I Stenströms hembygdsbok ”Örgryte genom tiderna” berättas om mötet mellan en torpare från Tjörn och gårdens oinskränkte härskare Isaac Claesson.
”Isaac Claessons regemente på Kärralunds gård är väl inte alldeles glömt. Han var en gammal tvärvigg, myndig och sträng, och kom han i sällskap med sin stora hund, var det nog ingen på gården som vågade mucka mot husbonn’. Det finns ännu historier i svang om hans nappatag. Bland andra hade Claesson en torpare, kommen från Tjörn. Denne hade på något sätt brustit i sina skyldigheter och Claesson beslöt, att han skulle lära honom mores. På förhand hade han sagt till husfolket, att om de finge höra något oväsen från Claessons kammare, så skulle de inte bry sig om saken. Torparen kom in, men när han förstod, vad det gällde, gav han sig till att springa runt i kammaren, hoppa över möblerna, och stack sig undan mellan bord och stolar, och Claesson andfådd efter med käppen så gott, han orkade. Hur det var, så blev Claesson trött av kapplöpningen och satte sig. Nu sätta vi oss och vila ett grand, sa’ Claesson, så ska’ du få mer sedan. Torparen satte sig också, men när Claesson efter en stund hämtat sig och ville ta itu med husagan, så inföll torparen på sin bredaste Tjörnbodialekt: ne, nu e de jagu je som slår. Claesson gav hals, men på grund av hans förut givna order, kom ingen honom till undsättning. Claesson fick efter den betan en sådan respekt för sin torpare, att han aldrig mer vågade säga ett knyst till honom och än mindre säga upp honom från kontraktet”. (Stenström, F. Örgryte genom tiderna. Del II s. 111-112.)
Det hade gått 50 år mellan händelsen och tidpunkten då Stenström fick höra talas om den. Därmed hade namnet på torparen fallit i glömska. Men vid en granskning av husförhörslängderna framkom det att det fanns endast en torpare från Tjörn på Kärralund vid den tiden, torpare Helge på Sjöbo. Torpet låg då på sin gamla plats där Sportfiskarna och Friluftsfrämjandet idag håller till. Senare flyttades hus och ladugård till den plats där Sjöbo återfinns idag.