Medeltida text om Delsjöområdet

1312

I ”Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven (SDHK)” kan man hitta mycket kring svensk medeltid. En stor del av texten är på latin men det brukar finnas sammandrag på svenska.

I SDHK-nr 2517 från år 1312 finns det första kända omnämnandet av Delsjön. Jag berättade i ett inlägg under mars månad om händelserna som utspelade sig i trakten av Delsjökärr, här kommer hela texten samt en bild ovan på hur dokumentet ser ut i original.

Svensk sammanfattning:

”Knut Arnbjörnsson, Harald från Yllestad, Ingemund från Tåstorp och kaniken Hernfast i Skara redogör för en tvist mellan Västergötlands lagman Gudmar å ena sidan och domprosten Bengt Johansson i Skara å den andra rörande ägogränsen mellan deras skogsegendomar vid Ugglum och Fässberg i området mellan de två råmärkena ”dilsio” och ”holæsio” (sjöar; Delsjön och Hålasjön?); sedan utfärdarna utsetts till skiljedomare i denna fråga och genom noggranna förhör och undersökningar utrönt att oenigheten endast gällde området mellan nämnda råmärken, förkunnade de som sitt domslut att gränsen mellan nämnda skogar måtte gå rakt mellan två specificerade råmärken invid å ena sidan ”dilsio” och å den andra ”holasio”. Dock urskuldar de sig över att de inte redan från början dragit upp fasta gränser mellan dessa punkter med att tre förhållanden hindrat dem härifrån: folkträngseln, tidsbristen och det täta lövverket i skogen. Därefter kungjorde de, innan de gav sig av från platsen, sin dom rörande nämnda ägogräns inför en stor skara människor från Sävedal och Askims härader, vilka kan tjäna som vittnen.
Utfärdarna beseglar.”

För den som kan läsa latin kommer här texten i sin helhet:

Vniuersis presentes litteras jnspecturis. Kanutus Arnbiornæson Haraldus de vllistadhum Jngimundus de tasthorpe et Hæmfastus canonicus ecclesie scarensis salutem in domino sempiternam. Cum dudum jnter discretos et honestos viros Dominos Gudmarum nunc legiferum Wæsgocie ex vna parte et benedictum iohannis nunc prepositum scarensis ecclesie ex parte altera exorta esset materia questionis super terminis. limitibus seu metis silue eorum inter vglhem et fæsbiærg, asserente legifero et fautoribus suis siluam suam extendi debere per magnum spacium ad quandam incuruacionem vltra metas scilicet dilsio et holæsio in quas vniformiter consenserunt, Domino preposito et fautoribus suis vice versa referentibus se per eque magnum spacium vel amplius quam per modum clipei vltra dictas metas versus siluam legiferi possidere. Nos ad decidendum inter eos dictam materiam questionis ab ipsis ambobus promittentibus se ratum habere ac firmum tenere factum nostrum seu ordinacionem nostram in hac parte nominati rogati et ordinati arbitri seu arbitratores. vel amicabiles compositores, venientes ad locum de quo fuit contencio, et visis transcursis ac notatis diligenter metis in quas vterque prouocauit, jnuenientes tam per scripta eorum quam per testes qui videbantur ydonei, immo per verba eorum propria ipsos ambos omnimode concordare de dictis metis dilsio et holasio, et in nullo nisi de spacio inter dilsio et holasio discordare vel dissentire, inde intencione nostra fundata, fixa et firmata. non corrupti precio non ducti fauore, nec timore concussi, sed sequendo equitatem, prout in animabus et conscienciis nostris coram deo volumus respondere, arbitraria potestate nobis commissa vnanimiter et concorditer denunciauimus, quod a dicto stagno dilsio eo loco quo attingunt se vglubæk et stagnum ad rectum visum versus holasio eo loco, quo lapis superficialiter planus, et aliquantulum latus iacet in capite pontis lapidei iuxta dictum stagnum situati sit limitacio seu distinctio exnunc in perpetuum inter siluas eorundem memoratas, jta quod vnus et alter eorum contentus parte spacii de quo erat contencio infra hanc limitacionem adherente silue, quam ante ortam questionem cum pace sine impeticione tenebant, vltra hanc limitacionem seu distinctionem non inpetat prouocet vel inuadat, quam quidem limitacionem sufficientibus certis metis intermediis et apparentibus statim in principio signassemus, si tria nobis non obstitissent scilicet tumultus populi quasi ad pugnam parati, breuitas temporis, quia solum diem habuimus ad hoc factum et densitas foliorum in silua, quia sine fumo non possemus veritatem rectitudinis querere, et fumus in tanta densitate foliorum non posset per tantum spacium veritatem demonstrare et ob has causas hoc omisimus, considerantes hoc arboribus nudatis foliis posse fieri competenter eciam per paucos et quoscumque et quandocunque nuda terra. Hanc autem nostram ordinacionem seu diffinicionem de limitacione premissa antequam de loco recessimus astante multo populo de sæwdal et aschemhærad qui huic facto nostro testimonium perhibere poterit omnium nostrum consensu et consilio puplicauimus, et nunc ad enidenciorem cautelam huius facti, et viuaciorern memoriam sigilla nostra subiungimus ad hoc scriptum. Actum inter vglem et fæsbyærg anno domini, Mº, CCC°, XIIº sabbato proximo post exaltacionem sancte crucis.

Källa: SDHK-nr 2517.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: