Det är inte ofta det kommer nya böcker om Delsjöområdet, än mindre avhandlingar. I onsdags disputerade Maria Persson på sin avhandling ”Minnen från vår samtid. Arkeologi, materialitet och samtidshistoria” (läs avhandlingen i fulltext via denna länk) Den arkeologiska undersökningen av Skatås 2008 är ett viktig del i avhandlingen. Jag har behandlat flyktinglägret tidigare här på delsjoomradet.se och du kan läsa mer via denna länk, extra trevligt är att se att det blogginlägget används som referens i Marias avhandling (s. 156).
På universitetets nyhetsplats kan du också läsa mer om avhandlingen och ämnet samtidsarkeologi, det finns även en film där Skatås har en framträdande plats (läs och se den via denna länk)
Maria har tidigare varit redaktör för antologin ”Skatås – utgrävningen av en minneslucka”. Utgiven av Bricoleur Press 2011.
Avhandlingen använder undersökningen av Skatås samt av Ramneskärsparken vid Utby utanför Uddevalla för att utveckla och testa olika metoder inom samtidsarkeologi. Av det två undersökningarna är det utan tvekan Skatås som väckt störst uppståndelse. Omkring 40 personer besökte grävningsarbetet vid Ramnäskärsparken medan över 1 000 personer kom till Skatås för att deltaga, titta och lämna berättelser kring platsen. Dessutom har undersökningen av Skatås fått stor uppmärksamhet i media inklusive rikstäckande television. Det är intressant att läsa argumentationen i avhandlingen och hur det vetenskapliga arbetet kombineras med en inriktning mot allmänhet och media på ett sätt som inte är vanligt att se i akademiska avhandlingar. Skatås kan alltså ge genklang i fler avhandlingar i framtiden, både bland de som stödjer och bland de som kritiserar denna unga gren inom arkeologisk forskning.
Maria diskuterar även effekterna av sina fältundersökningar och tycker att det skulle ha varit bra om det fanns något/några bestående minnesmärken över Skatås som flyktingläger. Det skulle kunna sättas upp skyltar eller bli en permanent minnesutställning vid Skatås motionscenter. (se s. 194-195).
Hur gick då själva disputationsakten?
Inledningen var minst sagt dramatisk! Den av fakulteten utsedde opponenten Professor Cornelius Holtorf från Linnéuniversitetet råkade ut för trassel i flygtrafiken och kunde inte komma längre än Arlanda, där satt han kl 13 när det hela skulle börja. Efter en timma kom dock disputationen igång tack vare att Mats Burström från Stockholms universitet, som egentligen skulle sitta i betygsnämnden bytte roll och trädde in som opponent. Trots denna mycket oväntade och ovanliga start på disputationen blev det en intressant och givande akt.
Mycket av diskussionen fördes kring begrepp och metodfrågor snarare än de två undersökta platserna. Det är inte helt lätt att avgöra vad som är samtidsarkeologi och inte lätt att avgöra vilka metoder som skall användas. Framförallt ansågs det problematiskt att använda intressegrupper i arbetet, framförallt om dessa har ett stort inflytande över var forskningen skall bedrivas, det blev en längre diskussion kring detta problem (se sid 196-97 i avhandlingen).
Läsare av detta inlägg är troligen mest intresserade av Skatåslägret och hur det behandlades under disputationen. Det blev främst exemplet med patronhylsorna som hittades vid utgrävningen som fick störst uppmärksamhet. Där finns en intressant redogörelse i avhandlingen kring hur dessa patronhylsor (s. 251-255) hittades och hur besökare berättade att det utbildades norska poliser i Skatås inför befrielsen från Tyskland under slutskedet av andra världskriget. Inga dokument kan belägga att det förekommit sådan aktivitet vid Skatås, de enda norrmän som vistades vid Skatås genomgick en helt annan utbildning, inte polisiär eller militär. Hur har då patronerna hamnat där de hittades? Någon säker förklaring kan inte ges. Opponenten föreslog att det kunde vara barn som hittat patronhylsorna på en annan plats och sedan tappat dem i Skatås, Maria tvivlade dock på den förklaringen.
Det var intressant att följa denna diskussion och höra Skatås och Delsjöområdet behandlas vid en disputationsakt.
Delsjöområdets historia 