Ännu finns det de som har upplevt att ha trädplantering på skolschemat. Vid vandringar och föreläsningar har jag träffat flera av de som varit med om att återinföra skogen i bland annat Delsjöområdet. Idag är det nästan svårt att förstå hur det var förr kring Delsjöarna, ”en grå bergtrakt” utan ett enda större träd. Enbart ljung och buskar i ett landskap hårt betat av kor och får. Det var bakgrunden till att Sällskapet Småfåglarnas Vänner framgångsrikt propagerade för att elever vid skolorna skulle hjälpa till med att plantera ut träd, för att gynna just småfåglarna. Det började på våren 1870 när 800 elever samlades vid nuvarande operan för att åka över till Hisingen som också var skoglöst. Detta försök var en stor framgång så det följande året samlades hela 1500 elever. De gick på led med trumslagare, banérförare och lärarkandidaterna som sångare i täten. Deras mål var Kärralunds gårds utmarker, där delades de upp i mindre grupper och arbetade med hackor, fröpåsar, krattor och klappbräden. De lyckades att så hela 25 tunnland inom nuvarande Delsjöområdet med fur, gran och lärk. De lade grunden till den skog vi idag kan se i området, även om många av träden de planterade säkert har ersatts av nya, men de inledde en ny ”grön” era i Delsjöområdet.
Under följande decennier upprepades planteringen inom fler områden, bland annat på Kålltorps vidsträckta utmarker under 1900-talets början.
Källa: Lindälv, E., Skogsvård.
Delsjöområdets historia 