Denna söndag skall vi bege oss till Kallebäcks Nordgård. Texten nedan är hämtad ur: Wilhelmsson, S.A. Örgrytegårdar samt några Göteborgslanderier. 1972.
Sedan långt tillbaka var Nordgården frälse och låg under Råda. Som bruka noteras 1550 frälsebonden Laris.
Råda säteri ägdes och beboddes 1483 av väpnaren Magnus Rolandsson och i slutet av 1490-talet av dennes son Roland Magnusson, båda häradshövding i Vätle härad. Vem som därefter var ägare, är oklart, men det uppges at Råda i mitten av 1550-talet ägdes av Erik Månsson Ulf Sparre d.ä. till Broxvik i Gränna skn, knekthövidsman i Småland, ståthållare på Kalmar slott 1560, död 1564. Kan var gift med Estrid Jönsdotter, dotter av Jöns Jönsson (Stiernbielke) och Karin Björnsdotter (sparre). Genom sitt gift skall Erik Ulfsparre blivit ägare av såväl Råda som Källunda i Karda sk: Denna historieskrivning är emellertid omstridd. En viss Nils Persson,som 1559 beordrades att deltaga i gränsregleringen mellan Finland och Ryscl? uppges även ha varit ägare av Råda åren 1537-1591« ”Fru Estrid” uppges emellertid ha flyttat från Broxvik 1595 till Råda, där hon avled 1597, varefter egendomen med underlydande gårdar Övergick till sonen, lagmanm riksrådet och ståthållaren på Älvsborg Jöran Eriksson Ulfsparre (l544?-1612) till Öijared, Nääs i Skallsjö m.m. Råda gick i arv till en ”av sönerna, Johan, som överlämnade egendomen till sin hustru. Anna Carlsdotter Efter makens död gifte hon om sig med överstelöjtnanten Gustaf Krabbe. Rida med underlydande förvärvades 1626-1629 av en annan av Jöran Erikssc Böner, Peder Jöransson Ulfsparre till Ribbingtorp och Hedåker i Skarab. län samt Livered i Ale härad, ståthållare under olika perioder på Gripsholm, Älvsborg och över Skaraborgs län. Hans dotter Ebba, född på Råda, blev gift med assessorn i Göta hovrätt Carl Pauli, som innehade Råda och underlydande Kallebäck Nordgård till sin död 1657. En av hans söner, ry mästare Johan Pauli, innehade Nordgården till 1689, då han var nödsakad överlåta den till handelsmannen Johan von Minden i Göteborg. Nordgården hade då varit pantsatt till von Minden sedan 1684, men detta räckte ,icke några ägandebevis. Det blev rättegång mellan von Minden och överste Malco Hamilton, ”som af Fauli sig tillhandlat frälsehemmanet Kallebäck”.
I jordeboken 1697 är Nordgården ”förmedlad till 1/2”. Som ägare anges då ”Öfwersten och Baronen Mallchum Hammilton”.
friherre Malcolm Hamilton (1635-1698), överste Vid Älvsborgs regemente 1678, senare generalmaj or och 1698 landshövding i Västernorrlands län, var sedan l66l gift med Catharina Macklier, då änka efter överste David Sinclair. Efter Hamiltons död noteras sterbhusdelagarna som ägare av såväl Råda säteri som Nordgården intill 1719 då dottern Lunetta noteras för egendomarna.
Lunetta Hamilton var född 1674 och avled ogift på Råda 176l. Hon blev sista adliga ägare av Nordgården, som hon sålde till fortifikations smeden Anders Limmerhult i Göteborg. Denne avled 1741 och i JB 1742 uppföres hans änka som ägare av gården.
Dottern Sara Limmerhult var gift med borgaren Magnus Rebba, son av gäst givaren Anders Rebba vid Redberget. Magnus Rebba köpte även l/4 mantal Kallebäck Mellangärden. Fadern Anders Rebba sålde väl, som alla gästgivare, öl och brännvin. Sonen Magnus gav sig på en annan form av handel. Han transporterade vatten i tunnor till rådhustorget i Göteborg och sålde det varje morgon kl 6 för ett öre kopparmynt pr kanna.’ Så lönsam var denna affärsrörelse förmodligen icke, särskilt sedan en konkurrent om kundkretsen etablerat sig 1764. På Kallebäck tröttnade Magnus Rebba tyd ligen, ty samma år sålde han 1/2 mtl Nordgården och 1/4 mtl Mellangärden till komministern i Gustavi domkyrkoförsamling Johan Gadelius för 10.000 daler s:mt. Gadelius erhöll fastebrev 1767. 4) Då omtalas Magnus Rebba som ”numera borgaren i Kongelf”. Han innehade under slutet av 1760-talet och början av 1770-talet även en landeridel i Gamlestaden. Efter Gadelius1 död gifte hans änka Maria Såthman om sig med prosten i Örgryte Magnus Giesko Wallerius, som 1771 noteras för Nordgården och Mellangårdsdelen. Varken Gadelius eller Wallerius bebodde Kallebäcks-gården utan arrenderade ut egendomen. År 1770 namnes Johan Hillberg på Nordgården, 1777 var en kornett Niclas Litzberg arrendator. Ar 1781 övertog löjtnanten J.A.Carlberg Nordgården och Mellangårdsdelen av Vallerius. Johan Adam Carlberg (1732-1799) var son av stadsingenjören överste Bengt Wilhelm Carlberg och hans maka i andra giftet Johanna Christina Blaesingh.
