Nu rivs hennes barndomsparadis – om Lilla Torp 1968

Veckans söndagsläsning är hämtad ur Göteborgs Handels och Sjöfartstidning den 20 juni 1968. Vi kommer att återvända till Lilla Torp och dess historia, men vill du läsa om gårdens äldsta historia rekommenderar jag mitt tidigare inlägg om ”den försvunna byn”.

Karta över Lilla Torp år 1908. Stall och ladugård finns ännu kvar, men växthusen revs tråkigt nog nyligen.

Lilla Torp skall, som HT redan tidigare meddelat, rivas. Många göteborgare kommer säkert att sakna den vackra 1700-tals byggnaden. Bland dem är i särskilt hög grad fru Hilfrid Kempe, f Hammerberg. Lilla Torp var nämligen i släkten Hammarbergs ägo från mitten av 1800-talet till år 1898. Egendomen användes som sommarnöje och fru Kempe och hennes syskon upplevde många ljusa och glada barndomssomrar där.

När fru Kempe var barn låg Lilla Torp ute på riktiga landsbygden. Staden sträckte sig inte ens till Korsvägen och i Örgryte socken härskade rena, rama bondlandet.

Varje maj flyttade familjen Kempe ut till Lilla Torp. Bara åkturen dit var ett äventyr för barnen. Färden gick med häst och vagn och tog ungefär en timme.

Man åkte förbi Liseberg, som då var privat och ägdes av systrarna Nonnen. Därefter kunde familjen beundra Underås och Överås, Robert Dicksons praktfulla hus.

Men det kanske mest spännande på hela resan var när vagnen skulle uppför Böö backe. I Helfrid Kempes och hennes syskons ögon var den hög som den värsta himlabacke och barnen fick ofta hoppa ur vagnen och gå uppför.

Lugna somrar

Därefter passerade ekipaget Stora Torp och så, äntligen, var man framme vid Lilla Torp, där tusen fröjder väntade på barnen innan det i oktober var dags att ånyo resa till Västra Hamngatan 9, där familjen bodde vintertid.

Den hammarbergska familjen levde ett lugnt och stilla liv under sommaren. Gäster togs gärna och ofta emot i det rymliga sommarresidenset, men stora fester hörde till sällsyntheterna.

Fru Kempe kommer bara ihåg en sådan fest ute på Lilla Torp och det var när familjens äldsta dotter förlovade sig. Annars var jul och nyår, de stora ka-lasens tid i dåtidens Göte-borg.

Sommarparadis

De sju syskonen Hammerberg hade verkligen ett eldorado. Till Lilla Torp hörde en stor areal och barnen var ute i skog och mark dagarna igenom. Det fanns gott om bär och frukter som syskonen plockade.

Dessutom fanns det mycket vackra trädgårdsanläggningar till egendomen.

Trädgårdsmästaren bodde i en liten stuga från 1700-talet där även Lilla Torps nuvarande trädgårdsmästare bor.  Och som lyser glatt röd med vita knutar mellan de lummiga träden.

Ridintresse

Ett av Hilfrids favoritnöjen var ridning, ett intresse som hon för övrigt delade med den övriga familjen. Till egendomen hörde en stor stallbyggnad där polisen nu har sitt stall. I den hade familjen sina ridhästar.

Fadern brukade varje dag rida in till sitt arbeta på Västra Hamngatan 9 och flera av barnen hade egna hästar.

Dessutom fanns det också kor och höns på familjen Hammarbergs lantställe. På sommaren var man alltså självförsörjande vad det gäller mejerivaror och också under vinterhalvåret skickades ägg och mjölk, päron och äpplen in till stan.

På Särö

Själva boningshuset är i tre våningar och mycket rymligt. Rummen var möblerade med gamla och vackra möbler. En del av dessa finns nu i fru Kempes villa på Särö medan resten är utspridda hos de övriga syskonen.

I boningshuset fanns också magnifika kakelug-nar. En av dessa visas på Röhsska museet och en Rörstrand lyckades fru Kempe rädda när den skulle rivas.

För att sköta egendomen inom- och utomhus hade familjen en ganska stor tjänarstab. Bara till innesysslorna var en jungfru, två husor, en barnsköterska och en kokerska anställda. En del av tjänarna bodde i huvudbyggnaden medan andra bodde i hus runtomkring.

Privat bana

På Lilla Torp anlades också Sveriges första privatägda tennisbana. Fru Helfrid Kempes far, James Hammarberg, hade stött på sporten vid ett besök i England. Därifrån tog han med sig nät och racketar och sedan hjälpte Helfrid och brodern Axel till att rita upp banan.

Barnen lärde sig snart att spela, en kunskap som de hade mycket användning för när familjen sedan flyttade till Särö

James Hammarberg dog vid 47 års ålder 1898. Hans änka orkade då inte med att behålla Lilla Torp utan sålde det för en ganska billig penning till en norrman.

Denne i sin tur sålde det strax därefter till Göteborgs stad som sedan dess använt huvudbyggnaden som flickhem.

Lilla Torps åkerareal arrenderades ut. Någon gång i början på 1900-talet arrenderade Johan Johansson, den legendariske Johan i Gårda, jorden.

Också han hade Lilla Torp som sommarställe, fast han bodde förstås i en betydligt blygsammare drängstuga. Efter honom blev Karl Nilsson arrendator 1933 och han bor där fortfarande i den idylliska drängstugan.

Jordbruket fick han överge i slutet av 40-talet då staden började bygga på de forna åkrarna, men ännu 1961, då polisen övertog stallbyggnaden, hade Nilsson två hästar kvar.

Ulla

(Ur: Göteborgs Handels och Sjöfartstidning 20 juni 1968)

One Comment on “Nu rivs hennes barndomsparadis – om Lilla Torp 1968

  1. Och här kom väl också förklaringen til namnet Hammarbergs backe som går upp från Iskällareliden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: