Den imponerande ruinen efter den gamla kvarnen vid Kärralund är en av de viktigaste lämningarna i Delsjöområdet. På denna plats har det funnits en kvarn i drift under flera århundraden. Säkerligen sedan 1500-talet, men troligen fanns en kvarn här redan under medeltiden.
Första gången kvarnen vid Kärralund (då kallat Kärra) nämns i skrift var år 1584 och redan då ansågs den vara gammal. Anledningen till att man skrev om kvarnen på 1500-talet var att gården Kärralund hade inhägnat området från gården och upp till Delsjön och tagit ifrån bönderna rätten till kvarnfallet, betesmark och andra viktiga resurser. Det var den beryktade Ebba Leijonhuvud, som låg bakom inhägnaden. Hon gjorde sig känd för hårda tag mot bönder på många gårdar och gods. Men i fallet med kvarnfallet nära gården Kärra fick hon inte sin vilja igenom. Bönderna gick till tinget och de fick till slut rätt mot den mäktiga högadliga kvinnan.
Rannsakning hållen efter kung Johan III:s befallning af lagmannen i Vestergötland Erik Gustafsson Stenbock, ståthållaren öfver Vestergötland Knut Posse och flere adelsmän och häradshöfdingar i Vestergötland angående klagomålen mellan grefvinnan Ebba Lilliehöök på Gräfsnäs och hennes son grefve Axel Leijonhufvud och borgarne i Nylödöse, bönderna i Örgryte och i Vätle härad och i Alingsås. Flundre härad den 10 oktober 1584.
Att Greffvinnan Frv Ebbe haffuer latidt inhugget ehn [hage] iffrån sin gårdh Kärra och till ehn siöö benömdh Delasion och medh samme hage förmener bönderne, som boendes [äro] i Örgrjthe sockn theris bådste fåmarck, skogehugh och ållon skogh, så och ther medh haffuer tillägnedt sigh iffrån för:de bönder någre qvarnfall och Ålefiskie, som liggiendes ähre vthi samme inhägningh, Ther emoth gaff Greffwindens Fougdie Anders Bengtsson så för swar, att samme hage war i salig Her Stens liiffztiidh innhägnat, thet och bönderna bestode, dogh strax beclagede sigh för salige Her Steen och begärede, att hagen skulle läggies vth igen; så frampt the icke skulle öffuergiffue deras gårdar, eller nödges att beclage sigh för Högloffligh Koungh Göstaff, Ther opå bekomme dhe sådane swar aff salige her Steen, Effter samme inhägnat war them till skade, wille han icke ther medh göre them någet hinder eller förong, Och bleff då samme hage dher medh afflagt, inn till thess nu Greffwinnen haffuer latidt honum inhägne, thz bönderne och strx vthloffuede att stadfäste medh Ehn Tolff manna Ede på näste häredztingh, att samme hage bleff så aff salige her Steen afflagd, För thesse för:de orsaker kunne wy icke gilla samma hage kunne bliffue widh macht, vtan bönderne måtte behålle sin gamble häffd både i Fämark, quarnefall, Skogehugh, Fiskiewattn och Ålldenskogh, som the aff ållder hafft haffue, så frampt att bönderna schulle kunne bliffve widh macht och besittia hemane.
Widere beclagede the fattiges föreståndere i hospitalen i Nylöse, att ehn quarneström udi samma inhägnath, som aff ållder haffuer legat till the fattige i spettalen, och ther oppå haffue Kongz Mattz breff, Ähr them tagin inn udi samma hägnat, som förb:lt ähr. (Källa: Västergötlands fornminnesförenings tidskrift. Del II (Häft 1-10). 1901-1909. s. 97-99.)
Dokument från 1600-talet visar att det var bönderna i Vidkärr som brukade kvarnen. De hade troligen haft rätten till kvarnfallet under lång tid. Kanske gick deras rättigheter tillbaka till medeltiden. Under början av 1700-talet gjorde ägarna av gården Kärralund förnyade försök att ta över kvarnfallet och den gången lyckades försöket. År 1726 godkändes gårdens nya gränser och gården Kärralund fick sin egen kvarn. Det är troligt att åtminstone delar av den stengrund vi kan se idag är från tidigt 1700-tal. Kvarnen som ägaren av Kärralunds gård lät uppföra hade tre par stenar men kraften i Delsjöbäcken var oftast inte tillräcklig för att driva dem alla. När den nya kvarnen Susan byggdes år 1777, minskade man antalet kvarnstenar till två par i den gamla kvarnen.*
Mellan åren 1777 och 1869 var den nya kvarnen Susan den främsta på gården. När den hade förstörts av en eldsvåda och vattenverket vid Sjölyckan tagit bort större delen av kraften i bäcken, började en ny fas i den gamla kvarnens historia.
För att kunna fortsätta kvarndriften krävdes en ny kvarndamm. Den byggdes högt upp i sluttningen ovanför kvarnen. Dammen är fortfarande bevarad och väl värd ett besök. Kvarndammen byggdes omkring år 1870. För att få fram vattnet var det nödvändigt att spränga en ränna genom berget bort till Delsjöbäcken. Det går ännu att följa rännan en bit innan den bryts av Alfred Gärdes väg. Ännu idag kan man se spåren av de borrar som arbetarna använde för att bryta sig igenom berget och anlägga den lilla kanalen. Från kvarnluckorna högt ovan kvarnen förde sedan trärännor vattnet ned till kvarnhjulet.
Även om det var en imponerande anläggning, kunde den inte mäta sig med den nedbrunna kvarnen. Den nya kvarndammen höll inte tillräckligt med vatten i sig själv utan man var tvungen att köpa vattenkraft av Göteborgs vattenverk vid Sjölyckan varje gång Kärralund behövde använda sin kvarn. Sista gången Claesson köpte vattenkraft var år 1877, då han betalade 921,98 kronor för vattnet. Året där efter sålde Claesson Kärralund. Gårdens nya ägare valde att lägga ned kvarnen och riva anläggningen.**
—–
* Wilhelmsson, SA. Örgrytegårdarna samt några göteborgslanderier. s. 2. Västergötlands Fornminnes Tidskrift 97 ff. Lindroth 1925 s. 84. Dombok Sävedals härad 1828 med referens till kartan från 1726. Skattläggningsprotokoll för kvarnen vid Kärralund från år 1777.
** Göteborgs Stadsfullmäktiges handlingar år 1877 Nr 30. Samt Karta över Kärralund 1870, Lantmäteriet.
Delsjöområdets historia 