsjön. Den gör halt vid vattenverkets boställen, vadan automobilerna ännu så länge får hålla sig på något avstånd från sjön. Sedan får man följa den gamla promenadvägen, som börjar väster om Lilla Torp, genom granskogen fram till sjön.

Den nya bilvägen, vacker, bred och välbyggd, är i det närmaste färdig. I båda ändar är arbetet avslutat, endast på en kort sträcka på mitten, där man haft omfattande sprängningsarbeten att ta i tu med, arbetas det ännu. Ett femtiotal man är sysselsatta med arbetet, och vägen torde i sin helhet vara trafikabel om någon vecka – alltså i god tid innan höstpromenadernas högsäsong inledes. Åtskilliga bilister ha förresten redan provkört vägen. Tack vare den gamla vägen från Lilla Torp har det varit möjligt att trafikera även nordligaste delen av den nya vägen.

För Delsjövandrarna finns det fler nyheter att anteckna. Nyanlagda vägar löpa på något avstånd från den stora bilvägen och föra till trakter norr och öster om sjön, som förut varit rätt föga besökta.