”Finkhålet och bäckens hela dalgång är den mest förtjusande idyll, helst sommartid, en lust för öga och öra, det senare så till vida att fåglarna sköta stämmorna och bäckens sorl och sommarvindens sus i träden accompagnementet till naturens höga visa. I Finkhålet växa ett tiotal jättegranar, ca 50 meter höga, de vidaste mäta i brösthöjd cirka 275 cm” (Stenström, F., Örgryte genom tiderna, del II s. 28)
Idag hittar man inte Finkhålet och Finkbäcken på några kartor. Det är troligt att namnet användes lokalt i området vid Torp. Det enda omnämnande jag sett är i Stenströms text. Samtida lantmäterikartor tar inte upp namnet.
Delsjöområdets historia 