Tyvärr finns det inte några berättelser om hur ett eventuellt luciafirande kunde ha gått till bland gårdar och torp i Delsjöområdet så vi får vända oss till hur det ”oftast” var i Sverige under 1800-talet.
Det vi idag är vana vid att se i form av vitklädda, ljusförsedda och sjungande följen är yngre än 150 år och någon större spridning skulle inte luciatåg få för än ganska sent. Det gemyt vi idag förknippar med lucia är något helt annat än hur dagen betraktades längre tillbaka. Lucianatten infaller under årets mörkaste tid och går vi tillbaka till 1700-talet så hade det skett så omfattande förskjutningar i kalendern att det faktiskt var årets mörkaste natt under lucia. Det är därmed inte underligt att folktron förknippar dagen med allehanda oknytt som då kunde härja fritt! Ungdomar utnyttjade denna natt till att dricka mycket alkohol och dra runt mellan gårdarna där de fick än mer att dricka och kanske någon peng. Det var nog ett mindre trevligt luciatåg för omgivningen att möta, och kvinnorna var nog fåtaliga, det var mest drängarna som då var ute och firade.
Men hur detta var i och omkring Delsjöområdet kan vi bara gissa oss till.