Älgs grotta i Bjelkes dal

Under början av 1900-talet nedtecknade Erik Bergendahl en del sägner från Partille, rövarna i Bjelkes dal var en av dessa berättelser:

”I en svårtillgänglig trakt söder om Partille samhälle, ett stycke väster om Prästtjärn, ligger mellan bergen en sumpig dalgång som bär namnet Bjelkes dal. På ena sidan stupar berget brant ned mot dalen och där har man flera nedramlade stora stenblock bildats liksom en grotta med en stor häll som tak. Här höll för en 60-70 år tillbaka (alltså omkring mitten av 1800-talet) ett rövarband till, bestulo bönderna i kringliggande nejd och gjorde trakten i övrigt osäker. Flera gånger hände det att folk, som foro prästvägen fram, blevo överfallna och bestulna på allt vad de hade på sig, och de kunde vara glada om de kommo med livet i behåll från äventyret. Slutligen fick man reda på var rövarna höllo till och männen i trakten samlade sig en dag och tog dem till fånga. Det visade sig då vara sju män och en kvinna. De dömdes till fängelsestraff och deras anförare, en vild sälle vid namn Älg, fick för sin del tio års vatten och bröd. Kvinnan, som skall hava sett mycket bra ut, mörk och med stora, vackra ögon, frigavs och lär sedermera hava blivit gift någonstädes i socknen. När Älg slutligen frigavs från fängelset fick han arbete på Partille tegelbruk. Men det blev ej någon riktig fason på hans arbete. När han ville kunde han arbeta lika mycket som tre andra ihop, men däremellan gjorda han ej ett skapande grand. Och om nätterna, när andra sovo, hade han ej ro i kroppen. Det var som om han gripits av feber och han gav sig ut på långa strövtåg. Så en natt begav han sig till Göteborg och där stal han vid Göta Källare en kopparflaska med mjölk, vilken han gick till torget för att sälja. Men någon bonde från trakten, som kände igen honom, angav honom för polisen. Så blev han åter fast och sedan dess var han ej mer synlig mera här i socknen.” (Erik Bergendahl, Partille krönika. Göteborg 1920 s. 213-14)