Löjtnant Carlberg kom emellertid i ekonomiskt trångmål och sålde i slutet av 1780-talet Mellangårdsdelen samt Överlät 1789 Nordgården till sin mag, färgaren Fredrik Signeul, som dock avled samma år.
Styrman Axel Daniel Wenngren köpte 1792 Nordgården av Signeuls änka, Johanna Dorothea Carlberg för 1.666 rdr ’32 skill. specie eller 10.000 dir s:mt, samma summa som Signeul betalade sin svärfar.
Axel Wenngren var son av handelsmannen i Göteborg, senare brukspatronen på Thoreskog Olof Wenngren och Anna Catharina Maas.
Styrman Wenngren nr inblandad i en uppsats, som ekonomidirektören och manufakturfiskalen Mårten Staaf lämnade till Vetenskaps- och Vitterhetssamhället. Staaf var ledamot av detta sällskap och uppsatsen trycktes i des3 handlingar. Där heter det att ‘Wenngren hade tillvaratagit en vildsint kinenisk katt, då ostindiska kompaniets skepp ”Adolpt Friedrich” lastade i Kanton. Staaf ansåg katten synnerligen märklig och av särskild art, vadan han styrmannen till ära gav den namnet ”Viverra Wengreniana”.5)
Wenngren och han3 maka Anna sålde 1809 ftordgården till ”vågmästaren Jacob Wimnell och dess Fru Sara Gustafwa ileincke” för 2289 rdr b:co. Wimnell sålde i sin tur 1813 till grosshandlaren i Göteborg Anders Björnberg för 15.000 rdr b:co. Denna avsevärda•skillnad i pris på endast fyra år tyder på att något skett med egendomen under tiden. Så var också fallet.
Anders Björnberg (1777-1813) hade 1806 erhållit förening med Handels-societeten i Göteborg och 1807 vunnit burskap som handlande i staden. Han gick ur tiden samma år han köpte Nordgården, varför tredje uppbudet på gården kom att gälla hans sterbhus.. I bouppteckningen efter honom upptages ”Frälsehemmanet Nordgården i värde med derpå påbörjad tegelbruksanläggning till 1-2.333 rdr 16 skill.brco”.
Wimnell hade tydligen påbörjat tegelbruket, men förmodligen har han saknat nödigt kapital att fullfölja, varför han förmått den förmögne Björnberg att överta egendomen.
Anders Björnberg var vid frånfället ogift och hade testamenterat en stor del av sin kvarlåtenskap till bl.a. Sahlgrenska sjukhuset och Chalmerska slöjdskolan. Han var yngre broder till den mycket (och illa omtalade storköpmannen, brännvinsmatadoren m.m. Niclas Björnberg.
Grosshandlaren Johan Gabriel Grönvall (1769-1856) Övertog I813 Nordgården av Björnbergs sterbhusdelägare för samma summa, som Björnberg betalat, och erhöll samma är fasta på hemmanet, som länge kom att stanna i hans släkt. Några år senare anges Wimnell & Grönvall i mantalslängderna som ägare av tegelbruket.
J.G.Grönvall erhöll förening med Handelssocieteten i Göteborg 1802 och vann burskap i staden som handlande l8o3«
Tillsamman med Wilhelm Höns a d.ä. ingick han till Kungl.Majjt med ”under dånig Ansökning att å Grönvalls egendom Kallebäck Norrgården vid Mölndahls åen få anlägga och drifwa en Färgeri-Inrättning för färgning av Bomullagarn icke blott uti ägta Turkiskt Ködt, utan äfwen i andra färgeri Grönvalls och Röhss! ansökan beviljades av Kungl.Majt 2 april l3 även kallades Levanten.
Röhss, som var född i Sleswig och avlagt farmaceutisk examen l8l8, .”bosatte sig i Göteborg 1827• Han var en utomordentligt driftig man och blev så småningom ägare av olika affärsföretag: sockerbruk, bomulls-spinneri, pappersbruk, import- och exportföretag. Genom sitt gifte med Carin Bressander blev Röhss besläktad med Grönvallska och Brusewitzska familjerna. Han gick ur tiden 1858.
Färgeriet Levanten innehades gemensamt av Grönvall och Röhss. Grån I83I drev de även tillsamman handels- och fabriksrörelse under firma Grönvall & Röhss fram till 1839» då Grönvall drog sig tillbaka från affärerna.
År l804 begärde Johan Niclas Grönvall fasta på Hordgården, som han genom arv efter föräldrarna bekommit. Han avled 1866 och hans änka 1886.
Ar 1888 noteras lantbrukaren Carl Otto Andersson som ägare. Ännu 1924 upptagas hans arvingar för 1/2 mtl Nordgården, som då brukades tillsamman med 9/20 mtl Mellan gården och 23/190 mtl- Sörgården.
Fordgården med tillhörande delar av Mellan- och Sörgården såldes 1930 av Anderssons sterbhusdelägare till Göteborgs stad för 390.000 kronor. Sammanlagd areal redovisas med c:a 350 har.7)
Referenser
1. Ortnamnen i Göteborgs & Bohuslän del 2 sid 63f
2. Göteborgs Jubileumspublikationer: VI sid 46
3. ”Örgryte genom tiderna” av F.Stenström
4. Landsarkivet Gbg: Sävedals härads dombok 1767
5. ”Göteborgs Historia under Gustavianska tiden” av H.Fröding sid 203
6. ”Fabriker och Industrier i det gamla Göteborg” av G.Bodman s.279
7. Stadsfullmäktiges Handlingar: 1930