Hösten 1941 skulle Annehög i Kallebäck rivas för att ge plats åt Boråsvägen som skulle breddas. Det var ett hus med en dyster historia. Vid mitten av 1800-talet berättas det att det bodde en vacker flicka – Bengta – i Kallebäck tillsammans med sina föräldrar som var ganska förmögna. Föräldrarna hade bestämt att hon skulle gifta sig med rike Bengt i Solsten och inte med någon av bypojkarna. Trots Bengtas motstånd blev det ett storslaget bröllop med äreportar och några mindre kanoner som lånats av Grönvalls som också bodde i Kallebäck. Några månader senare började det gå rykten om Bengt, han var en lurendrejare som mördat en person som kände till för mycket om honom! Det blev rättegång men det fanns inga bevis mot Bengt, men efter rättegången visade han sig hemma allt mer sällan. De få gånger han kom hem ägnade han sig åt att misshandla sin hustru. Vid ett tillfälle hade en resande man, kallad Krans, fått nattrum i stugan och just den kvällen kom Bengt hem för att slå sin fru, men den okände mannen trädde då fram och drev bort Bengt. Det ledde till att han kom att stanna kvar i stugan, trots att han var en känd stortjuv som ofta satt i fängelse. Familjen i stugan var inte populär hos resten av invånarna i Kallebäck, det sägs att de inte var välkomna vid sockenstämmans möten. Det ledde fram till att familjen flyttade ut på byallmänningen nära Boråsvägen och byggde Annehög.
Bengt försvann från byn när han dömdes för mord på en länsman och Krans dog på ett sjukhus inne i Göteborg. Bengta klarade sig dock bra som änka, hon slapp att bli betraktad som förtappad. Men hennes närmaste släkt var fortsatt nära kopplad till brottsliga handlingar. En halvbroder till Bengta blev ihjälstocken vid Galgkrogarna (nära dagens Liseberg) och hennes morbroder hängde sig i fängelset efter att han mördat Bengtas båda döttrar, men det var först efter att Bengta själ hunnit att avlida. Mördaren ”Galne Anders” hade tagit sig in i stugan genom skorstenspipan, där tog han livet av sina båda systerdöttrar natten efter pingstdagen 1886. ”Galne Anders” hade länge varit känd som en farlig person, trädgårdsmästaren Evald Jungberg i Kallebäck berättade 1941 för G.T. att hans farmoder hade haft ”Galne Anders” som dräng. Gång efter annan hade an komit in till henne och lämnat ifrån sig sina knivar. Orsaken var, att han inte ville bära allt för mycket på sig, då han kände att sinnet skulle rinna över!
Det var nog inte med någon större saknad som invånarna i Kallebäck såg på när Annehög revs och beredde väg för en bredare och bättre Boråsväg.
Källa:
G.T. November 1941.
Delsjöområdets historia 