Alla vet väl vad ett torp är – eller var: En röd stuga med vita knutar ute i skogen! Det är nog så många föreställer sig ett torp, men som alltid är det lite krångligare och lite mer intressant än så. Torpen finns egentligen inte längre, sett i lagens ögon, de försvann i och med en lagändring 1944, då fick gårdarna inte längre kräva att arrendeavgifter betalades med dagsverken, därmed försvann egentligen torpen.
Men de små röda stugorna som så många ändå betraktar som torp än idag har en lång och intressant historia. Första gången som begreppet torp påträffas är under tidig medeltid då små bosättningar uppförs i närheten av de större gårdarna. Invånarna i dessa nybyggen invid nyupptagna åkrar kan i många fall ha varit frigivna trälar som fortsatte att arbeta på samma huvudgård där de en gång varit ofri arbetskraft. Under århundraden kom dessa små torp att utvecklas till självständiga gårdar, exempel på sådana gårdar i Delsjöområdets närhet är Stora och Lilla Torp, Torpa by och Fräntorp.
Under 1700-talet kommer en ny våg av uppodling av utmarkerna, inte minst i Delsjöområdet. Men det var ganska krångligt att börja använda gemensamma utmarker till privat odling och byggandet av torp var länge förbjudet eller kringskuret av strikta regler.
Flera lagändringar mellan 1743 och 1770 gjorde det allt lättare att uppföra nya torp på gemensamma utmarker, något som nästan omedelbart fick effekt i Delsjöområdet där inte minst ägarna av Stora Torp utnyttjade möjligheten att expandera gårdens ägor. Torpet, så som många idag uppfattar det, föddes genom dessa lagändringar och allt fler små stugor uppfördes. Torparen var skyldig att utföra dagsverken på gården med sina egna redskap. Om han inte kunde uppfylla kraven i kontraktet avvisades hela familjen, samma öde drabbade oftast änka och barn om torparen avled.
Läs mer om torpare i Emigrationsutredningens bilaga 11 via denna länk.
Eller i Carl-Johan Gadds ”Den agrara revolutionen 1700-1870”.
Delsjöområdets historia 
Tack för den läsningen. Mycket nytt man lärde sig 🙂