Stjärntorp

Stjärntorpet byggdes som arbetarbostad under Kärralunds gård cirka år 1880. I huset fanns plats för tre familjer. År 1880 flyttade änkan Anna Britta Kristiansson och hennes son Edvard från torpet Sjöbo in på ”en stuga” under Kärralund. Namnet ”Stjärntorpet” användes alltså inte vid denna tid. Anna Britta och hennes son delade huset med arbetskarlen Peter Aronssen, hustrun Britta samt deras barn. Något år senare flyttade en tredje familj in, arbetskarlen Johannes Larson och hustrun Edela. Samtliga tre lägenheter var därmed fyllda med arbetare. När Peter Aronssen den 30 juni 1888 avled, tvingas hans familj att lämna huset. Därmed stod en av lägenheterna tom och en ny arbetarfamilj kunde flytta in.
Familjen Johansson på stjärntorpet
Johan Alfred Johannsson och hustrun Johanna lämnade hemmet i Partille den 19 november år 1888, där de bott sedan giftermålet två år tidigare för att flytta till Kärralund. Familj blev kvar i huset ända till dess att det revs. Vid denna tidpunkt hade huset ännu inte fått namnet Stjärntorpet det kallades istället under tidigt 1890-tal för ”Wemyss lägenhet” eller endast ”Wemyss”. Torpet uppkallades då efter ägaren av Kärralunds gård. Under tiden fram emot slutet av 1800-talet lär huset fått namnet ”Kråkan”.26 Johanssons fick givetvis inte huset helt för sig själva. Den första invånaren i huset Änkan Anna Britta bodde ännu kvar, likaså Johannes Larsson med hustrun Edla, deras barn samt Johannes far. Mot slutet av 1800-talet började Johan och Johanna att få allt fler barn, fram till år 1905 blev det totalt 11 stycken. Familjen tog i det närmaste över hela huset under denna tid.

När staden köpte Kärralund och Stjärntorpet
År 1915 inleddes försäljningen av Kärralund till Göteborgs stad. Redan följande år var försäljningen avklarad och flera torp, däribland Stjärntorpet, hamnade i stadens ägo. Inför försäljningen gjorde man en värdering och granskning av alla byggnader på gården.
”Norra torplägenheten XVI): Boningshuset är uppfördt af plank i en våning med källare och vinds-lägenhet, brädklädt, rödfärgmåladt och täckt med asfaltspapp, innehållande två lägenheter om hvardera ett rum och kök i undra botten samt ett rum och kök å vinden. Huset är i mindre godt stånd. XVII) Uthusbyggnad af resvirke och bräder, rödfärgmålad, täckt med asfaltspapp, innehållande tre vedbodar och afträde i mindre godt stånd. XVIII) Ladugårdsbyggnad af resvirke, brädklädd, rödfärgmålad och täckt med asfaltspapp i mindre gott stånd”. (Göteborgs Stadsfullmäktige Handlingar 1916.
N:o 96.)

Torpet rivs
Under lång tid hade staden planerat för en ny och bättre friluftsanläggning. Storslagna planer fanns redan på 1960-talet att bygga en helt ny anläggning vid Brudaremossen på en platå av sopor. En ny utredning föreslog istället att Skatås skulle bli centrum för friluftslivet. Den nya friluftsgården skulle byggas på en höjd. Hela området skulle dessutom anpassas för bilar med parkeringar både vid de yttre gränserna och vid stora anläggningar så som Skatås skulle bli. Under slutet av 1960-talet räknade man att det fanns utrymme för ca 100 bilar vid Skatås, detta skulle utökas till ca 350. För invånarna på Stjärntorpet var detta dåliga nyheter. Utredningen presenterades år 1968 och redan följande år skulle Stjärntorpet rivas för att ge plats åt en ny stor parkeringsplats. Planerna som presenterades i utredningen genomfördes bara delvis. Parkeringen fick en annan utformning, något mer anpassad till omgivningen, än det ursprungliga förslaget. Men det hjälpte inte Stjärntorpet. Det slutgiltiga beslutet hade fattats och syskonen på torpet sades upp från sina hyreskontrakt. Signe, Hanna och Annie fick nya lägenheter i Göteborg.
Annie Haglund kunde inte hålla sig borta, när det stod klart att huset skulle brännas ned. Egentligen ansåg hon att hon inte borde ha åkt dit och tittat, men hon kunde inte låta bli, som hon sade till Roger Andersson vid intervjun. Ett sista försök att bevara Stjärntorpets minne, var när David Johansson, Johan och Johannas yngsta barn född 1905, ändrade sitt efternamn till Stjärntorp. När han avled i november 1996 fanns det inte några barn som övertog namnet.

Källor:

Andersson, R. Bland Torp och Herrgårdar.

Göteborgs Stadsfullmäktige Handlingar.

Delsjöreservatet. Konsultbyrån GAKO.