Johannes på Kolmaden

Lucka15

Kolmaden genomgick en totalrenovering och ombyggnad under början av 1820-talet. När det nya boningshuset stod klart år 1821 flyttade torparen Johannes Nilsson och hans hustru Johanna Larsdotter in. Johannes hade tidigare varit dräng på Lilla Torps gård och Johanna hade tjänat som piga på samma gård. Nu fick de möjligheten att bygga upp ett eget hem.
Under de första åren bodde de ensamma på torpet, men vid mitten av 1820-talet flyttade arbetskarlen Lars Jonsson in på torpet. Han hade tidigare varit den första torparen på Yttre Torp, ett av de största torpen under Stora Torps gård, men hade fått lämna över det till nya yngre och starkare krafter. Han var ensam efter att båda hans döttrar lämnat torpet.

Den 16 december 1830 avled Johannes efter tio år som torpare på Kolmaden. Hans hustru Johanna visste att när hennes man var borta var möjligheterna för henne att stanna på torpet ganska små. Hon kunde inte ensam uppfyll kontraktet med huvudgården om dagsverken. Men hon fick bo kvar en tid i huset. När begravningen var över, var det dags för nästa steg, bouppteckningen.

Johannes efterlämnade en ganska stor mängd föremål men också ett antal skulder. Det blev nu Johanna som fick betala de 25 riksdalerna och 34 skillingarna som boet var skyldigt olika fordringsägare. En av dessa var den mäktige ägaren av Kärralunds gård herr Claesson. Man kan fråga sig hur Johannes fått skulderna, möjligen fattades det pengar till torpet, eller så kanske han spelade och drack i traktens krogar. Hans stora uppsättning med kläder, i bland annat silke kan vara en annan förklaring till skulderna.
Utöver skulderna berättar bouppteckningen en hel del om Johannes och Johanna samt om deras torp under början av 1830-talet. Johannes hade ingen möjlighet att bedriva ett självständigt jordbruk på torpet. De små åkrar som tillhörde torpet var inte större än att det gick lika bra att odla dem med hjälp av handredskap. Det kan även tänkas att torparna hade möjlighet att låna dragdjur vid Stora Torp, men jag betvivlar att det behövdes vid torpet Kolmaden.
Johannes hade en grundläggande uppsättning verktyg i form av hammare, hovtång och två yxor. Detta var verktyg, som fanns i nästan varje hem under 1800-talet. Till verktygen fanns även en låsbar verktygskista som Johannes troligen hade med sig när han skulle utföra arbeten runt om på Stora Torps ägor.
Bouppteckningen avslöjar också något om Johannes och Johannas matvanor. De hade två stycken järngrytor, som dock tycks något slitna. Det fanns även en stekpanna i uppsättningen av köksredskap samt ett ”brannjern” som användes till att ställa stekpannan på över elden i torpets spis. Ett ”brannjern” var helt enkelt en ring av järn som hade tre stycken järnben som gjorde det möjligt att placera den över elden. Grytorna var redan försedda med liknande ben och behövde inte några extra fötter. De hade också möjlighet att koka kaffe och te. I stugan fanns också en fullständig uppsättning redskap för att baka bröd samt ett antal mått i olika storlekar som givetvis var nödvändiga vid hanteringen av alla slags matvaror.
Maten åt de sedan på hemmets porslinstallrikar. De hade även en karott att lägga upp maten på när den ställdes på klaffbordet. De hade tillräckligt med tallrikar för att även bjuda in gäster.
Stugan lystes upp av två ljusstakar av ten, men de saknade en lyckta. På väggen hängde torpets dyraste föremål, ett väggur. I övrigt hade man möblerat med ett klaffbord, två stolar, två kistor och ett skåp.
Vattnet fick varje dag hämtas vid brunnen och det var troligen Johanna, som oftast fick släpa på vatten. Det fanns två spänner med ett ok för transport av vatten till torpet. I hemmet fanns några böcker, vilka anges inte, samt en bibel. Detta visar att de båda var läskunniga och troligen även skrivkunniga. De ägnade sig alltså inte enbart åt hårt kroppsligt arbete utan även åt litteratur. Bouppteckningen avslöjar också att Johannes var en välklädd torpare med flera dyrbara kappor och västar. Flera av hans västar var gjorda av dyrt silke. Han hade också två par stövlar och flera hattar. Troligen var han också alltid välrakad med hjälp av sina två rakknivar, som han förvarade i en speciell låda.
Genom bouppteckningen har vi alltså fått en verkligt god inblick i hur torpet Kolmaden, såg ut år 1831. Men det vi sett här var bara en del av de föremål, som fanns i torpet. Där levde förutom Johannes och Johanna även arbetskarlen Lars Jonsson. De levde under samma tak i nio år. Stugans utrymmen var säkerligen noggrant uppdelad mellan det gifta paret och arbetskarlen. Den ensamme Lars Jonsson hade kanske inte så mycket, men vi får utgå från att han hade en säng, en del redskap och kanske även en ko som stod i torpets ladugård av sten.
Efter att bouppteckningen var avklarad bodde Johanna Larsdotter kvar något år på torpet, innan hon flyttade till Lilla Torps gård där hon åter fick tjäna som piga.

Kolmaden5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: