Laga skifte i Delsjöområdet

Den som besöker Delsjöområdet ser många stenmurar i skogen, men även i ”tätbebyggda” områden som Skatås. Många, men inte alla, av dessa murar är från det laga skiftet av utmarken vid mitten av 1800-talet.

Under 1700-talets andra hälft och under början av 1800-talet gjordes flera försök att reformera det svenska jordbruket genom så kallade skiftesreformer. Det började med storskiftet vid mitten av 1700-talet och utvidgades med enskiftet. Nya regelverk lades till de gamla utan att upphäva tidigare regler. Detta gjorde att skiftes lagstiftningen blev allt mer svårtolkad. År 1827 trädde därför stadgan om laga skifte i kraft. Det var ett nytt omfattande regelverk som upphävde de gamla skiftesstadgorna. Framförallt var detta regelverk skapat för att effektivisera och förbättra jordbruket. Gårdens ägor skulle bli mer överskådliga, lättare att bruka och även lättare att köpa och sälja. Det nya regelverket betonade att skiftet även skulle omfatta utmarkerna. Laga skifte fick stort genomslag tack vare att regelverket var tämligen väl genomtänkt. Det fanns bland annat möjlighet att överklaga beslut som ansågs vara felaktiga.
Laga skifte av utmarkerna kring Delsjöarna inleddes redan år 1833 när Kallebäcks by skiftades. Man följde då regelverket och skiftade även den del av utmarken som tillhörde byn. Ett knappt årtionde senare skulle hela utmarksområdet skiftas. Det var en process som pågick mellan åren 1843 och 1855. Det första som lantmätaren fick ägna sig åt var att bestämma den yttre gränsen för det område som skulle skiftas, samt vilka gårdar som hade rättighet till utmarken. Det var ett bitvis svårt arbete. Gamla kartor från 1700-talets början användes som underlag för att avgöra vad som var inägor och vad som var utmark. Den svåraste uppgiften var dock att bestämma gränsen mellan Örgryte och Partille socknar. Den gränslinjen gick rakt genom utmarken och företrädare för de båda socknarna hade helt olika uppfattning om var gränsen egentligen gick. En stor del av åren mellan 1843 och 1848 ägnades denna fråga. När den väl var avklarad gick det förhållandevis snabbt att upprätta en karta och dela upp utmarken mellan de olika gårdarna. Laga skifteskartan över utmarken är en viktig källa till områdets historia. Där får man veta mycket om hur marken användes, hur vägarna gick och vad olika platser kallades vid mitten av 1800-talet.

När de nya gränserna var klara uppfördes stenmurar som gränsmarkeringar, trägärdesgårdar var inte att tänka på då det inte fanns någon skog. På några platser ute i skogen kan man ännu se små rösen som lantmätarna använde som markeringar under sitt arbete. Dessa är inte lätta att hitta! På Slätås, alltså samma ås där TV- och Radiomasterna står, kan man hitta detta röse.

Det finns fler rösen bort åt Delsjökärr och en bit in i Partille kommun. Har man ögonen med sig ute i skogen finns det ständigt utrymme för nya upptäckter!

Delsjöområdet år 1855.

Kartöverlägg: Per Hallén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: