Tuppa Lena och Nilstorpet

”Twänne torp äro under Frälsegården. Det andra mindre torpet är tätt wid landswägen, och bebos af en smed, derest är uprättadt et litet hus med en smedja.”

Raderna ovan är hämtade ur tidningen Göteborgs Allehanda år 1785 och beskriver Nilstorpet. Torpets historia började år 1780 när sockensmeden Hans Ahlström och hans hustru Catharina Sjöberg flyttade in. År 1814 bodde arbetskarlen Johannes Ekedahl, Elisabeth Cornelius samt den ”oäkta dottern” Christina Margaret och änkan Brita Ekström på torpet. Johannes bodde kvar på Nilstorpet till sin död 1826. Av någon för oss okänd anledning hade Johannes rest till Lidköping. Under resan dit hade han blivit sjuk och hastigt avlidit. Han blev begravd i Lidköping. Johannes blev 55 år gammal.
Elisabeth och hennes dotter bodde kvar i huset. Mamman tjänade som piga nere i Kallebäcks by. Troligen var även dottern satt i arbete men det avslöjar husförhörslängderna inte något om. Några år efter Johannes död flyttade arbetskarlen Jonas Modig med hustru Elisabeth och dottern Anna Brita in i huset. Från mitten av 1830-talet till slutet av 1840-talet delas huset av många familjer. Det var fråga om arbetarfamiljer som fick en tillfällig bostad i Nilstorpet.
Nilstorpets sista invånare flyttade in år 1872. Det var Magdalena Johansson med sonen Carl August och dottern Anna Maria. Familjen beskrivs i husförhörslängden som fattig. Det kan förklara Magdalenas bisyssla. Hon födde upp ungtuppar. Denna syssla gav henne smeknamnet Tuppe-Lena. Stenström som var en flitig besökare av dessa trakter i sin ungdom ger följande beskrivning i boken ”Örgryte genom tiderna”:
”Där nya och gamla landsvägen stöta ihop låg förr Nilstorpet, där Tuppe-Lena eller Malena bodde, som odlade och gödde ungtuppar, vilka hon sedan sålde på torget.”
Två år senare flyttade Frans Olof Lundqvist, son till smeden i torpet Ringshåla, in på Nilstorpet. Han för med sig sin hustru Albertina Jonasson och tre stycken söner. Båda dessa familjer lämnade huset under 1876. Efter att huset lämnats öde revs det och idag kan man inte hitta några spår av att det stått ett torp på platsen.