Fiske i historiska vatten

Den som idag ger sig ut med sitt spö utmed stranden eller i en båt på Delsjön är en del av en tradition som pågått i minst 8 000 år i detta område. De äldsta spåren av stenåldersmänniskornas aktiviteter vid Delsjöarna har hittats i strandkanten runt om sjöarna. På Näset omedelbar utanför dammen vid Sjölyckan har en hel del flinta påträffats. Lämningar efter människor som till en del fick sin försörjning av fiske på Delsjöarna.

Längre fram i tiden, från början av 1600-talet, finns spår i skriftliga källmaterial kring fisket i Delsjöarna. Då hade Älvsborgs slott, alltså kronan, rättigheterna till fisket i sjöarna. I räkenskaperna, som finns bevarade från slottet för år 1604, finns en post på nitton tunnor fisk och en tunna kräftor som fångats i Delsjön under året. Storleken på en tunna är svår att avgöra helt säkert för början av 1600-talet. Ett riktvärde är att en tunna motsvarade cirka 146 liter. Fisken i Delsjön hade fångats genom fiske med krok, redskapen finns omnämna i räkenskaperna. Det verkar som om allt fiske skedde från land, någon båt omnämns inte.

Under sent 1700-tal anlade gården Stora Torp flera nya torp på sina utmarker. Ett av dessa torp kallades Fiskaretorpet och låg på Stora Torps tånge. De som fick sin bostad där var fiskare till yrket och hade ett båthus istället för ladugård till sin torpstuga. En av de tidigast kända invånarna i torpet var Lars Månsson som år 1795 var bosatt i torpet. År 1803 bodde fiskaren Jonas Olsson med hustrun Catharina Nilsdotter samt barnen Hans, Bengt, Anna och Helena på Fiskaretorpet. Möjligen var de även ansvariga för de fiskdammar som fanns nere vid gården Stora Torp, där man höll suttare och rudor.

Här vid Stora Torps tånge låg Fiskaretorpet. Foto: Per Hallén.

Efter anläggandet av vattenverket var under lång tid förbjudet att fiska i Delsjöarna och det medförde givetvis att beståndet av fisk utvecklades utan någon nämnvärd påverkan från människan. År 1948 utreddes möjligheten att öppna sjöarna för fritidsfiske och man genomförde då en inventering av Delsjöarna och övriga vattendrag i området. Arterna man då påträffade i sjöarna var i stort sett de samma som de man idag kan få på kroken. Ett första steg mot att öppna Delsjöarna för fiske togs år 1949 då man satte ut 60 000 yngel av gädda och bäckröding i Delsjöarna. År 1952 öppnades Delsjöarna och övriga sjöar inom Delsjöområdet för fiske efter att Vattenverket gett sitt tillstånd. Men man var inte riktigt nöjd med att fångsterna mest bestod av abborre och gädda, därför rotenonbehandlades Blacktjärn år 1959 och Östra Långvattnet år 1961. Därefter inplanterades yngel av laxöring och bäckröding. Intresset för fiske i dessa vatten var mycket stort och på några få år blev dessa sjöar utfiskade. För att snabbt öka tillgången på fisk började man med att inplantera fångstbar fisk, en metod som tillämpades under ganska många år. År 1964 fortsatte rotenonbehandlingen av Hultstjärn, stora och Lilla Björketjärn, Västra Långvattnet och Odensvaletjärn. Ett år senare behandlades även Delsjöarna. Efter rotenonbehandlingen satte man ut regnbågsforell. Något man tydligen inte räknat med var att gädda åter igen etablerade sig i sjöarna redan efter ett par år. Möjligen hade rotenonbehandlingen inte haft full verkan. Idag skulle en liknande behandling av Delsjöarna vara meningslös. Sedan år 1969 har en tunnel försett Delsjöarna med vatten från Göta älv, den vägen kommer givetvis också många fiskyngel, däribland gädda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: